Tillgången till högre utbildning och forskning har allt
tydligare kommit att framstå som en viktig drivkraft i den
regionala utvecklingen. För landet i dess helhet är det
angeläget att öka andelen personer med högre utbildning. I
Sverige går ca 30% av en årsklass vidare från
gymnasieskolan till högskolan medan motsvarande siffra för
OECD-länderna i genomsnitt är 40%. I
tillverkningsindustrin har ca 5% akademisk utbildning
vilket kan jämföras med 12% i Japan och 18% i USA.
I Södermanlands län går endast 20% av årsklassen
vidare till högre studier och den andel av arbetskraften som
har högskoleutbildning är mycket låg. Detta hänger
samman med att utbildningsutbudet inom länet är av ringa
omfattning och att många ungdomar tvingas att söka sig till
utbildning i andra delar av landet. De som söker sig till
utbildning på annat håll, främst Stockholm, Uppsala och
Linköping, stannar ofta på utbildningsorten efter avslutad
utbildning och sugs upp av den arbetsmarknad som skapas
i utbildningens närhet. Detta leder i sin tur till en ogynnsam
åldersstruktur i vårt län och en låg andel av arbetskraften
med högre utbildning. Därmed konserveras en
näringslivsstruktur som gör att länet är extremt
konjunkturkänsligt.
Södermanland och Västmanland är idag de enda länen
utan egen högskola trots att befolkningsunderlaget väl
skulle medge det. I förhållande till folkmängden är antalet
utbildningsplatser vid högskolan i Eskilstuna/Västerås
också mycket lågt. Detta gäller såväl allmänna
utbildningslinjer som lokala linjer och fristående kurser.
Mer än två tredjedelar av utbildningsplatserna är dessutom
lokaliserade till Västerås vilket gör att Södermanland är
särskilt missgynnat. Detta kommer bl.a. till uttryck i det
knappa utbudet av decentraliserad högskoleutbildning till
andra orter i länet där det också finns en stor efterfrågan,
inte minst på fort- och vidareutbildning av redan
yrkesverksamma.
Om riksdagen och regeringen fullföljer de beslut som
fattats och den planering som föreligger, kommer
högskoleväsendet att tillföras ytterligare 22 000
utbildningsplatser under perioden 1991--1996. Det finns
således utrymme för en kraftfull förstärkning av antalet
utbildningsplatser även till vår region. En egen självständig
högskola i Södermanland skulle mot denna bakgrund,
redan från inledningen, kunna ges en omfattning som den i
andra jämförbara län.
Tillgången till en egen högskola med ett brett utbud av
grundläggande högskoleutbildningar och rejäla resurser för
fristående kurser är av avgörande betydelse för ett läns
utveckling. En egen högskola har också betydligt större
möjligheter att få en fast förankring och ett brett stöd i
länets näringsliv och i den offentliga sektorn. Detta leder till
ökad delaktighet och engagemang som gör högskolan stark
och slagkraftig, även som ett regionalpolitiskt instrument.
Riksdagen bör, enligt vår mening, fatta beslut om
delning av högskolan Eskilstuna/Västerås i två separata
enheter och hos regeringen begära förslag om den framtida
organisationen vid de två nya högskolorna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om en delning av högskolan
Eskilstuna/ Västerås i två separata enheter,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om den
framtida organisationen vid de två nya högskolorna.
Stockholm den 23 januari 1992
Larz Johansson (c)
Kjell Johansson (fp)
Liisa Rulander (kds)
Alf Egnerfors (s)
Harriet Colliander (nyd)