Dagens system med kårobligatorium, dvs.
tvångsanslutning till studenternas egen intresse- och
fackorganisation och därtill hörande avgifter, är ett brott
mot föreningsfriheten och bör därmed avskaffas. Samtliga
partier inom Sveriges riksdag verkar vara eniga om att
tvångsanslutning i sig inte är något eftersträvansvärt utan att
det snarare är de organisatoriska och finansiella problemen
som får dem att avstå från att avskaffa kårobligatoriet.
Dessa problem får anses vara av sådan karaktär att de kan
lösas och därmed inte vara anledning till den kränkning av
föreningsfriheten som kårobligatoriet ändå innebär.
En fri högskola och en fri studentkår som bygger på
studenternas eget fria val och aktiva handlande måste vara
en förutsättning för en levande och ifrågasättande högskola.
De problem som uppkommer och till en del förslag på
lösningarna till dessa tas upp i utbildningsdepartementets
PM och utredningen ''Studenten och tvångsanslutningen.
Vad händer om kårobligatoriet försvinner?'' (SOU
1990:105). Det som sägs i utredningen är dock inte hela
sanningen och det finns andra bra lösningar till en hel del
av problemen. (Se exempelvis Sveriges socialdemokratiska
studentförbunds remissvar till utredningen.)
Värnandet om föreningsfriheten, studentens fackliga
inflytande och studiesociala verksamheter är viktiga
grundsatser och kan förenas. Studentens inflytande och
ställning påverkas inte negativt i sig i och med
kårobligatoriets avskaffande. Beslut som tas skall vara
kollektiva och gynna studenterna som grupp. Inte ens i dag
är det så att det bara finns en studentåsikt! Kårobligatoriets
avskaffande kommer att ge studenten större frihet och
påverkan på så vis att hon/han kan driva egna idéer, kan
välja fritt att tillhöra den befintliga kåren eller kan fritt bilda
en ny studentkår om den befintliga kåren inte passar.
Studentkårerna skall alltså finns kvar och bygga på
studenternas eget fria val och engagemang. Studentkårerna
skall även i framtiden betraktas som legitima
studentföreträdare med rätt att utse representanter till
högskolans organ och rätt att få ersättning till sina
representanter och sin allmänna verksamhet. För detta
kommer det att behövas statsbidrag. En studentkår skall
precis som andra föreningar leva upp till vissa krav för att få
dessa bidrag.skall vara öppen för dem, och endast dem,
som är studenter inom det område där kåren verkar.Den
skall ha en demokratisk uppbyggnad.Den skall vara
obunden partipolitiskt och religiöst.Studentfackligt
arbete skall vara kårens huvudverksamhet.
Genom att ställa krav på att en viss andel av studenterna
skall vara medlemmar i kåren innan man får representanter
i högskolans organ undviker man splittring. För att bli en
trovärdig organisation måste kåren bygga på aktivitet från
studenterna. Kårobligatoriets avskaffande skall ses som en
möjlighet för kårerna att nå ett verkligt intresse och kunna
företräda alla sina medlemmar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett avskaffande av det s.k.
kårobligatoriet.