med anledning av prop. 1991/92:75 Lärarutbildning m.m.
I propositionen om lärarutbildning föreslås bland annat
att den praktisk-pedagogiska utbildningen för
gymnasielärare organiseras på ett sådant sätt att de olika
lärarkategorierna utbildas tillsammans så långt det är
möjligt. Utbildningen avslutas med en
gymnasielärarexamen. Förslaget innebär att samtliga
gymnasielärarlinjer som finns idag upphör från och med
budgetåret 1993/94 och ersätts av den nya utbildningen om
40 poäng.
Vårdlärarutbildning -- både för gymnasiet och
kommunal högskola
Den vårdlärarutbildning, omfattande 60 poäng, som
finns idag utbildar såväl för gymnasieskolans som den
kommunala högskolans behov. Huvuddelen av
vårdutbildningen finns inom landstingen och antalet lärare
är ungefär lika stort inom gymnasieskolan som inom den
kommunala högskolan.
Förslaget i propositionen att samtliga
''gymnasielärarlinjer'' skall upphöra från och med
budgetåret 1993/94 kan tolkas som att också
vårdlärarutbildningen för den kommunala högskolan
samtidigt skall upphöra. Det vi menar är att det inte kan
vara riktigt att tala om alla yrkesinriktade
lärarutbildningslinjer som ''gymnasielärarlinjer''. Det ter
sig nära nog omöjligt att utifrån skrivningen i propositionen
utläsa konsekvenserna för den kommunala högskolan och
dess lärare.
Pedagogisk utbildning för högskolelärare
I propositionen anges till exempel att den kommunala
högskolans lärare bör ha samma pedagogiska utbildning
som övriga högskolelärare, d v s ingen obligatorisk
lärarutbildning. Det kan vara värt att notera att i Ds 1992:1
Fria universitet och högskolor, vilken nu är ute på remiss,
föreslås en förkortad och förenklad högskoleförordning.
Den kommunala högskolan ges i förslaget ett särskilt
kapitel och i dess 6 anges följande:
§ 6 Behörig som lärare i kommunal högskoleutbildning
är den som 1.
dels har gått igenom allmän utbildningslinje eller
motsvarande högskoleutbildning eller på annat sätt har
förvärvat motsvarande kunskaper och erfarenheter,
2. dels har gått igenom praktisk-pedagogisk utbildning
med den inriktning tjänsten avser, och 3.
dels har de kunskaper och erfarenheter och den
förmåga i övrigt som behövs för att fullgöra tjänsten väl.
Att det idag saknas krav på praktisk-pedagogisk
utbildning för de lärare som undervisar i den statliga
högskolan innebär inte att detta inte skulle vara önskvärt
och bör framför allt inte tas som intäkt för att avskaffa detta
krav för den kommunala högskolan. Studenterna har under
en rad år riktat stark kritik mot utbildningen i högskolan.
Denna kritik resulterade i att den s k högskoleutredningen
tillsattes 1989. Enligt utredningens förslag bör det fastställas
en klart definierad pedagogisk behörighetsnivå för
lärartjänster i högskolan, en ''akademisk lärarbehörighet''.
Det finns enligt vår uppfattning inga skäl att avskaffa den
lärarutbildning som idag finns för den kommunala
högskolan i avvaktan på att resten av högskolan får en
lösning av sitt lärarutbildningsproblem.
Den kommunala högskolan
Den kommunala högskolan har sedan sin tillkomst 1980
genomgått ett mycket omfattande och fruktbart
utvecklingsarbete. Knappast i någon annan sektor av
högskolan har en så genomgripande omstrukturering av
utbildningen ägt rum. Att detta kunnat ske är ett resultat av
lärarnas dubbla yrkesutbildning
(sjuksköterskeutbildning/motsvarande och lärarutbildning)
och lärarnas stora arbetsinsats för att förverkliga
högskolans mål. Det förs kontinuerligt en diskussion om
olika modeller för kunskapsutveckling och hur utbildningen
skall kunna förbättras. En pedagogisk diskussion som i de
flesta fall saknar motsvarighet inom resten av högskolan.
Nu står lärarna inom den kommunala högskolan inför
nya utmaningar i och med den förlängning av
sjuksköterskeutbildningen från två till tre år som regeringen
föreslagit. De studerande blir då en mer heterogent
sammansatt grupp eftersom vissa elever kommer från
gymnasiets vårdutbildning och andra från rent teoretiska
utbildningar. Detta ställer självfallet krav på stor
pedagogisk skicklighet hos lärarna. Dessutom skall de
blivande sjuksköterskorna ges en egen pedagogisk kunskap
eftersom de i sin yrkesutövning numera skall arbeta mer
hälsofrämjande.
I den decentraliserade högskolan är det också lärarna
som skall utarbeta kursplaner m m för den nya
sjuksköterskeutbildningen. De skall förbereda, genomföra,
följa upp och utvärdera den utbildning som skall ge oss
välutbildade och kunniga sjuksköterskor.
Vad som krävs i en modern och offensiv
sjuksköterskeutbildning är vårdlärare med god utbildning
inom såväl vårdyrket som läraryrket. Det betyder att det
även fortsättningsvis skall finnas en praktisk-pedagogisk
utbildning för vårdlärare i högskolan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en praktisk-pedagogisk
utbildning för vårdlärare i högskolan.
Stockholm den 16 mars 1992
Stina Eliasson (c)
Birgitta Carlsson (c)