Fritidssektorn är i snabb tillväxt mätt såväl i verksamhet
som i ekonomiska termer.
Den allt starkare betoningen av fritidens betydelse och
behovet av att fylla den ökande fritiden med för människor
meningsfulla aktiviteter ställer krav på kvalificerad kunskap
om t.ex. psykologiska och sociologiska faktorer inom
fritidsverksamheten, om fritidsverksamhetens förmedlande
roll, liksom ett behov av metodstudier.
Trots fritidssektorns allt större ekonomiska betydelse
saknas särskild utbildning på högskolenivå. Det kan
förtjäna nämnas att högskoleutbildning och forskning inom
fritidsområdet är väl etablerad internationellt, t.ex. i USA,
Västtyskland och Canada. I många länder kan man avlägga
filosofie doktorsgrad i ämnet ''Fritidsvetenskap''. Flera
ERASMUS-program finns också inom området.
I Sverige heltidsarbetar 1 000-tals människor med
kvalificerade arbetsuppgifter inom fritidssektorn i vid
mening. Det gäller dels inom den kommunala fritids- och
kultursektorn, dels inom folkrörelser och idrotten.
Utbildningsbehovet är omfattande, särskilt med tanke på
att många som i dag sitter i ledande ställning inom sektorn
saknar högskoleutbildning.
Det bör också uppmärksammas att den nya
gymnasieskolan innehåller ett helt nytt program ''Barn och
fritid''. Möjligheter måste skapas för de elever som går
igenom denna utbildning att kunna gå vidare på en
motsvarande högskoleutbildning.
Både inom idrottsrörelsen och fritidssektorn i stort
omsätts stora ekonomiska belopp. Om vi ser på
idrottsrörelsen, så är det inte alltid som ledarna klarar av att
hantera ekonomin. Antalet konkurser inom just
idrottsrörelsen har dessvärre ökat under senare tid. Detta
visar att behovet av ett ökat administrativt och ekonomiskt
kunnande bland ledarna är stort.
I Borås har under medverkan av bl.a. högskolan och
regionens fritidschefer en första modell för utbildning och
forskning utarbetats. Modellen omfattar förutom
grundläggande högskoleutbildning också uppbyggnad av en
litteraturbas för fritidssektorn. I de diskussioner som förts
om behovet av en mer omfattande högskoleutbildning har
skisserats en utbildning om 120 poäng.
I debatten inom fritidssektorn har behovet av forskning
starkt framhållits. I dag finns ett fåtal forskare, spridda över
landet och med sin utbildningsmässiga bakgrund i skilda
traditionella universitetsämnen. Detta är naurligt då ingen
etablering av ämnet ''fritidskunskap'' eller liknande skett
inom högskolevärlden.
Detta har i sin tur lett till att sektorn i alltför stor
utsträckning bygger verksamheten på ''myter'', vilka inte
alltid har visat sig stämma överens med verkligheten.
Forskning inom nya områden har alltid svårt att etablera
sig. En förutsättning för en samordnad forskningsinsats på
detta fält är att ekonomiska resurser avsätts för en
fritidsvetenskaplig kunskapsutveckling. Möjligheterna till
detta bör beredas inför nästa forskningspolitiska
proposition.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om högskoleutbildning för
fritidssektorn.