Djurförsök har varit föremål för debatt under lång tid. Det har ifrågasatts om de ska tillåtas överhuvud taget och många anser att de plågsamma försöken bör stoppas. Det minsta man kan begära är dock att de sker under värdiga former, där det första villkoret måste vara att inte tillfoga djuren onödigt lidande. Från forskningssynpunkt finns krav på att varje djurslag ges de levnadsbetingelser som bäst motsvarar artens fysiologiska egenskaper. Detta innebär i sig också förutsättningar för djurens välbefinnande.
Sverige ratificerade 1988 Europarådets konvention om djurförsök på ryggradsdjur. Djurlokalerna vid Sahlgrenska sjukhuset uppfyller inte de krav som där ställs. Vid behandlingen av en motion till Göteborgs kommunfullmäktige 1985 uttalade miljö- och hälsoskyddsnämnden samt djurförsöksetiska nämnden att miljön för djuren borde vara betydligt bättre. De skrev bl.a. att ''många djur lever i en mycket steril och torftig miljö utan möjlighet till aktivitet''.
En grupp inom medicinska fakulteten vid Göteborgs universitet gjorde 1989 en inventering av de befintliga djurlokalerna. Med undantag av lokalerna vid patologiska institutionen framgår av rapporten att standarden vid djuravdelningarna vid Sahlgrenska sjukhuset är undermåliga och sämre än motsvarande lokaler belägna i anslutning till de prekliniska institutionerna. Inte heller dessa uppfyller de rekommendationer som Europarådet uppställt för förvaring av djur till vetenskapliga försök. Till detta kommer att personalens allergiproblem vid vissa prekliniska institutioner blivit allt mer oroande.
Sverige måste följa de rekommendationer som man ställt sig bakom genom undertecknande av internationella konventioner. I annat fall bör man inte underteckna dem.
Därför bör byggnadsstyrelsen få i uppdrag att gemensamt med Göteborgs universitet snarast arbeta fram en plan för hur djurhuset kan förbättras så att standarden överensstämmer med Europarådets konvention om djurförsök på ryggradsdjur. Eftersom åtgärderna brådskar måste medel till en sådan förbättring tas inom ramen för byggnadsstyrelsens anslag.
Jag har tidigare motionerat i detta ämne senast för två år sedan. Utbildningsutskottet besvarade då motionen med att ''hävda principen att den lokalförsörjningsplan som har upprättats av byggnadsstyrelsen och UHÄ -- och som baserats på de prioriteringar som gjorts av enskilda högskoleenheter -- skall följas om inte andra eller nya omständigheter kan anföras. Detta innebär att riksdagen inte bör göra uttalande om enskilda objekt utan förutsätta att regeringen -- inom de ekonomiska ramar som riksdagen anger för investeringar -- tar ställning och beviljar medel till enskilda objekt i den ordning som myndigheterna föreslagit och enligt gällande bemyndiganden.''
Kommunen har slagit larm och universitetet har påtalat bristerna men ingenting händer. Riksdag och regering har ett ansvar för att vi uppfyller de krav som vi ställt oss bakom i internationella konventioner. Om inte staten är beredd att åtgärda djuravdelningarna vid Sahlgrenska sjukhuset med det snaraste bör verksamheten upphöra.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att åtgärda förhållandena vid djurhuset vid Sahlgrenska sjukhuset,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avveckling av verksamheten vid djurhuset vid Sahlgrenska sjukhuset, för såvitt inte förhållandena därstädes åtgärdas.
Stockholm den 21 januari 1992 Ingela Mårtensson (fp)