Den 1 januari 1988 trädde en särskild förordning i kraft
med föreskrifter om handläggningsordningen för frågor om
avskiljande av studenter vid universitet och högskolor.
Sådana frågor prövas av en särskild nämnd, högskolans
avskiljningsnämnd, efter skriftlig anmälan från rektor för
en högskoleenhet.
Avskiljande av studenter regleras i högskolelagens
paragraf 10 a,
där det framgår att avskiljande skall få förekomma när
en studerandelider av psykisk sjukdom eller psykisk
abnormitetmissbrukar alkohol eller narkotikahar
gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet och det därför
bedöms föreligga en påtaglig risk för att han kan komma att
skada annan person eller värdefull egendom under
utbildningen.
Föreskrifterna gäller alltså endast vad som händer i
utbildningssituationen. Företeelser som i och för sig inte är
tillräckligt grava för att avskilja vederbörande från studier
kan ändå vara diskvalificerande för yrkeslegitimation eller
behörighet. Detta gäller kanske framförallt
undervisningsoch vårdyrken, där uppenbar bristande
lämplighet kan ställa till mycket skada.
Det har också förekommit i många fall att studierektorer
vänt sig till sina universitetsledningar för att diskutera
förutsättningarna för ett avskiljande av vissa studerande,
som inte uppvisat något av de ovan uppräknade kriterierna,
men ändå bedömts vara uppenbart olämpliga för det yrke
de utbildar sig till.
Vid enkäter om avskiljningsinstrumentet som UHÄ
genomfört har också framgått, att linjenämnderna för bl.a.
läkar- och tandläkarlinjerna varit kritiska mot en, enligt
deras åsikt, för restriktiv avskiljandeförordning. Såväl
bristande lämplighet som upprepade studiemisslyckanden
(t.ex. mer än fyra tentamina i teoretiska ämnen) borde
enligt remissvaren vara skäl för att avskilja student från
yrkesutbildning.
Att patienter eller elever kan drabbas av en för sitt yrke
olämplig individ är illa nog, men även vederbörande kan
själv drabbas hårt. Att först efter en flerårig utbildning
under praktik eller klinisk tjänstgöring bli avstängd från
vidare yrkesutövning är en mycket stor personlig tragedi.
Detta är en verklighet för bl.a. några tidigare
tandläkarstuderande som avstängts på grund av olämplighet
under sin AT-tjänstgöring och därmed inte får sin
legitimation. Om avskiljning skett under studietiden hade
såväl tid som pengar kunnat sparas för både student och
institution.
För att avskiljandeförordningen skall kunna bli ett
effektivare instrument bör skollagens 10 a
§
utvidgas. För det första bör uppenbar oförmåga att
tillgodogöra sig undervisningen utgöra grund för
avskiljande. Därutöver bör avskiljande kunna ske vid
uppenbar bristande lämplighet för yrket efter en
synnerligen kvalificerad riskbedömning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om villkor för avskiljande av
studerande vid högskola.
Stockholm den 21 januari 1992
Christer Lindblom (fp)
Ulf Melin (m)