Först 1969 tillerkände socialstyrelsen reumatologi ställning som medicinsk specialitet. Samtidigt utfärdades detaljerade råd och anvisningar för vårdens organisation. Vid denna tid fanns endast tre kliniker för reumatologi inom den ordinarie sjukvårdens ram.
Under 1970-talet och början av 1980-talet etablerades specialiteten successivt inom samtliga sjukvårdsområden. Härmed skapades ett tillräckligt antal sluttjänster för att ett icke oväsentligt antal forskningsintresserade läkare skulle attraheras av disciplinen. Under 1980-talet disputerade sålunda bortåt ett trettiotal kliniska reumatologer. Förutsättningarna för att fortsätta och fördjupa avhandlingsprojekt efter disputationen har dock varit begränsade, ofta beroende på att ett kärvt ekonomiskt klimat inte tillät en läkarbemanning som motsvarade en stor efterfrågan på vård.
Socialstyrelsens stora utredning 1978--1982 ''Rörelseorganens sjukdomar, problem och strategier inför 1990-talet'' var väsentligen inriktad på vårdens organisation. I kapitlet om inflammatoriska reumatiska sjukdomar hänvisas i avsnittet om forskning bl.a. till medicinska forskningsrådets tidigare utredning om reumatologisk forskning. I den senare framhålles bl.a. behovet av åtgärder för att förstärka forskning inom ärftliga mekanismer, immunförsvar, inflammatoriska mekanismer och kartläggande av de olika sjukdomarnas förekomst. En betydande ökning av bidragen till reumatologisk forskning föreslogs. Föresatserna tycks sedan ha fallit i glömska.
Nordiska rådet har förklarat 1992 som det ''Nordiska reumatikeråret'' för att aktualisera de problem som patienterna, vårdorganisationerna och forskningen står inför.
De reumatiska sjukdomarna har åsamkat det svenska samhället en kostnad av närmare 40 miljarder kronor årligen, varav 30 miljarder kronor för förlorade arbetsdagar (1987). Utöver de plågor som drabbar den reumatiskt sjuke i form av smärtor, inskränkt rörelseförmåga och psykiska problem tillkommer också för många en för tidig död. Mot denna bakgrund är omfattningen av reumatologisk forskning i landet blygsam. Av de medel som utdelas av det medicinska forskningsrådet går endast ca 1 % till reumatologisk forskning.
Enligt bedömningar som gjorts av Svensk reumatologisk förening och Riksförbundet mot reumatism finns en stark forskningspotential inom landet.Disputerade reumatologer borde tilldelas tillräcklig tid för forskning så att de kan förvalta och utveckla sin kompetens och handleda yngre forskare. Den nuvarande situationen är ett slöseri med existerande forskningspotential.Inom Sverige och Norden i övrigt finns en bred och högt kvalificerad forskning inom immunologi och annan inflammationslära. Denna typ av forskning är numera internationellt den mest centrala och dominerande inom reumatologisk grundforskning. Det måste sägas vara ett allvarligt missförhållande att den mycket starka forskningspotential som finns i landet inom dessa gebit endast i ringa mån utnyttjas för reumatologiska frågeställningar.Konung Gustaf Vs forskningsinstitut skall enligt stiftelseurkunderna bedriva forskning inom invalidiserande folksjukdomar, i första hand de reumatiska. Genom mycket speciella omständigheter har institutet sedan lång tid endast mycket marginellt utnyttjats för reumatologisk forskning.
Riksdagen bör besluta om en översyn av den reumatologiska forskningens situation vid landets universitetskliniker. Förslag bör utarbetas om hur immunologisk/inflammatorisk forskningspotential kan styras över till reumatologiska problemområden.
En inventering av hur den reumatologiska forskningens ställning vid Konung Gustaf Vs forskningsinstitut är bör också göras. Enligt avtal godkänt av riksdagen 1976 skall institutet främst bedriva reumatologisk forskning.
Översynen bör skyndsamt genomföras delvis i samråd med medicinska forskningsrådet. Huvuduppgiften bör vara att ange riktlinjer för tillvaratagande av existerande forskningspotential, vilket torde kunna ske inom existerande ekonomiska ramar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av hur den reumatologiska forskningen bedrivs.
Stockholm den 27 januari 1992 Lena Öhrsvik (s)