Riksdagen fattade under våren 1991 beslut om att utöka antalet nybörjarplatser på psykologlinjen med totalt 105 platser till 255.
UHÄ har i utredning avseende högskolans framtida dimensionerning (UHÄ-rapport 1989:17) räknat fram ett behov av en utökning av antalet nybörjarplatser fram till år 2000 till 400 för att inte antalet yrkesverksamma psykologer skall minska under åren 2005--2009. Man konstaterar också att en utökning bör ske stegvis eftersom en plötslig kraftig ökning kan skapa svårigheter med bl.a. lärarförsörjningen.
Uppräkningen av antalet platser innebär att man skapar förutsättningar för att uppnå ungefär samma examinationsfrekvens som fanns i mitten av 1980-talet, då den äldre, tvååriga PEG-utbildningen och den femåriga psykologlinjen existerade parallellt.
Den snabba minskningen av antalet yrkesverksamma psykologer efter sekelskiftet beror på psykologkårens ålderssammansättning och den neddragning av antalet platser på psykologutbildningen som skett under 1980-talet.
Arbetsmarknaden för psykologer har svängt drastiskt under den senaste delen av 1980-talet och man har från en betydande arbetslöshet gått till att många tjänster, framförallt utanför universitetsorterna, inte kan besättas. Psykologer har också kommit att arbeta inom områden som företagshälsovård, personaladministration och äldreomsorg. Ett stort antal psykologer har också etablerat sig som fria yrkesutövare och arbetar med privat psykoterapeutisk mottagning eller konsultverksamhet. Intresset från näringslivet för psykologernas kompetens har också stadigt varit ökande.
De prognoser beträffande det framtida behovet av psykologer som finns är av naturliga skäl mycket osäkra. Uppskattningar som gjorts t.ex. inom psykiatrin pekar dock på ett ökande behov av psykologisk och psykoterapeutisk kompetens. Huvuddelen av dem som vidareutbildar sig till psykoterapeuter är psykologer. Befolkningsutvecklingen ger heller inte anledning att räkna med ett minskat behov av psykologer inom hälso- och sjukvården efter sekelskiftet. Samhällets behov av psykologer kommer snarare att öka än att minska.
Det är därför angeläget att en ytterligare ökning av antalet nybörjarplatser på psykologlinjen kommer till stånd. Denna utökning kan till viss del ske på redan befintliga utbildningsorter, men bör också förläggas till ytterligare ett universitet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet utbildningsplatser på psykologlinjen.
Stockholm den 27 januari 1992 Elisabeth Fleetwood (m)