med anledning av prop. 1991/92:75 Lärarutbildning m.m.
Det finns mellan 4 000 och 4 500 idrottslärare i den
svenska skolan. Av dessa är ca 16 % obehöriga. En stor
andel av dem finns i Norrland.
Prognoserna över det framtida behovet av idrottslärare i
landet visar på ett kraftigt ökat behov av sådana lärare
under 1990-talets senare hälft. Särskilt stort är behovet i
Norrland. Samtidigt finns det i regionen en starkt ökad
efterfrågan på arbetskraft med högskoleutbildning i idrott
även inom andra områden än skolan. Inte minst gäller det
friskvårds- och fritidsområdena.
Mot denna bakgrund är det glädjande att regeringen i sin
proposition om lärarutbildning m.m. (prop. 1991/92:75)
föreslår en relativt sett kraftig uppdimensionering av
idrottslärarutbildningen i landet. Det tråkiga är bara att
förslaget inte alls löser Norrlands lärarproblem, eftersom
idrottslärarutbildningen är koncentrerad till Stockholm och
Örebro. Av erfarenhet vet vi nämligen att studerande som
utbildar sig i Syd- eller Mellansverige inte är särskilt
benägna att efter sin utbildning söka sig till Norrland för att
arbeta där. Detta är ett klassiskt problem, som talar för en
ökad geografisk spridning av utbildningsplatserna inom
idrottslärarutbildningen.
Det säger sig självt att en ökad geografisk spridning av
resurserna för utbildning och forskning på idrottens område
har flera fördelar. Tillgängligheten till högskoleutbildning i
idrott ökar, det underlättar fort- och vidareutbildning för
yrkesverksamma inom idrottsområdet och det förbättrar
förutsättningarna för spridning av forskningsresultat m. m.
Vid universitetet i Umeå finns sedan år 1985 den lokala
utbildningslinjen Idrottspedagoglinjen. På denna linje
utbildas studerande för yrkesverksamhet inom den frivilliga
idrottsrörelsen och det samhälls- och
arbetsmarknadsanknutna friskvårdsarbetet. Linjen består
huvudsakligen av teoretiska studier i företrädesvis
idrottspedagogik och idrottsmedicin.
Enligt vad jag erfarit har universitetet långt framskridna
planer på att, med Idrottspedagoglinjen som bas, utforma
en ny och mera kvalificerad idrottsutbildning, som kan
tillgodose såväl skolväsendet som idrottsrörelsens och
andra avnämares behov av personal med idrottsinriktad
högskoleutbildning. Det finns enligt min mening all
anledning att stödja detta initiativ.
Den nya idrottsutbildningen planeras byggas upp på
följande tre grundprinciper:
1. Utbildningen skall ha en grund av kvalificerade
ämnesteoretiska studier och en påbyggnad av bl.a. praktisk-
pedagogisk utbildning för att kunna tillgodose det allmänna
skolväsendets behov av lärare.
2. Utbildningen skall ha en sådan struktur att den
möjliggör ett val mellan ett eller flera av studieprogram som
leder till verksamheter inom flera sektorer av
arbetsmarknaden, såsom idrottsrörelser, skolan etc.
3. Utbildningen skall vara både forskningsanknuten och
forskningsförberedande.
Vid universitetet i Umeå finns två professurer med
inriktning mot idrottsområdet, en i idrottsmedicin och en i
idrottspedagogik. Vidare finns flera kvalificerade lärare och
forskare med inriktning mot idrottsområdet. Därutöver
finns en mångårig tradition av grundutbildning av
klasslärare (numera grundskollärare) i ämnet idrott. Vidare
finns en lång tradition av fort- och vidareutbildning i idrott
för olika avnämares behov. Dessa traditioner kan på ett
naturligt sätt utgöra basen för den praktiskt-pedagogiska
delen av idrottsutbildningen.
För att kunna erbjuda en effektiv idrottsutbildning med
hög kvalité är det självfallet nödvändigt att man har
ändamålsenliga lokaler. Det har universitetet i Umeå.
Universitetet förfogar över utomordentliga lokaler för
idrottsundervisning. Lokalerna, som är inrymda i
Universitetshallen, är moderna och anpassade för praktisk
och teoretisk undervisning i idrott. Där finns också
utomhusanläggningar för sommar- och vinteridrott samt
närhet till idrottsmedicinska enheten.
Den nu pågående decentraliseringen på skolans område,
och för övrigt även på andra samhällsområden, skapar
behov av en mångfald parallella utbildningsmöjligheter
också på idrottens område. I och med att den statliga
regleringen av lärartjänsterna i skolan upphörde, har
möjligheterna öppnats för att skapa olika slags befattningar
som kan anpassas till lokala behov och förutsättningar i
kommunerna. Dessa förändringar utgör, vilket jag också
erfarit, en viktig utgångspunkt för de diskussioner som nu
förs i Umeå om en ny och breddad idrottsutbildning vid
universitetet där.
För att trygga försörjningen i Norrland av personal med
idrottsinriktad högskoleutbildning är det således önskvärt --
och nödvändigt -- med en ökad spridning av
utbildningsplatserna inom bl.a. idrottslärarutbildningen i
landet. Mot denna bakgrund föreslås att 24 av de föreslagna
nya utbildningsplatserna på idrottslärarlinjen vid
idrottshögskolan i Stockholm och högskolan i Örebro
överförs till universitetet i Umeå från och med höstterminen
1992.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om 24 nybörjarplatser vid
universitetet i Umeå.