I budgetpropositionen föreslås att arbetsterapeututbildningen skall förlängas att omfatta 120 poäng från och med den 1 juli 1993. Detta är positivt och jag stöder helhjärtat förslaget. På så sätt kommer den svenska arbetsterapeututbildningen bättre än i dag att kunna möta de krav som arbetsmarknaden ställer. Dessutom kommer svenska arbetsterapeuter att ha en utbildning som är anpassad till internationella förhållanden.
Statsrådet anför i propositionen att kunskapsutvecklingen inom arbetsterapin under senare tid gått oerhört snabbt. Detta är korrekt och jag delar statsrådets uppfattning. Utifrån detta konstaterande anser jag det helt orealistiskt att nuvarande påbyggnadsutbildning om 20 poäng för arbetsterapeuter samtidigt skall avskaffas. Denna utbildning är mycket eftertraktad och innehåller moment som är helt nödvändiga för att dagens arbetsterapeuter skall kunna sköta sina uppgifter på ett effektivt sätt. Dagens yrkesverksamma behöver detta utbildningsalternativ. Det blir då helt inkonsistent att avskaffa påbyggnadsutbildningen i samband med att man förändrar grundutbildningen. Ett rimligt alternativ vore i stället att påbyggnadsutbildningen avvecklas när den nya grundutbildningen är fullt utbyggd.
Extra kostnader uppstår inte förrän studenterna når sin sjätte termin och detta inträffar först läsåret 1995-96. Även fortsättningsvis måste det finnas vidareutbildning för gruppen. När påbyggnadsutbildningen avskaffas bör enligt min uppfattning dessa medel kunna användas för att bygga vidare på dagens fördjupning i arbetsterapi 20 poäng till att bli ett magisterprogram i arbetsterapi. Genom denna organisation skulle arbetsterapeututbildningen åter inta en god plats på den internationella arenan.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsterapeututbildningen.
Stockholm den 27 januari 1992 Olle Schmidt (fp)