Den manuella svenska glasindustrin ligger koncentrerad i östra Småland. Den har i dag och måste även i framtiden ha ett mycket stort nationellt intresse. Regionalt har den mycket stor betydelse för sysselsättningen. Den internationella konkurrens som finns i dag och som kommer att vara ännu mer märkbar då Sverige går in i EG gör det nödvändigt att höja kompetensen inom glasteknologin.
Glasforskningen idag
Glasforskningsinstitutet (Glafo) i Växjö är unikt i Norden och är den enda forskningen i Kronobergs län som har direkt internationell anknytning och betydelse när det gäller forskning inom hela glasområdet. Inom andra områden som har branschinstitut, t.ex. trä-, stål- och livsmedelsindustrin, finns även utbildning, forskningsresurser och professurer vid de nordiska högskolorna och universiteten. Glasbranschen saknar helt detta, den utbildning som finns i dag sköts helt av Glafo.
Huvudman för Glafo är Stiftelsen Glasforskning, som i dag har 45 medlemmar och representerar ca 60 glasbruk. Sex av medlemmarna kommer från England och två från Italien. Så gott som alla nordiska glasbruk som tillverkar konstglas, hushållsglas, förpackningsglas, glas- och mineralull samt planglas är medlemmar i Stiftelsen.
Vid Glafo bedrivs kollektiv, öppen forskning samt uppdragsforskning till största delen åt medlemmarna. Vid Glasteknisk Utveckling AB (helägt av Stiftelsen) bedrivs FoUoch serviceverksamhet med svepelektronmikroskop. Glafo är också ett informationsorgan för allmän glasinformation till privatpersoner, företag, skolor och institutioner. Glafos omsättning budgetåret 1991/92 beräknas uppgå till 12,5
milj.kr.
Den kollektiva, öppna forskningen bedrivs i form av s.k. branschprogram. Utformning och styrning av projekten görs tillsammans med en styrgrupp för varje bransch och delprojekt (konst-, hushålls-, maskinellt- och fiberglas). Branschprogrammet, vilket omsätter ca 5 miljoner 1991/92, finansieras till 40 % av NUTEK och 60 % av medlemmarnas avgifter.
Behovet av glasforskning
Den nordiska glasindustrin har ett stort behov av högskoleutbildning inom glasteknologin. För branschen vore det lämpligt att en sådan utbildning omfattade t.ex. värme- och ugnsteknik, högtemperaturkemi, mät-, styr- och reglerteknik, maskin- och produktionsteknik samt ekonomi. Med fördel skulle detta kunna kombineras med den utbildning som i dag finns vid Högskolan i Växjö inom kemi- och maskinteknik.
En professur i glasteknologi med därtill hörande fasta forskningsresurser skulle innebära att glasindustrin har möjlighet att höja utbildningsnivån. Detta ger underlag för bättre processföring och en jämnare och bättre glaskvalitet och större möjligheter för glasindustrin att kunna behålla och även öka sina andelar på den internationella marknaden.
Fasta forskningsresurser skulle innebära att stora delar av den forskning i form av licentiat- och doktorandstudier, som Glafo i dag tvingas lägga ut på andra universitet och högskolor, på sikt skulle kunna genomföras i den miljö den hör hemma -- i Glasriket.
I och med Sveriges eventuella medlemskap i EG öppnas större möjligheter att deltaga i europeiska FoU-projekt och att kunna ansöka om medel från europeiska fonder. En professur ger då högre formell status. Det är angeläget för glasindustrins framtid att den svenska glasforskningen har möjlighet att vara med och konkurrera om sådana medel.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en professur med därtill hörande fasta forskningsresurser vid Glasforskningsinstitutet i Växjö.
Stockholm den 21 januari 1992 Monica Widnemark (s) Kjell Nilsson (s) Lars Hedfors (s)