En omistlig del av vårt kulturarv finns i våra gamla
hantverksyrken. I vårt land har vi förmånen att förfoga över
oskattbara tillgångar på föremål och inventarier som
förvaras i bl.a. museer, kyrkor och hembygdsgårdar.
Förutsättningen för att dessa skall kunna bevaras är
emellertid att det därav följande stora renoverings- och
restaurationsbehovet kan tillgodoses.
Statens industriverk har i sin publikation ''Hantverk,
produktion med tradition'' behandlat det växande
problemet med den avtagande yrkesskickligheten. De
utdöende hantverksyrkena måste räddas och det lokala
kunnandet tillvaratas.
I Landskrona kommun bildades 1984 stiftelsen
Skånehantverk med ändamålet ''att möjliggöra skolning av
hantverkare, vidareutbildning av byggnadshantverkare i
äldre tekniker avseende iordningställande av äldre föremål
och byggnader i främst Skåne, men också i övriga landet,
för enskilda, föreningar, kyrkor och kommuner''. Stiftare är
Skånes hembygdsförbund och Landskrona kommun.
Ytterligare uppgifter för stiftelsen är att underlätta
kontakterna med antikvariska myndigheter, ge viss
administrativ service, understödja utbildnings- och
kursverksamhet samt att informera om centrats
verksamhet. Målsättningen är att bidra till hantverkets
fortbestånd genom praktiskt inriktad utbildning samt att
medverka till att äldre föremål och byggnader tas om hand
på ett kvalificerat sätt.
Stiftelsens verksamhet bedrivs i ändamålsenliga och
rymliga lokaler i Landskrona citadell, som med sitt slott och
övriga byggnader utnyttjas på ett synnerligen föredömligt
sätt. Lokalerna förhyrs av respektive hantverkare och
konservatorer.
Stiftelsen består av en grupp yrkesskickliga hantverkare
som har egna verkstäder/företag och ingår i stiftelsen. En
intendent har ansvaret för den gemensamma
administrationen, marknadsföring, kontakter med
myndigheter, kursarrangemang m.m. För
administrationskostnaderna svarar Malmöhus läns
landsting och Landskrona kommun.
Följande hantverkskategorier finns representerade vid
Stiftelsen Skånehantverk: Arkitekt, bokbindare,
förgyllare, inredningsarkitekt, målare, målerikonservator,
möbelkonservator, papperskonservator,
porslinsrestauratör, silver- och mässingssmed, snickare,
stuckatör, tapetserare samt textilrestauratör.
För vidareutbildning i yrket måste flera av dessa
hantverkare söka sig utomlands, då det för närvarande är
svårt att skaffa sig adekvat hantverksutbildning i vårt land.
De etablerade hantverkarna vid Citadellet i Landskrona
tar emot praktikanter från Värnhemsskolan i Malmö. Den
hantverkstekniska linjen vid denna skola omfattar två år. I
utbildningen ingår i huvudsak hantverksteknik, svenska och
något av tillvalsämnena engelska, matematik, bild eller
musik. Efter genomgången hantverksteknisk linje finns
möjlighet att söka till ettårig högre specialkurs i
hantverksteknik. Denna specialkurs består i huvudsak av
praktik hos etablerade hantverkare, men även ämnen som
företagsekonomi och data, distributionskunskap, idrott
(ergonomi) samt konst- och stilhistoria studeras.
Hantverksutbildning anordnas också vid AMU i
Skövde. Dessa kurser ger de grundläggande kunskaperna
men inte adevkat yrkesutbildning.
Konservatorsutbildning pågår sedan några år tillbaka i
Göteborg, dock ingår ej möbler. Samarbetet mellan
utbildningsanordnaren i Göteborg och Skånehantverk är
gott och bygger bl.a. på att stiftelsens konservatorer ofta
tillhandahåller den fleråriga praktik som erfordras för att
kunna ansöka till Göteborg, inom t.ex. målerikonservering.
Diskussioner och underhandlingar har under en tid förts
om att förlägga en nordisk möbelkonservatorskola till
Citadellet i Landskrona. Förutsättningarna för en sådan
utbildning måste betraktas som utomordentligt goda mot
bakgrund av den naturliga kopplingen till verksamheten vid
stiftelsen Skånehantverk och genom närheten till
institutioner som Lunds Universitet, Kulturen i Lund,
Konservatorskolan i Köpenhamn, Nationalmuseum i Brede
och möbelkonserveringsavdelningen på Fredriksborgs
slott.
För en blivande möbelkonservator är en traditionell
möbelsnickarutbildning omfattande tre år en nödvändig och
omistlig förutbildning. En sådan utbildning ger också
allmän behörighet till högskolestudier.
