Föreställningen om en naturrätt, dvs en i skapelsen
förankrad rättsordning, som har anspråk på högre och mer
allmän giltighet än de olika samhällenas skiftande och
historiskt föränderliga rättssystem, tillhör mänsklighetens
allra äldsta idéer på det samhälleliga, etiska och rättsliga
området. Kritiserad och försvarad alltsedan 400-talet f Kr
har denna föreställning ständigt återkommit i ny gestalt.
Efter det andra världskriget har den spelat en
betydelsefull roll i den internationella rätten, där FN:s,
Europarådets och andra internationella organisationers
överenskommelser om mänskliga rättigheter, och i
humanitära frågor, återspeglar naturrättsliga synsätt.
Sådana synsätt har haft stor betydelse i åtskilliga staters
interna konstitutionella debatt. Kunskap om och förståelse
av naturrättsligt tänkande är väsentligt för att begripa
många av de genomgripande politiska förändringarna i vår
omvärld samt andra länders rättssystem. Detta gäller inte
minst mot bakgrund av den europeiska integrationen.
Den naturrättsliga traditionen upplever idag något av en
renässans. Även i Sverige har intresset för naturrättsliga
studier starkt ökat, och flera vetenskapliga undersökningar
har offentliggjorts. Den vetenskapliga bearbetningen av
naturrätten i historiskt och aktuellt perspektiv har främst
bedrivits inom rättsvetenskapen. En lärostol för studiet av
naturrätten i idéhistoriskt och nutida perspektiv skulle
utgöra en värdefull resurs i detta så angelägna arbete, inte
minst inför ett svenskt medlemskap i EG.
Vid fastställande av kompetenskraven för en sådan
lärostol bör rättshistorisk eller rättsfilosofisk meritering
krävas, medan rättsvetenskaplig produktion i övrigt inte
bör uppställas. Även meriter inom filosofi och
religionsvetenskap bör beaktas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av en professur i
naturrätt vid juridiska fakulteten i Uppsala.
Stockholm den 27 januari 1992
Ingvar Svensson (kds)