Högskolan har haft och har mycket stor betydelse för
Norrbottens utveckling. Dess värde när det gäller att höja
kunskapsnivån hos människor och i företag är oomtvistat.
Den ger också många norrbottningar, unga som äldre, den
frihet och förmån det innebär att studera vid högskola i
relativ närhet till sin hemort.
Högskolan i Luleå har numera ca 6 000 studerande. Den
har tekniska utbildningar och lärarutbildning som bas, men
ger också ekonomiska, konstnärliga, yrkestekniska
utbildningar och s.k. universitetsprogram. Dessutom har
man fort- och vidareutbildningar för yrkesverksamma.
Utbildningarna sker i huvudsak i Luleå, men också i
betydande del ute i länet och landet på distans.
Det är värt att notera att högskolan i Luleå inom
högskoleväsendet skiljer sig från andra högskolor i landet.
Den har fasta forskningsresurser men är med sin enda
fakultet inget klassiskt universitet, den har utbildning inom
alla utbildningssektorer utom vårdsektorn och är därför
ingen vanlig teknisk högskola. Den är med sin tekniska
fakultet ingen mindre och medelstor högskola.
Det är viktigt att den tekniska utbildningen och
forskningen vid högskolan i Luleå utvecklas vidare, men det
är också viktigt att den verksamhet som ligger vid sidan av
det tekniska fakultetsområdet vidareutvecklas. De stora
avstånden och regionala rättviseskäl talar för en snabb
fortsatt uppbyggnad av dessa sektorer. Det är inte
acceptabelt om existensen av en teknisk fakultet vid
högskolan i Luleå skulle tillåtas få innebära att länet blir
sämre försörjt med kompetens inom andra områden än vad
som annars hade varit fallet.
De nu viktigaste inslagen i denna uppbyggnad av
högskolan är fortsatt förstärkning av anslaget för fristående
kurser, forskningsstöd för verksamheten utanför
teknikområdet samt grundskollärarutbildning för
grundskolans högre stadier.
Det måste också påpekas att den neddragning av
anslagen till komvux som den borgerliga regeringen nu
föreslår kan innebära rekryteringssvårigheter generellt i
framtiden till högskoleutbildningar. I Norrbotten är det
många vuxna som genom komvux erhåller behörighet för
att söka högskoleutbildningar. Särskilda satsningar har från
staten dessutom gjorts på komvux i Norrbotten, för att ge
fler behörighet att söka till lärarutbildningar, med syftet att
häva bristen på behöriga lärare i länet. Detta kan nu
omintetgöras om regeringens förslag accepteras.
Fristående kurser
När det gäller fristående kurser har högskolan i Luleå
samma roll i förhållande till sin region som de små och
medelstora högskolorna har i förhållande till sina regioner.
Högskolorna möts av likartade krav och förväntningar på
utbildning. Högskolan i Luleå skall dessutom inom sitt
specialområde ta ett ansvar för kurser inom ett större
geografiskt område.
Det förefaller rimligt att jämföra anslagen för fristående
kurser till Luleå med anslagen till de förutvarande
universitetsfilialerna. Vid en sådan jämförelse föreslås
högskolan i Luleå anslag som betydligt understiger dessa
filialer.
Högskolans LIF-anslag bör därför höjas i ett första steg
med minst 5 milj.kr.
På
sikt bör högskolans anslag höjas ytterligare så att det
åtminstone kommer i nivå med anslagen till de förutvarande
universitetsfilialerna.
Forskningsanknytning
När det gäller forskningsanknytningen av högskolans
utbildningar utanför den tekniska sektorn, är situationen
vid högskolan i Luleå analog med den som rådde vid de
mindre och medelstora högskolorna före 1990 års
forskningsbeslut. Då anslogs medel för forskningsstödjande
åtgärder, för planering av forskningsprojekt, kontakter med
motsvarande fakulteter vid universiteten, lärares
forskarutbildning m.m. vid dessa högskolor.
Motsvarande medel har inte beräknats för högskolan i
Luleå trots att dess lärar- och barnomsorgsutbildningar och
ekonomiskt-administrativa utbildningar har samma
problem och behov som motsvarande utbildningar vid de
mindre och medelstora högskolorna.
Däremot har lärarutbildningarna vid universiteten och
lärarhögskolan i Stockholm tillgång till forskningsstöd inom
ramen för de samhällsvetenskapliga fakultetsanslagen.
Att de lärare vid högskolan i Luleå som inte tillhör
teknisk fakultet har samma ställning som lärare vid mindre
och medelstora högskolor illustreras av att de numera
kommit att tillhöra lämplig fakultet i Umeå. Detta
förbättrar dock inte märkbart deras ekonomiska
möjligheter.
Högskolan bör därför tillföras ett anslag på förslagsvis 4
milj.kr. för forskningsstödjande åtgärder.
Grundskollärarutbildning åk 4--9
Norrbotten har en väl fungerande ungdomsskola.
Vetskapen om grundutbildningens centrala roll för
utvecklingen av vårt län är utbredd bland människorna i
länet och deras företrädare. Utbildningens roll i en
människas liv och i samhällslivet blir allt viktigare.
Strukturomvandlingen i Norrbotten underlättas också av
om vi har ett väl fungerande utbildningsväsende. Grund-
och gymnasieskolan och vuxenutbildningen lägger grunden
för all annan samhällelig verksamhet i länet.
Det är därför som vi med oro ser hur antalet lärare utan
adekvat utbildning ökar i vårt län. Åtgärder mot detta har
vidtagits med till buds stående medel, men nu behöver vi få
möjlighet att anordna utbildning för lärare i årskurserna 4--
9.
Andelen obehöriga lärare är hög i Norrbotten.
Situationen kommer att ställas på sin spets på grund av de
höga födelsetalen och den minskade
undervisningsskyldigheten för lärare. Lärarutbildningen
skulle också delvis kunna ges på distans till de delar av
Norrbotten där behovet av behöriga lärare är särskilt stort.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökade anslag till
högskolan i Luleå.
Stockholm den 23 januari 1992
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Sten-Ove Sundström (s)
Bruno Poromaa (s)
Åke Selberg (s)
Leif Marklund (s)
Monica Öhman (s)