Stöd till högskolelektorers forskning också i Linköping
I enlighet med forskningspropositionen 1989/90:90
beslöt riksdagen om en särskild fakultetsresurs för
högskolelektorers forskning från och med budgetåret
1991/92. Medlen skulle fördelas med lika stora belopp, 5 miljoner
kronor, till var och en av de humanistiska
respektive matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna vid
samtliga universitet utom universitetet i Linköping.
Undantaget är obegripligt och kan knappast förklaras på
saklig grund. Det måste rimligtvis bero på okunnighet hos
någon handläggare. Någon förklaring har heller inte givits
från utbildningsdepartementets sida.
Sannolikt beror förbiseendet på att universitetet i
Linköping har en annan organisation än övriga universitet.
Det är det enda universitet i landet, som har en enhetlig,
odelad fakultet, som är gemensam för lärarna inom såväl
matematik/naturvetenskap som samhällsvetenskap och
humaniora. Det finns alltså inga separata humanistiska och
matematisk-naturvetenskapliga fakulteter vid universitetet.
Självfallet bör det inte heller spela någon roll att den
filosofiska fakultetens forskningsorganisation genom
TEMA är annorlunda än den vid övriga universitet. Detta
har ju inte med själva sakfrågan att göra. Det finns inte
något rimligt skäl att ställa Linköpings universitet vid sidan.
Universitetets högskolelektorer har givetvis samma behov
av forskningsmedel som de som tjänstgör vid rikets andra
universitet och bör ha samma chanser som dessa till
vetenskaplig förkovran. Det är följaktligen helt
oacceptabelt att särbehandla Linköpings universitet och ge
de ifrågavarande högskolelektorerna sämre
forskningschanser än vid landets övriga universitet.
Riksdagen beslutade vid samma tillfälle att under
anslaget till de humanistiska fakulteterna ge
universitetsbiblioteken en förstärkning av
litteraturförsörjningen med 900.000 kronor vardera. Av
samma skäl -- eller brist på skäl -- glömdes
universitetsbiblioteket i Linköping bort också i detta
sammanhang. Inga medel till forskning -- inga medel till
biblioteket.
Det är ett rättvisekrav, att universitetet i Linköping och
dess befattningshavare får samma möjligheter som gäller
vid landets övriga universitet. Därför är det angeläget, att
de tidigare missgreppen snarast rättas till. Rimligtvis borde
tillgängliga medel för högskolelektorers forskning liksom
biblioteksmedel fördelas på ett sådant sätt, att även
universitetet i Linköping och dess filosofiska fakultet får sin
beskärda del. Om detta -- av svårförståeliga skäl -- inte sker,
bör frågan aktualiseras i den förestående
forskningspropositionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen vid fördelningen av ifrågavarande anslag
beviljar universitetet i Linköping en rimlig del,
proportionell till fördelningen till övriga universitet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medel till högskolelektorers
forskning vid filosofiska fakulteten i Linköping,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medel till humanistisk
litteraturförsörjning vid universitetet i Linköping.