Ökade insatser för forskning inom turism och rekreation
Turismen är både internationellt och inom landet en av
de största och allra snabbast växande näringarna. Dess
betydelse för Sverige utmärks bl.a. av att ca 235 000
människor har sin huvudsakliga sysselsättning inom
turismen, vilket är ca 5% av samtliga sysselsatta och att den
omsätter mer än 100 miljarder kronor, vilket motsvarar en
andel av bruttonationalprodukten på 3--4%.
Sverige är en av världens största importörer av
turisttjänster men också en stor exportör. Räknat per
invånare ligger Sverige före sådana välkända turistländer
som Frankrike, Grekland och Italien i fråga om intjänad
resevaluta. Totalt sett är exporten av resetjänster i
storleksordningen fyra gånger större än värdet av
malmexporten. Exporten av turisttjänster är värdemässigt
större än exporten av pappersmassa och närmar sig
exporten av bilar. Det är således hög tid att betrakta
turismen som en basnäring med avgörande betydelse för
ekonomi och sysselsättning. Inte minst viktigt är det under
perioder då turismnäringen möter svårigheter och
motgångar, så som för närvarande, att kunna möta dessa
med stöd och hjälp i forskningsbaserade kunskaper.
Det finns emellertid anledning att också understryka den
särskilda roll som turism och resande fyller som
välfärdskomponent i fritidssamhället. Upplevelser av natur,
kultur och mötet med andra människor och miljöer är
nyckelbegrepp som växer i betydelse när den materiella
välfärden tenderar att bli jämförelsevis väl tillgodosedd.
Det finns också orsak att ge akt på hur denna välfärd
fördelas, hur hinder av olika slag ligger i vägen för många
människor att nyttja de möjligheter som ges.
Ett allvarligt problem som gäller turismen både som en
ekonomiskt viktig och mänskligt betydelsefull företeelse
och som fortsättningsvis utgör ett uppenbart hot mot en
gynnsam utveckling, är att det saknas en sådan systematisk
kunskapsuppbyggnad och kunskapstillförsel som
traditionsenligt och helt självklart ligger till grund för
utvecklingen inom etablerade näringar och
samhällssektorer.
Den nästan absoluta brist på forskningsbaserad kunskap
som präglar området har givetvis sin rot i att det fortfarande
brister i acceptansen av turismen på olika håll, inte minst
inom forskarsamhället självt. Detta stillestånd i
utvecklingen kan endast brytas om sådana resurser tillförs
forskningen att både nya och erfarna forskare attraheras av
möjligheterna och att forskarmiljöer därigenom kan byggas
upp i anslutning till högskolor och universitet. Inte minst
syns denna forskning höra hemma vid de tre högskolor som
har turismutbildningar och som alla tagit initiativ till att
bilda särskilda forskningsinstitut. Behoven är mycket långt
ifrån täckta genom den professur i nationalekonomi som
sedan den 1 juli 1990 finns vid universitetet i Umeå, vilket
vi enbart ser som en första inledning till en upptrappning av
insatserna. Med hänsyn till den mångvetenskapliga
karaktär som en turismforskning med nödvändighet måste
ha, är det också viktigt att flera vetenskapliga discipliner får
möjlighet att bidra.
Vi föreslår därför att ytterligare en professur inrättas i
turism, men nu med inriktning på producent- och
konsumentförhållandet som komplement till ett
nationalekonomiskt perspektiv.
En professur skulle bidra till såväl branschens som
enskilda företags utveckling till en bättre lönsamhet.
Både i ett nordiskt och i ett EG-perspektiv är
kunskapsutveckling och kunskapsuppbyggnad för sektorn
beroende av en forskning i turism med en professor i
ledningen för en eller flera forskargrupper.
En professur är också ett erkännande såväl av
branschens betydelse som av sysselsättningsskapande
faktor i svenskt näringsliv som turismens betydelse för
människans fritid och livskvalitet.
För att en av landets mest expansiva näringar och för
framtiden viktigaste samhällssektorer skall kunna försörjas
med nödvändiga kunskaper, härledda från forskning, i en
omfattning som åtminstone nödtorftigt motsvarar
betydelsen, måste således betydande resurser destineras till
detta forskningsfält. Inledningsvis bör det under en
treårsperiod minst handla om anslag i storleksordningen tio
miljoner kronor att fördela.
Det är enligt vår uppfattning lämpligt att berörda
forskningsråd ges i uppgift att utarbeta generella
forskningsprogram som utgångspunkt för fördelningen av
projektanslag och för ett mer långsiktigt engagemang. Som
alternativ till detta framstår inrättandet av en beredning
med tidsbegränsat ansvar som en tillfredsställande lösning.
Vi anser också att vissa forskningsresurser som kan
frigöras vid den översyn som pågår av
lantbruksuniversitetets forskningsverksamhet bör kunna
omdisponeras till turismforskning.
Så länge som turism och rekreation inte är tillförsäkrad
den forskningsbas som vi anser nödvändig och självklar kan
det inte uppfattas som annat än en felallokering av de
samlade resurserna för forskning, som snarast måste rättas
till.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en ny professur för
turism,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade insatser för forskning
inom turism och rekreation.
Stockholm den 23 januari 1992
Nils T Svensson (s)
Lennart Nilsson (s)