Vi befinner oss i en historisk brytningstid såväl politiskt
och ekonomiskt som miljömässigt. Åtskilligt av gammalt
tänkande måste läggas åt sidan och nytt tänkande
stimuleras. Vi behöver lära mer för att kunna hantera
framtidens problem.
Med begreppet ''hållbar utveckling'' formulerade den
s.k. Brundtlandkommissionen i sin rapport ''Vår
gemensamma framtid'' målet för globala reformer på
miljöområdet. Rapporten pläderar för en utveckling som
tillfredsställer dagens behov utan att för den skull äventyra
kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina.
Som ett mål är det bra formulerat men vi måste ständigt
utveckla vägen mot målet.
I juni äger FN:s konferens om Miljö och utveckling rum
i Brasilien. Där kommer miljöfrågorna att kopplas ihop
med de ekonomiska frågorna. De fattiga länderna vill också
ha rent vatten och ren luft, samtidigt som
levnadsstandarden i dessa länder måste öka.
Miljöproblemen har också en ekonomisk sida, t ex
naturskydd, fabriksutsläpp, energifrågor, transportsystem,
kemikalieanvändning, sophantering, befolkningsökning
och krig. Sambandet mellan miljö och ekonomi är inte
enkelt och det är inte utrett. Vi måste ha en ödmjuk
inställning till dessa frågor. De kräver långsiktighet i
utvecklingsarbetet.
Traditionella ekonomer har dåliga kunskaper i ekologi
och omvänt. Medvetenheten måste öka om de
begränsningar som finns i ekonomers sätt att beskriva
verkligheten. Vi alla måste också vidga ekonomins
tidsgränser. De försök som görs idag är både bristfälliga och
otillräckliga. Det går inte att jämföra kostnader och intäkter
över tiden för att på så sätt kunna fatta s.k. rationella beslut
om vägen in i långsiktig miljöhänsyn. En åtgärd som i dag
borde göras för att motverka växthuseffekten ses som
olönsam om den kostar 30 000 kr i år men ger en intäkt på
1 000 000 kr om 70--80 år.
Tänkesätten inom ekonomi måste utvecklas med också
ett ekologiskt synsätt. Tillväxtbegreppet måste breddas.
Det kretsloppsamhälle som är grunden för en hållbar
utveckling förutsätter intelligent utformade styrsignaler i
marknaden, delvis nya infrastrukturer i industri-, trafik- och
energisektorerna samt teknologisk utveckling och
innovationer.
I Sverige har vi på senare år börjat introducera nya
redskap för en omställning i riktning mot ekologisk
uthållighet. Bl.a. har s.k. miljömål införts,
miljölagstiftningen skärpts och miljöavgifter respektive
miljöskatter har utretts och delvis genomförts. Vi är dock
bara i början av den här typen av samhällsscenarier där
syftet är att väga samman ekologiska och andra perspektiv.
Inför årets FN-konferens får dock dessa ansträngningar
ökad aktualitet.
Det finns nu goda skäl att mera systematiskt utveckla
forskning, utbildning och praktisk tillämpning inom detta
tvärvetenskapliga kunskapsområde. Insikter och
erfarenheter bör sedan löpande införas dels i de politiska
beslutsprocesserna på alla nivåer, dels i det praktiskt
arbetande näringslivet, dvs. inom företag, banker,
kreditoch finansinstitut. Av den anledningen är regeringens
förslag i budgetpropositionen att lägga ned
Forskningsrådsnämnden mycket olyckligt. I en annan
motion yrkar vi avslag på det förslaget.
Flera universitet har pågående arbete som skulle kunna
stimuleras ytterligare. Vid Göteborgs universitet finns t.ex.
ett centrum för miljöekonomi och vid Chalmers Tekniska
Högskola pågår begränsad forskning i ekologisk ekonomi.
Vid Tema i Linköping planerar man en
forskarutbildningslinje som skall förena tema Teknik och
tema Vatten. Där finns också tema Miljö som torde ha
förutsättningar att utveckla ett nytänkande.
Från Stockholms horisont är de viktigaste initiativen
bildandet av the International Society för Ecological
Economics, Beijerinstitutets inriktning samt det
internationella doktorandprogrammet i ekologisk ekonomi
med universitet från Europa och Latinamerika. Kungliga
vetenskapsakademien har också uttalat behov av
tvärvetenskapliga ansatser mellan ekologi och ekonomi.
Det finns sålunda ansatser på många håll till att forska i
gränslandet mellan ekonomi och miljö. Planeringen för en
fortsatt god ekonomisk utveckling i Sverige är beroende av
att man har tillräckliga kunskaper också om de krav som
miljön ställer på vår ekonomi. Men omfattningen är långt
ifrån tillräcklig om vi skall klara nödvändig omställning och
anpassning.
Forskningsrådsnämnden har en ekologikommitté, som
fyller en mycket viktig funktion. Den hotas av nedläggning
om Forskningsrådsnämnden avvecklas. Detta vore
förödande för miljöforskningen i vårt land.
Regeringen bör senast i 1993 års forskningspolitiska
proposition lägga förslag om hur forskning med den
inriktning som här skisserats skall kunna byggas upp på ett
systematiskt sätt. Regeringen bör därför redan nu prioritera
dessa områden i förarbetet till propositionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslag om forskning i ekologi
och ekonomi i 1993 års forskningspolitiska proposition.
Stockholm den 23 januari 1992
Göran Persson (s)
Jan Fransson (s)
Inga-Britt Johansson (s)
Åke Selberg (s)
Inge Carlsson (s)
Kaj Larsson (s)
Sinikka Bohlin (s)
Lena Klevenås (s)
Sverre Palm (s)
Berndt Ekholm (s)
Ulla Pettersson (s)
Leo Persson (s)