Riksdagen fattade under våren 1991 beslut om att utöka
antalet nybörjarplatser på psykologlinjen med totalt 105
platser till 255.
UHÄ har i utredning avseende högskolans framtida
dimensionering (UHÄ-rapport 1989:17) räknat fram att det
behövs en utökning av antalet nybörjarplatser fram till år
2000 till 400 för att inte antalet yrkesverksamma psykologer
skall minska under åren 2005--2009. Man konstaterar också
att en utökning bör ske stegvis eftersom en plötslig kraftig
ökning kan skapa svårigheter med bl.a. lärarförsörjningen.
Uppräkningen av antalet platser innebär att man skapar
förutsättningar för att uppnå ungefär samma
examinationsfrekvens som fanns i mitten av 1980-talet, då
den äldre, tvååriga PEG-utbildningen och den femåriga
psykologlinjen existerade parallellt.
Anledningen till den snabba minskningen av antalet
yrkesverksamma psykologer efter sekelskiftet är
psykologkårens ålderssammansättning och den
neddragning av antalet platser på psykologutbildningen
som skett under 1980-talet. En mycket stor andel av
psykologerna är födda på 1940-talet och går alltså i pension
strax efter sekelskifet.
Arbetsmarknaden för psykologer har svängt drastiskt
under den senare hälften av 1980-talet och man har från en
betydande arbetslöshet gått till ett tillstånd där många
tjänster, framför allt utanför universitetsorterna, inte kan
besättas. Psykologer har också kommit att arbeta inom allt
fler arbetsområden, t.ex. företagshälsovård,
personaladministration och äldreomsorg. Ett stort antal
psykologer arbetar med privat psykoterapeutisk
mottagning eller konsultverksamhet inom t.ex. utbildning
eller med organisationsförändringsarbete. Intresset från
näringslivet för psykologernas kompetens har också stadigt
varit ökande.
De prognoser beträffande det framtida behovet av
psykologer som finns är av naturliga skäl mycket osäkra.
Uppskattningar som gjorts t.ex. inom psykiatrin pekar dock
på ett ökande behov av psykologisk och psykoterapeutisk
kompetens. Huvuddelen av dem som vidareutbildar sig till
psykoterapeuter är psykologer. Befolkningsutvecklingen
ger heller inte anledning att räkna med ett minskat behov
av psykologer inom hälso- och sjukvården efter sekelskiftet.
Arbetsmarknadsstyrelsen har aviserat att man under de
närmaste fem åren har ett behov av ytterligare ca 300
psykologer inom sin verksamhet.
Vi kan alltså konstatera att samhällets behov av
psykologer snarare kommer att öka än att minska.
Det är därför angeläget att en ytterligare ökning av
antalet nybörjarplatser på psykologlinjen kommer till
stånd. Denna utökning kan till viss del ske på redan
befintliga utbildningsorter, men bör också förläggas till
ytterligare ett universitet.
Vid universitetet i Linköping har man redan tidigare
förklarat sig vara beredd att arrangera psykologutbildning.
Olika i psykologutbildningen ingående akademiska ämnen
finns redan etablerade i Linköping (psykologi, sociologi och
pedagogik). Vid tema-institutionerna Barn och
Kommunikation finns professorer med examensämnet
psykologi som bas. Vidare kan noteras universitetets
kopplingar till Hälsouniversitetet och Regionsjukhuset i
Linköping. Institutionen för pedagogik och psykologi har
också genomfört ett antal enstaka kurser med innehåll som
ligger väl i linje med psykologutbildningen.
För att säkerställa den vetenskapliga kvaliteten och
skapa förutsättningar för en hög kvalitet på den
forskningsmässiga anknytningen av psykologutbildningen
bör en professur i ämnet psykologi inrättas vid universitetet
i Linköping i samband med inrättandet av en psykologlinje
därstädes.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående nödvändigheten av utökat
antal platser på psykologlinjen.
Stockholm den 26 januari 1992
Björn Samuelson (v)
Elisabeth Persson (v)
Gudrun Schyman (v)
Rolf L Nilson (v)