I regeringens proposition 1991/92:95 om valfrihet och fristående skolor föreslås ett tillägg till skollagens 9 kap. med en 4a § där det stadgas efter vilka principer tilldelningen av medel från kommunen till fristående skolor skall göras. För varje elev skall ett belopp utbetalas motsvarande den genomsnittliga kostnaden per elev i kommunens grundskola föregående kalenderår. Från detta får kommunen göra ett avdrag på högst 15 procent.
Det är väl känt att kostnaden per elev varierar bl.a. beroende på vid vilket stadium i grundskolan man gör beräkningen. Lågstadieeleven kostar i medeltal mindre än mellanstadieeleven som i sin tur ger en lägre kostnad än högstadieeleven.
Skolorna är mycket olika organiserade i kommunerna. På en del orter finns samtliga eller två stadier integrerade i samma skola. I andra fall är de olika stadierna lokaliserade var för sig. Andelen elever på olika stadier kan dessutom växla mellan olika skolor.
Om då den genomsnittliga kostnaden räknas på alla elever i grundskolan innebär det att en fristående lågstadieskola relativt sett skulle tilldelas mer pengar per elev än en fristående högstadieskola och vice versa. För att undvika denna snedfördelning bör den nämnda paragrafen få en lydelse där det framgår att kommunen skall utgå från den genomsnittliga kostnaden per elev på varje stadium i stället för i hela grundskolan. Elevantalet på varje stadium i den fristående skolan skall ligga till grund för medelstilldelningen. På det sättet kommer de medel, som fristående skolor tilldelas, att vara mer i nivå med kommunens egna kostnader för elever på motsvarande stadier.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stadierelaterad tilldelning av medel till fristående skolor.
Stockholm den 14 april 1992 Christer Lindblom (fp)