Målsättningen att starta en möbelkonservatorutbildning
som bygger på hantverksmässiga och vetenskapliga
principer förutsätter sannolikt ett statligt huvudmannaskap
på högskolenivå. Det föreligger ett stort behov av en sådan
specialiserad utbildning, inte minst sett i ett nordiskt
perspektiv. Utbildningen bör också samordnas med
etablerade konservatorsutbildningar.
Ett underlag utarbetat av en arbetsgrupp under ledning
av Ulf Brunne, Carl Malmstens Verkstadsskola, visar att
det finns goda förutsättningar att etablera en Nordisk
Konservatorskola med förläggning till Citadellet i
Landskrona.
De komplexa och tvärvetenskapliga kunskaper som
krävs för att yrkesmässigt ägna sig åt konservatorsyrket kan
endast förmedlas inom ramen för en väl definierad och
strukturerad utbildning på högskolenivå.
Högskoleanknytningen är också en förutsättning för
samarbete med relevanta institutioner både i Norden och i
andra länder.
Behörighetskraven, förutom allmän
högskolebehörighet, bör vara gesällprovskompetens i
traditionellt möbelsnickeri eller likvärdig förutbildning.
Utbildningens innehåll och mål är formulerad utifrån den
deklaration om konservatorns yrkesroll och utbildning som
stadfästes vid ICOM:s konferens i Köpenhamn 1984. Dessa
principiella riktlinjer för konservatorsutbildning antogs
enhälligt vid Nordiska Konservatorsförbundets
utbildningskonferens i Helsingfors 1990.
För att uppfylla högskolelagens målsättning om
samband mellan utbildning och forskning är det viktigt att
utbildningen i ett inledande skede sker i nära samverkan
med en institution där forskning bedrivs, t.ex.
konstvetenskapliga institutionen vid Lunds Universitet.
Även om möbelkonservering till helt övervägande del
bedrivs vid institutioner vars övergripande verksamhet
ligger inom kultursektorn är det av stor vikt att man i
utbildningen vad gäller de naturvetenskapliga och tekniska
delarna samarbetar med etablerade konservatorsskolor.
Planerna på ett arkeometriskt forskningsinstitut förlagt till
Citadellet skulle i ett framtida perspektiv kunna borga inte
bara för utbildningens kritiska hållning och vetenskapliga
grund, utan också för möjligheterna att bedriva forskning
inom framförallt material- och teknologihistoria.
För att inte sammanblandas med vidare- eller
forskarutbildning bör den planerade utbildningen
definieras som grundläggande specialistutbildning.
Utbildningens längd och innehåll bör formuleras så att den
kan ligga till grund för vidareutbildning på
konservatorsskolorna i Göteborg resp. Köpenhamn. En
längd på 3 alt. 3,5
år bör vara lämplig beroende på praktikperiodernas
omfattning och placering inom eller utom själva
utbildningen.
Utbildningens mål är att förbereda eleverna för
yrkesverksamhet som möbelkonservator inom såväl
offentliga institutioner som vid privata verkstäder.
Utbildningen syftar till att delge utlärda möbelhantverkare
praktiska och teoretiska kunskaper för sådan verksamhet.
Den största delen av våra bevaringsvärda möbler och
inredningar finns utanför museerna. Behovet av
privatpraktiserande möbelkonservatorer är således mycket
stort. Vad gäller vård och underhåll kommer
möbelkonservatorns tjänster som kunskapsspridare och
konsult med stor sannolikhet att efterfrågas i takt med det
under senare år stigande intresset för äldre möbler och
inredningar.
Det ställer sig naturligt nog ganska svårt att mäta
individernas behov av och efterfrågan på
konservatorsutbildning i kvantitativa mått. Antalet
sökande till befintliga utbildningar på gymnasienivå tyder
emellertid på att efterfrågan vida överstiger antalet
utbildningsplatser.
Den skolbundna undervisningen avses förut som
övningar i praktisk konservering också rymma undervisning
i humanistiska och naturvetenskapliga ämnen. Ur
kostnadssynpunkt vore det sannolikt en fördel om delar av
undervisningen kunde förläggas till relevanta institutioner
vid Lunds Universitet. Framförallt skulle det gälla
laborativa övningar i kemi och fysik som fordrar särskilt
kostnadskrävande utrustning, men också delkurser i t ex
konstvetenskap och etnologi.
Förutom en heltidsanställd prefekt som också fungerar
som speciallärare och en halvtidsanställd
undervisningsassistent är bedömningen att övriga lärare
som anlitas i utbildningen bör vara kontrakts- eller
timanställda.
I initialskedet beräknas kostnaderna för driften uppgå
till ca. 1 500 000
kronor och utrustningskostnaderna till ca 3 000 000
kronor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en Nordisk
konservatorskola med förläggning till Citadellet i
Landskrona.
Stockholm den 25 januari 1992
Bo Nilsson (s)
Bengt Silfverstrand (s)