Strategiska och offensiva satsningar på kunskap,
utbildning och forskning betyder mycket för att stärka våra
skogsläns och regioners, ja hela landets, vitalitet och
utveckling. Utbildning och forskning är mycket viktiga
inslag i regionaloch näringspolitiken. Konkreta åtgärder
och insatser inom dessa områden i hela landet måste därför
fortsätta.
För socialdemokratin har vuxenutbildningen alltid varit
viktig, då den ger möjlighet till ett livslångt lärande. Den
ger dem som av någon anledning inte studerat i
ungdomsåren möjlighet att förkovra sig i vuxen ålder. I
skogslänen är detta särskilt viktigt eftersom utbildningar
tidigare inte alls varit lika tillgängliga som nu.
Satsningen på högskolorna i hela landet under den
socialdemokratiska regeringsperioden gav många positiva
resultat. Erfarenheten från denna tid visar att högskolorna
är viktiga instrument när staten skall stödja olika regioner
och vitalisera näringsliv och förvaltning. De satsningar som
gjordes hade stark regionalpolitisk genomslagskraft.
Bevara vuxen- och folkutbildningen!
Regeringen riktar i sin budgetproposition ett slag mot
vuxenutbildningen. Man föreslår att KomVuxdelen av
sektorsanslaget till kommunerna minskas med 350 milj.kr.
Folkbildningen föreslås få minskade anslag med 306 milj.kr.
Skogslänens befolkning vet hur mycket
vuxenutbildningen och folkbildningen betyder för
utbildningen och kulturlivet. På många orter är det dessa
som står för all utbildning och som bär upp kulturen. Små
gymnasieskolor i skogslänen är ofta beroende av den
kommunala vuxenutbildningen eftersom man brukar
samordna denna med gymnasieskolans utbud och på så sätt
överhuvud taget kan ha en gymnasieskola på orten. En
nedskärning av vuxenutbildningen skulle därför förödande
kunna drabba inte bara de vuxnas, utan också ungdomarnas
utbildningsmöjligheter i glesbygd.
Mot dessa bakgrunder kan vi inte acceptera regeringens
nedskärningar av KomVux och folkbildningen.
Ytterligare högskoleutbildning i skogslänen!
Det är ingen tvekan om att högskolorna inom skogslänen
i hög grad har bidragit till att främja forskning och
utbildning i stort i landet. Högskoleutbildningen har ökat i
omfattning och det har bidragit till att höja kompetensen.
Även efterfrågan på utbildning har stigit. Detta har skett i
en omfattning som knappast förutsågs när skolorna en gång
inrättades. Ett ökat ämnesurval, varvad vuxenutbildning
och fler utbildningsplatser har inte minst för många vuxna i
hela landet inneburit en helt ny situation och ett ökat behov
av fortsatt högskoleutbildning.
De fortsatta tekniska förändringarna kommer att
innebära ökade krav på att samhället för stora delar av
befolkningen inom de aktuella områdena skall höja
utbildningskompetensen. Närheten till studieorterna spelar
i många fall en avgörande roll för om den enskilde kan
utbilda sig. Svårigheten med långa avstånd till studieorterna
är ett ständigt återkommande problem.
Den regionala obalansen finns tyvärr fortfarande även
inom utbildning och forskning. Det gäller därför att bredda
basresurserna för verksamheten -- att i ökad omfattning
styra satsningar främst till de regioner som står inför en
omfattande strukturomvandling. Här hade skogslänen
framgångar under det socialdemokratiska
regeringsinnehavet.
Under hösten 1991 beslutade riksdagen att inrätta 2.000
LIF-platser (lokala linjer och fristående kurser) vid landets
högskolor. Här gick 570 platser till skogslänen. I
budgetpropositionen föreslås ytterligare 3.000 platser,
varav hälften ska specificeras senare i samband med en
proposition om lärarutbildningen. Regeringen gör dock
ingen som helst analys ur regionalpolitisk synpunkt av sina
förslag och det är en stor brist. Det är framöver viktigt att
detta sker och att skogslänens högskolors avgörande
betydelse för utvecklingen i länen vägs in vid fördelning av
framtida nytillkommande platser.
Sprid forskningsresurserna!
Fördelningen av forskningsresurserna mellan
högskolorna i skogslänen och framför allt universiteten är
en fråga som oavbrutet diskuteras. Faktum är att merparten
av forskningsresurserna fortfarande slussas till
storstadsregionerna, trots de forskningsmedel som enligt
forskningsbeslutet tillförs de mindre och medelstora
högskolorna. Vi förutsätter att statsmakterna även
fortsättningsvis fortlöpande följer utvecklingen och med
olika åtgärder motverkar koncentration av forskningen till
några få orter. Statsmakten måste målmedvetet planera för
en successiv utbyggnad av fasta forskningsresurser i
skogslänen. Det bör redan nu slås fast att fasta
forskningsresurser skall tillföras vissa högskolor under
1990-talet.
De små och medelstora högskolorna i skogslänen har en
begränsad forskning med eget programansvar. Det finns
goda förutsättningar att öka samarbetet i forskningen
mellan en del av högskolorna. Speciella åtgärder bör också
vidtas för att öka forskningskompetensen för lärare vid de
små och medelstora högskolorna. Vi anser mot den
bakgrunden att forskningsstöd i högre grad än hittills bör
riktas mot högskolor som verkar inom sysselsättningssvaga
regioner. De privata organ som bidrar till att finansiera
forskning -- t.ex. stiftelser av olika slag -- bör stimuleras att
mera metodiskt styra resurser till dessa regioner.
Det senaste forskningspolitiska beslutet, initierat av en
socialdemokratisk regering, var ett steg i rätt riktning när
det gäller den framtida forskningen i vårt land. Det är
särskilt viktigt att statsmakterna med de åtgärder som
fortlöpande vidtas ytterligare ökar forskningen vid
skogslänens högskolor.
Det är vidare viktigt att inte åtgärder vidtas som skapar
ytterligare skiktning av högskolorna. Vid införande av nya
examensordningar t ex måste detta övervägas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning och forskning vid
högskolorna i skogslänen.
Stockholm den 27 januari 1992
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Georg Andersson (s)
Bo Holmberg (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Axel Andersson (s)
Leo Persson (s)
Bo Finnkvist (s)