Motion till riksdagen
1991/92:Ub478
av Lena Öhrsvik (s)

Reumatologisk forskning


Först 1969 tillerkände socialstyrelsen reumatologi
ställning som medicinsk specialitet. Samtidigt utfärdades
detaljerade råd och anvisningar för vårdens organisation.
Vid denna tid fanns endast tre kliniker för reumatologi
inom den ordinarie sjukvårdens ram.
Under 1970-talet och början av 1980-talet etablerades
specialiteten successivt inom samtliga sjukvårdsområden.
Härmed skapades ett tillräckligt antal sluttjänster för att ett
icke oväsentligt antal forskningsintresserade läkare skulle
attraheras av disciplinen. Under 1980-talet disputerade
sålunda bortåt ett trettiotal kliniska reumatologer.
Förutsättningarna för att fortsätta och fördjupa
avhandlingsprojekt efter disputationen har dock varit
begränsade, ofta beroende på att ett kärvt ekonomiskt
klimat inte tillät en läkarbemanning som motsvarade en stor
efterfrågan på vård.
Socialstyrelsens stora utredning 1978--1982
''Rörelseorganens sjukdomar, problem och strategier inför
1990-talet'' var väsentligen inriktad på vårdens
organisation. I kapitlet om inflammatoriska reumatiska
sjukdomar hänvisas i avsnittet om forskning bl.a. till
medicinska forskningsrådets tidigare utredning om
reumatologisk forskning. I den senare framhålles bl.a.
behovet av åtgärder för att förstärka forskning inom ärftliga
mekanismer, immunförsvar, inflammatoriska mekanismer
och kartläggande av de olika sjukdomarnas förekomst. En
betydande ökning av bidragen till reumatologisk forskning
föreslogs. Föresatserna tycks sedan ha fallit i glömska.
Nordiska rådet har förklarat 1992 som det ''Nordiska
reumatikeråret'' för att aktualisera de problem som
patienterna, vårdorganisationerna och forskningen står
inför.
De reumatiska sjukdomarna har åsamkat det svenska
samhället en kostnad av närmare 40 miljarder kronor
årligen, varav 30 miljarder 
kronor för förlorade arbetsdagar (1987).
Utöver de plågor som drabbar den reumatiskt sjuke i form
av smärtor, inskränkt rörelseförmåga och psykiska problem
tillkommer också för många en för tidig död. Mot denna
bakgrund är omfattningen av reumatologisk forskning i
landet blygsam. Av de medel som utdelas av det medicinska
forskningsrådet går endast ca 1 % till reumatologisk
forskning.
Enligt bedömningar som gjorts av Svensk reumatologisk
förening och Riksförbundet mot reumatism finns en stark
forskningspotential inom landet.Disputerade
reumatologer borde tilldelas tillräcklig tid för forskning så
att de kan förvalta och utveckla sin kompetens och
handleda yngre forskare. Den nuvarande situationen är ett
slöseri med existerande forskningspotential.Inom
Sverige och Norden i övrigt finns en bred och högt
kvalificerad forskning inom immunologi och annan
inflammationslära. Denna typ av forskning är numera
internationellt den mest centrala och dominerande inom
reumatologisk grundforskning. Det måste sägas vara ett
allvarligt missförhållande att den mycket starka
forskningspotential som finns i landet inom dessa gebit
endast i ringa mån utnyttjas för reumatologiska
frågeställningar.Konung Gustaf Vs forskningsinstitut
skall enligt stiftelseurkunderna bedriva forskning inom
invalidiserande folksjukdomar, i första hand de reumatiska.
Genom mycket speciella omständigheter har institutet
sedan lång tid endast mycket marginellt utnyttjats för
reumatologisk forskning.
Riksdagen bör besluta om en översyn av den
reumatologiska forskningens situation vid landets
universitetskliniker. Förslag bör utarbetas om hur
immunologisk/inflammatorisk forskningspotential kan
styras över till reumatologiska problemområden.
En inventering av hur den reumatologiska forskningens
ställning vid Konung Gustaf Vs forskningsinstitut är bör
också göras. Enligt avtal godkänt av riksdagen 1976 skall
institutet främst bedriva reumatologisk forskning.
Översynen bör skyndsamt genomföras delvis i samråd
med medicinska forskningsrådet. Huvuduppgiften bör vara
att ange riktlinjer för tillvaratagande av existerande
forskningspotential, vilket torde kunna ske inom
existerande ekonomiska ramar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av hur den
reumatologiska forskningen bedrivs.

Stockholm den 27 januari 1992

Lena Öhrsvik (s)