Den studie av utvecklingsmöjligheterna för svensk tekoindustri som SIND redovisade förra året (Vägval TEKO, SIND 1991:3) visar dels att tekoindustrin består av ett stort antal delbranscher med klart olika utvecklingsmöjligheter, dels vikten av kvalificerad utbildning för att kunna hålla jämna steg med den internationella kompetensutvecklingen.
Den högre tekoutbildning, som sedan mitten av 80-talet ges vid Högskolan i Borås och som är den enda i sitt slag i landet, har på många sätt varit framgångsrik. Antalet sökande har varit och är fortfarande mycket stort. Utbildningsresultaten är mycket goda vilket bl.a. har återspeglats i uppskattande omdömen i fackpressen. Flera elever har vunnit uppmärksammade internationella pris för sina examensarbeten. Utbildningen genomförs i ändamålsenliga lokaler och med tillgång till mycket avancerad maskinell utrustning. Statliga insatser har kompletterats med stora bidrag från näringslivet. Genom omfattande fortbildningsprogram i samverkan med Textilforskningsinstitutet och Chalmers sker kontinuerlig kompetensutveckling av lärarna. Tekoutbildningen i Borås stöds även av att Högskolan i Borås har landets enda avancerade utbildning i textilkemi. Textilkemi utgör en specialiseringsmöjlighet inom högskolans treåriga kemiingenjörslinje.
Vid en internationell jämförelse är emellertid högskolans båda tekolinjer alldeles för korta. Om Sverige inte skall komma på efterkälken på detta område måste såväl textilingenjörslinjen som textil- och konfektionslinjen förlängas med ett tredje år. Först med treårig utbildning kan de svenska tekoutbildningarna ingå som jämbördiga parter i internationellt utbyte av studerande och lärare. Det är svårt för utländska studerande att få kurser i en tvåårig linje, att accepteras som inslag i sin utbildning i hemlandet. Insikten om dessa förhållanden har gjort att Högskolan i Borås från och med höstterminen 1992 anordnar ettåriga påbyggnadskurser på tekolinjerna. Resurser för att kunna genomföra dessa kurser har hämtats ur anslaget för Lokala och individuella linjer och fristående kurser (LIF-anslaget) vilket allvarligt hämmar möjligheterna att ge fortbildningskurser. Högskolan i Borås har ett lågt LIF- anslag jämfört med andra högskolor av motsvarande storlek. Att högskolans styrelse likväl gjort denna prioritering är ett klart uttryck för hur viktig man anser en förlängning av tekolinjerna vara.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förlängning av textilingenjörslinjen och textil- och konfektionslinjen vid högskolan i Borås.
Stockholm den 23 januari 1992 Arne Kjörnsberg (s) Lahja Exner (s) Berndt Ekholm (s)