Forskningen om internationell migration och etniska relationer har utvecklats snabbt i Sverige bl.a. med hjälp av de särskilda insatser för forskningen som gjorts i samband med de två senaste forskningspropositionerna liksom tidigare inom Delegationen för invandrarforskning och för närvarande inom det socialvetenskapliga forskningsrådet. Vid samtliga svenska universitet bedrivs forskning inom området vid flera fakulteter och inom en rad olika universitetsämnen.
Överallt har särskilda grupper, fora eller centra bildats för mångdisciplinärt samarbete i forskningen, för diskussioner och seminarier m.m. Särskilt långt har utvecklingen kommit vid Stockholms universitet med ett centrum för invandrarforskning inom den samhällsvetenskapliga fakulteten och vid Uppsala universitet med ett centrum för multietnisk forskning inom den humanistiska fakulteten.
Av en rad uppenbara skäl är forskningen om internationell migration och etniska relationer en angelägenhet av största vikt. Det hänger samman med Sveriges förhållande till EG och utvecklingen av den europeiska arbetsmarknaden, med befolkningsutvecklingen i världen, den ökade migrationen från syd till nord och den starkt ökande flyktingvandringen. Behovet av forskning har också växt med samhällsutvecklingen i östra Europa, där en rad nya stater inte längre förbjuder utvandring och där svåra etniska och nationella konflikter kan komma att framkalla en ökad utvandring. Men forskningen måste också bedrivas med anledning av den invandring till Europa och Sverige som redan inträffat och de stora invandrade minoriteter som härigenom uppstått.
Forskningen kräver särskilt stöd från statens sida eftersom den förutsätter att forskare från olika fakulteter och discipliner samverkar. När särskilda centra har tillkommit, inte enbart i Stockholm och Uppsala, utan också i Umeå, Göteborg och Lund, har detta skett på grund av att denna forskning inte hör hemma inom ett visst universitetsämne och eftersom den inte heller utgör något universitetsämnes kärnområde. Forskningen är ny och den kräver nya organisationsformer vid universiteten. Den kräver dessutom en längre tids kontinuitet så att forskarkompetens hinner byggas upp och kan föras vidare.
Dagens problem för forskningen om internationell migration och etniska relationer är inte minst att det i universitetsorganisationen saknas särskilda tjänster avsedda för detta forskningsområde. Riksdagen beslöt 1987 att inrätta en professur i invandrarforskning vid den samhällsvetenskapliga fakulteten i Stockholm. Det är hittills den enda professuren i landet. Härutöver finns det tre forskartjänster, varav en i Uppsala och två i Stockholm. I denna situation har redan flera framstående forskare med lång erfarenhet av detta forskningsområde sett sig nödsakade att söka sig till andra områden, vilket naturligtvis medfört allvarliga förluster för forskningen.
Med anledning av dessa förhållanden vill vi peka på det stora behovet av att ge forskningen om internationell migration och etniska relationer en förstärkning främst avseende forskartjänster. Då det finns en samhällsvetenskapligt inriktad professur i Stockholm, och då forskningsområdet också i hög grad och särskilt i Uppsala har utvecklats inom den humanistiska fakulteten, ser vi det som en första angelägenhet att en humanistiskt inriktad professur inrättas vid universitetet i Uppsala. En professur av detta slag har tidigare under flera år äskats av universitetet och UHÄ.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att en professur i internationell migration och etniska relationer inrättas inom den humanistiska fakulteten vid Uppsala universitet och att detta beaktas vid förarbeten till den kommande forskningspropositionen.
Stockholm den 27 januari 1992 Sinikka Bohlin (s) Lahja Exner (s)