Alltsedan universitetets tillkomst har den bristfälliga arkivsituationen i Umeå påtalats. De långa resvägarna till regionens båda landsarkiv i Härnösand och Östersund, liksom till de centrala arkiven i Stockholm, har i stigande grad blivit ekonomiska och praktiska hinder för utbildningen och forskningen. De anslag som tilldelas universitet och olika forskningsprojekt tar i mycket ringa utsträckning hänsyn till detta förhållande. Risken är uppenbar att forskning om intressanta skeenden inte alls kan fullföljas. Från ett norrländskt perspektiv är detta ytterst beklagligt.
På olika sätt har universitetet sökt övervinna dessa hinder. Ett av dessa försök har varit att ge forskningen databuren åtkomst till vissa arkivserier i anslutning till Demografiska databasen i Haparanda/Umeå.
Ett annat försök har varit det utvecklingsarbete vid universitetet som ledde fram till bildandet av SVAR, Svensk arkivinformation, i Ramsele. I egenskap av tidigare huvudman har rektorsämbetet i Umeå livligt instämt i de olika arkivutredningarnas återkommande betoning av SVAR som resurs för att genom mikrofilmning ge arkivmaterialet ökad tillgänglighet för forskningen och kulturlivet.
Ett tredje väsentligt försök utgör forskningsarkivet i Umeå. Sedan 1984, då huvudmannaskapet för SVAR övergick till riksarkivet, har nämligen Umeå universitet sökt aktivt praktisera hur informationsförsörjning från arkiven skulle vidareutvecklas på moderna medier. Ett större anslag från FRN har skapat utrustning och resurser för denna ökande praktik från forskarnas sida.
Dessa insatser av Umeå universitet överensstämmer väl även med arkivdepåkommitténs förslag (SOU 1991:31) Statens arkivdepåer. En utvecklingsplan till år 2000. Ett yttrande. I kommitténs uppdrag ingick ''att pröva lämpligheten av att utbyggnaden av landsarkivens depåbehov tillgodoses genom etablering av nya landsarkiv''. Härvid skulle hänsyn tas till möjligheterna att samverka med andra arkivhuvudmän, vilket grundligt beaktats av den lokala arkivplaneringen i Umeå.
Kommittén hade nämligen överläggningar även i Umeå om lokalisering av arkivverksamheten där. Men de redovisade planerna på en samordnad arkivmiljö i Umeå utgör ännu inte tillräcklig grund för något förslag om lokalisering av ett landsarkiv till Umeå enligt kommitténs betänkande.
Mot detta utlåtande måste den huvudinvändningen kraftfullt göras att det framlagda betänkandet inte tillräckligt beaktar användaraspekten och forskningens faktiska situation, som blivit allt värre. Än fler svårigheter har tillkommit både genom de orimligt stora kostnaderna vid postbefordran av arkivlån och genom att äldre material dessutom allt oftare överhuvudtaget inte längre lånas ut från arkiven av förslitnings- och säkerhetsskäl. Hänvisningar till att forskarna själva skall bekosta särskild mikrofilmning eller kopiering i större omfattning är en lika stor orimlighet som de snabbt växande kostnaderna för resor till och arbetsdagar vid de statliga arkiven. Det redan filmade materialet som SVAR tillhandahåller är visserligen av flertalet forskare starkt frekventerat och det mest oundgängliga, men det utgör samtidigt endast några procent av de samlade handlingarna i våra arkiv. Det får på inga villkor bli allenarådande och styrande för valet av forskningens inriktning på olika problemområden. Det filmade materialet behöver hela tiden kompletteras med övriga stora arkivbestånd.
Arkivfrågan förblir därför olöst i Umeå, om inte en lokal arkivmiljö kan skapas med stöd av statliga medel och i samgående med övriga arkivbildare inom kommunen och länet. En statlig arkivdepå med fullmakt att i erforderlig omfattning låna arkivmaterial för pågående forskning och utbildning måste bli ett ofrånkomligt minimum och kärnan i ett lokalt arkivcentrum. En kraftig förstärkning av forskningsarkivet och dess förvärvsanslag utgör likaledes en helt nödvändig insats och grund för denna verksamhet.
Vi anser därför att förslaget om ett utbyggt forskningsarkiv i Umeå bör ingå i underlagsmaterialet för en ny forskningsproposition och att det bör förverkligas i samband med att riksdagen beslutar om inriktningen av forskning och utbildning under en ny treårsperiod. Riksdagen bör nu uttala sig för detta.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett utbyggt forskningsarkiv i Umeå.
Stockholm den 23 januari 1992 Britta Bjelle (fp) Ulla Orring (fp)