Specialskolorna för elever med grava handikapp har i likhet med flera handikapporganisationer uppmärksammat den allvarliga bristen på speciallärare främst för döva/hörselskadade och synskadade elever.
Problemet uppmärksammas också i budgetpropositionen, men där enbart med medel för att möjliggöra fortbildning av redan anställda lärare.
Alla elever behöver väl utbildade lärare. För elever med handikapp är behovet än större. Här behövs särskilda kunskaper för att hjälpa barnen att kompensera sina handikapp. Risken är mycket stor att elever med handikapp, vid brist på adekvat utbildad personal, får en skolgång med sämre kvalitet än andra barn.
De handikappade elevernas behov av stöd uppmärksammades i propositionen om den nya grundskollärarutbildningen. Numera ingår minst tio poängs utbildning i specialpedagogik i utbildningen.
Därutöver finns, som framhölls i beslutet om en ny speciallärarutbildning, behov av personal med ytterligare fördjupad kunskap om barn och ungdomar med svårigheter och handikapp. Särskilt för elever med grava handikapp är väl utbildade speciallärare en förutsättning för god inlärning.
Det är därför mycket allvarligt att det uppkommit rekryteringsproblem till utbildningsplatserna för specialpedagogisk påbyggnadsutbildning -- särskilt inom handikappområdet. En relativt låg andel av de nuvarande utbildningsplatserna har kunnat besättas. Andelen sökande med grundskollärarutbildning är extremt låg. En redan svår rekryteringssituation befaras ytterligare förvärras genom de närmaste årens förväntade pensionsavgångar.
Det rör sig här om mycket små grupper lärare; specialpedagoger för döva/hörselskadade och synskadade elever. Rekryteringsproblemen beror med stor sannolikhet på såväl att påbyggnadsutbildningen är 1,5 till 2 år och kan påbörjas först efter fem års yrkespraktik som att utbildningen i huvudsak förlagts till en ort, Stockholm, medan bristen på utbildad personal finns i andra delar av landet.
Då den specialpedagogiska utbildningen å ena sidan och bristen på lärare å den andra finns på olika håll i landet, skulle man exempelvis kunna häva bristen genom att utlokalisera utbildningen för kortare eller längre tid eller att ge den på distans. Härigenom kan man tillgodose behov på olika orter och specialskolor.
För området synskadade elever borde ett samordnat resurs- och kunskapsutnyttjande ske mellan högskoleutbildningen och Tomtebodaskolans och Ekeskolans resurscentra.
För att tillgodose behovet av speciallärare för döva elever borde också övervägas möjligheterna att på olika vägar utbilda lärare i teckenspråk. Detta löser dock inte det akuta behovet av speciallärare i specialskolan och vid riksgymnasierna. Många av dessa skolors elever har också andra handikapp och här behövs en stor andel lärare med mer traditionell speciallärarutbildning.
Som framgår ovan anser vi det angeläget att regeringen genom förslag om åtgärder och vilja till en flexibel utbildningsorganisation snarast finner lösningar på det mycket akuta behovet av speciallärare för handikappade elever.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att tillgodose behovet av speciallärare för handikappade elever.
Stockholm den 27 januari 1992 Ewa Hedkvist Petersen (s) Eva Johansson (s) Margareta Israelsson (s)