Den högre utbildningen i Sverige står inför stora
förändringar. Skolan måste förbättras. Lärarnas kompetens
måste höjas. Högskolan måste byggas ut. Fler platser
behövs framöver för att anpassa utbildningens kapacitet till
de behov, som redan nu gör sig påminda. Utbildningen
klarar i dag inte av att tillgodose näringslivets behov av
akademiker. Antalet utexaminerade från våra svenska
högskolor och universitet är för litet i förhållande till det
antal studenter, som skrivs in. Alltför få går vidare till
forskning.
Skälen är många till att vårt högskoleväsende fungerar
dåligt. Bakom den situation vi har i dag ligger många års
försyndelser.
Det är därför glädjande att kunna konstatera, att
utbildningsdepartementets nya ledning snabbt ställer krav
på förändringar. Kvalitet i utbildningen skall främjas genom
ökad mångfald. Kunskap med hög kvalitet skall bli ett
avgörande konkurrensmedel. Högskolan skall avregleras
och möjligheten för fria universitet och högskolor skall
öppnas. Till ett samhälle, som värnar mångfalden hör fria
universitet och högskolor, säger utbildningsministern i
regeringens budgetproposition.
När utbildningsministern jämför Sverige med andra
länder kan han konstatera att en mindre andel av varje
ungdomsgeneration går till högre utbildning i vårt land.
Han finner detta oacceptabelt och föreslår en kraftfull
ökning av antalet studieplatser vid våra universitet och
högskolor under de närmaste åren. Det är bra.
Det är också tillfredsställande att notera att man ånyo i
svenskt högskoleväsende slår fast, att forskning och
grundutbildning intimt hör samman. Sålunda skall dels
högskolans lärare beredas bättre möjligheter att bedriva
forskning i tjänsten, dels skall professorer i större
utsträckning delta i undervisningen på
grundutbildningsnivån. Det är också värt att notera att
utbildningsministern som mål lagt fast att antalet
doktorsexamina skall fördubblas fram till år 2000.
Den nya inriktningen mot fria universitet och högskolor
och en starkare koppling mellan grundutbildning och
forskning fogar in våra mindre högskolor i en ny och mera
spännande utvecklingsfas. Precis som vid våra universitet
måste bl.a. forskning mera naturligt ingå som ett viktigt
inslag i den framtida satsningen vid våra mindre högskolor,
om statsrådets ambitioner skall kunna realiseras.
Konsekvenser för Sundsvall/Härnösands högskola och
för högskolan i Östersund
Utbildningsministerns mål och ambitioner på
högskoleområdet innebär för de två högskolorna, att de kan
få förmånen att bli fria högskolor eller universitet, som skall
kunna ges resurser, att på egen hand utforma och tillgodose
utbildningsbehov på eftergymnasial nivå.
Kravet på en ökad undervisning av professorer på
grundutbildningsnivån öppnar möjligheten att till
högskolorna knyta professorer i ett antal ämnen. Eftersom
ambitionen är att fördubbla antalet doktorsexamina till år
2000, så måste de forskarbegåvade studenterna vid de
regionala högskolorna i Sundsvall/Härnösand och
Östersund få tillgång till en lokal forskarmiljö med
kvalificerade forskare som handledare.
Eftersom undervisningen vid en högskola i princip skall
ske av disputerade lärare, och lärare med
forskningsbakgrund i tjänsten skall ha möjlighet att forska,
måste de båda högskolorna tillföras forskningsanslag.
Utredning om ett nätverksuniversitet i Mellannorrland
Västernorrlands Forskningsråd har i samarbete med
näringsliv, kommuner, högskola och olika länsorgan i en
utredning belyst behovet av ett universitet i
Mellannorrland.
Sverige saknar den goda geografiska täckning, som den
högre utbildningen har i våra grannländer. Det är tyvärr så
att många av de studenter, som studerar vid nuvarande
regionala högskolor i Sundsvall/Härnösand och Östersund
inte kommer i kontakt med den forskarmiljö, som studier
vid våra universitet erbjuder. Det här leder naturligtvis till
att i viss mån förklara, varför en mindre andel av de svenska
studenterna går till högre studier och satsar på en
forskarkarriär än vad studenter gör i andra högutvecklade
industriländer. Detta slöseri med begåvningskapacitet kan
inte tolereras, om vi i konkurrens skall kunna hävda oss i
framtiden.
Det är därför som utredningen pekar på att de två
högskolorna skulle kunna fogas samman i ett
nätverksuniversitet. Utredningen beskriver ingående de
positiva internationella erfarenheterna av sådana
universitet.
Utredningen visar också att de svenska universiteten,
med undantag för Umeå, är betydligt större än många av
sina motsvarigheter i andra länder. Utredningen pekar
också på att många av senare års nobelpristagare har
bedrivit sin forskning vid små specialiserade universitet, där
man målmedvetet satsat på avancerad forskning på vissa
områden.
Utredningen hänvisar till universitetet i Warwick, som
startade för 20 år sedan och som i dag har drygt 7 000
studenter. Detta universitet har snabbt skaffat sig en
position som frontuniversitet både i utbildning och
forskning. Framgången har sin förklaring i att man där
sökte upp meriterade vetenskapsmän och erbjöd dem att på
egen hand utveckla institutioner och forskning enligt de
principer de själva ansåg bäst. Bland unga forskare anses
idag Warwick vara ett av de mest attraktiva universiteten i
England.
Med tanke på fria universitet, som utbildningsministern
tänker sig, vore detta en lösning för det nätverksuniversitet,
som av utredningen skisserats för Mellannorrland.
Vi föreslår, med signaler om ökad koppling mellan
grundutbildning och forskning och med krav på ökad
konkurrens och mångfald på den högre utbildningens
område, att de två högskolorna av regeringen utses till ett
fritt universitet, som får möjlighet att utvecklas enligt de
principer, som universitetet i Warwick tillämpat och därmed
ges universitets status.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skapandet av ett friuniversitet i
Mellannorrland.
Stockholm den 27 januari 1992
Per-Richard Molén (m)
Ingrid Hemmingsson (m)