Det kan med tillfredsställelse konstateras att man under
de närmaste åren planerar en väsentlig utbyggnad av antalet
utbildningsplatser vid landets högskolor. Det är fortfarande
en delvis öppen fråga, vilka utbildningar det blir, som skall
utökas.
Fastigheterna i Sverige utgör vår främsta
förmögenhetstillgång. Ett samlat fastighetsvärde i Sverige
ligger i storleksordningen 1.500 miljarder (jfr totala
börsvärdet ca 575 miljarder, varav en stor del fastigheter!, i
januari 1992) en ofattbart stor summa. Förvaltning av
fastigheterna är därför av avgörande betydelse för hela
samhällsekonomin. Logiskt vore att man därför i denna
bransch tillhörde de mest utbildade och kompetenta totalt
sett. Verkligheten är en helt annan.
Många människor som idag arbetar som
fastighetsförvaltare, fastighetsmäklare, värderare,
bostadsrättsbildare med flera är många gånger självlärda
eller har genomgått en korrespondenskurs motsvarande
några veckors utbildning.
Utbildning av fastighetsmäklare
Utbildningen för att kunna registreras som
fastighetsmäklare motsvaras av ca 10 högskolepoäng.
Motionären läste in och tenterade av
fastighetsmäklarutbildningen på 11 dagar. I detta
sammanhang är det också viktigt att påpeka att många
fastighetsmäklare är väl lämpade men problemet med
nuvarande utbildning är att det finns risk att oseriösa söker
sig till branschen. Den seriöse fastighetsmäklaren skulle
vinna på högre ställda kunskapskrav. Det vore också
önskvärt med en praktikdel inom utbildningen.
En slöjdlärares utbildning är 120 poäng dvs ca 12 gånger
så mycket som en fastighetsmäklare. Detta är naturligtvis ej
relevant, särskilt med tanke på att fastighetsmäklarna
genomför affärer av, för säljare och köpare, väsentlig
storleksordning.
Utbildning i fastighetsekonomi
Det är först på senare år som det, inom lantmäterilinjen
på KTH, bedrivits utbildning i ämnet fastighetsekonomi.
Naturligtvis finns det utomordentligt kompetenta personer
inom fastighetsbranschen men i förhållande till de samlade
värden som finns måste utbildningsnivån, totalt sett,
betecknas som mycket låg.
Sverige slickar nu sina sår efter 1991 års
fastighetskrascher och de följder som de hade, bland annat
flera storbanker i gungning. Listan med mycket tveksam
utlåning till spekulationer i fastighetsbranschen kan göras
lång. Privatpersoner har dock alltid fått stå med mössan i
handen när man vill låna pengar.
Bankpersonal även på hög nivå saknar i mycket stor
utsträckning kunskaper att på ett korrekt sätt ens kunna
analysera fastighetsvärderingar. Detta i kombinationen
med vidlyftig och många gånger ofattbar utlåning ledde till
svåra konsekvenser för hela samhällsekonomin.
Behovet av fastighetsekonomiska kunskaper är mycket
stort och utbildningen, som bedrivs vid Lantmäterilinjen i
Kungliga Tekniska Högskolan, behöver därför breddas och
öppnas upp för flera. Lämpligt vore att också inrätta en
särskild linje med tyngdpunkt på kurser i fastighetsekonomi
för redan verksamma i fastighetsbranschen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning i fastighetsekonomi,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att det i direktiven till sittande utredning om
fastighetsmäklare skall ingå att se över och föreslå väsentligt
förstärkt utbildning samt förslag att lägga in en obligatorisk
praktikdel.1
Stockholm den 24 januari 1992
Dan Eriksson (nyd)
i Stockholm