Under 1900-talet har fritiden blivit ett allt viktigare
samhällsfenomen. I det ''post-materiella samhället'' ställs
nya värderingar på dagordningen. Livskvalitetsfrågorna blir
centrala och en majoritet människor ser fritiden som
viktigare än arbetet. Det får antagligen tolkas så, att
människor i dag i högre grad än tidigare sätter värde på
tillfällen att få utveckla sin personlighet och icke-materiella
livskvalitet. Livet består inte bara av ''hårda ekonomiska
frågor''.
Den offentliga sektorn är i dag i hög grad engagerad i
människors fritidsliv. På den statliga nivån ger flera
departement anslag till olika slag av fritidsaktiviteter.
Landstingen ger bidrag till olika aktiviteter. Kommunerna
är engagerade antingen via fritids- och kulturnämnd eller
genom distriktsnämnder. Teatrar, konsertsalar,
idrottsanläggningar, föreningslokaler, bidrag till föreningar
och grupper kostar skattebetalarna åtskilliga miljarder.
Därtill kommer den kommersiella fritidssektorn.
Vilka effekter får dessa satsningar? Vilka offentliga
insatser behöver göras för att åstadkomma ett demokratiskt
och jämlikt samhälle också på fritidens område, där
människor själva kan få avgöra vad de vill ägna sig åt
utan socio-kulturella hinder och barriärer?
Frågorna hopar sig. Vi nöjer oss med att slå fast två
saker:Fritiden är ett viktigt samhällsfenomen, som
drabbar eller skapar möjligheter för varje människa.Vår
kunskap om och förståelse för detta fenomen är högst
bristfällig.
Från socialdemokratiskt håll har vi flera gånger under
1980-talet motionerat om behovet av ökad forskning inom
området fritid. Vi använder termen ''fritid'' här i bred
mening och låter det innefatta alla de olika aktiviteter som
människor gör på sin fria tid. Det må gälla förenings- och
folkrörelsearbete, rekreationsidrott, friluftsliv,
amatörkultur, massmediakonsumtion eller turism.
Behovet av ökad kunskap på detta område har också
påtalats av olika offentliga organ. Representanter för den
kommunala fritidssektorn har vid flera tillfällen uppvaktat
regeringen i denna fråga. 1988 presenterade
Folkrörelsekommittén i sitt slutbetänkande ''Mål och
resultat'' ett förslag till forskning om folkrörelser och fritid.
Drygt 8 milj.kr. föreslogs för ändamålet. Finansieringen
skulle ordnas via de miljarder som delas ut till föreningslivet
i statsbidrag.
Behovet av ökad kunskap inom området fritid
understryks också av att den nya gymnasieskolan kommer
att innehålla ett nytt program ''Barn och fritid''. Den del i
programmet som handlar om barn är rikligt försörjd med
forskning, medan fritidsdelen, där ett brett synsätt på olika
åldrar/fritid skall anläggas, saknar denna systematiska
kunskapsproduktion. De blivande gymnasielärarna och
därmed även eleverna får inte lämnas i sticket och tvingas
söka sig fram i en delvis svåröverskådlig internationell
litteratur. Detsamma kan sägas om folkhögskolornas
fritidsledarutbildningar.
Problemet är att svenska universitet ännu inte har
uppmärksammat fritiden som ett fält för utbildning och
forskning. Här skiljer sig Sverige från de flesta västländer. I
alla anglo-sachsiska länder är det möjligt att ta en filosofie
doktor-examen i ämnet fritidsvetenskap (leisure sciences).
Denna möjlighet finns även i flera länder både i Europa och
i tredje världen. Flera ERASMUR-program finns inom
området.
I vårt land har fritidsforskningen hittills byggts upp av
enstaka forskare. De har arbetat några år på en avhandling
för att sedan ägna sig åt andra arbetsuppgifter. Sedan 1984
finns dock en samarbetsorganisation, Forum för
fritidsforskning, vid Stockholms universitet, vilken samlar
intresserade forskare från hela landet. Forumet har också
etablerat ett nordiskt och internationellt kontaktnät. 1989
publicerade forumet en forskningsplan, vill vilken
Forskningsrådsnämnden har givit anslag. Landets enda
forskartjänst finns sedan 1985 vid Stockholms
fritidsförvaltning.
Skall vi också i Sverige få en långsiktig
kunskapsutveckling på fritidsområdet måste forsknings-
och utbildningspolitiska åtgärder vidtas. Enstaka
forskningsprojekt kan finansieras genom existerande
forskningsfonder, men inte samordningen eller det
långsiktiga arbetet. Mycket tyder på att någon
forskningsfond bör få ett programansvar för den
fritidsvetenskapliga kompetensutvecklingen.
Frågan om den fritidsvetenskapliga forskningens
ordnande i Sverige måste övervägas i samband med den
kommande forskningspolitiska propositionen. Det är
viktigt att frågan snarast får sin lösning, särskilt med tanke
på kvaliteten i den nya gymnasieskolan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning inom området fritid
och rekreation.
Stockholm den 27 januari 1992
Maja Bäckström (s)
Johnny Ahlqvist (s)
Bo Nilsson (s)
Leo Persson (s)