Laboratorieassistentyrket är ett av de få kvinnodominerade tekniska yrken som finns i Sverige -- 95% av dem är kvinnor.
Laboratorieassistentens karaktärsämne är laboratoriemetodik. Laboratorieassistenten tar ansvar för att rätt prov analyseras, att analysen sker på ett korrekt sätt med tillförlitlig metod och bedömer slutligen svarets rimlighet, och inom några laboratoriediscipliner ansvarar laboratorieassistenten också för analyssvaret.
Med förfinad metodik och teknikutveckling kan diagnostik av sjukdomar ske säkrare och snabbare vilket för patienten betyder kortare vårdtid, underlättar provtagning och andra laboratorieundersökningar.
Det är viktigt att laboratoriemedicinen är med i utvecklingen mot en mer polikliniskt inriktad sjukvård inom t.ex. kirurgi och medicin. Om inte en avancerad och kvalitativt säker analysverksamhet tillhandahålls kan den planerade utvecklingen mot t.ex. dagkirurgi äventyras.
Husläkarsystemet som kommer att införas och den förändring som sker i primärvården i stort ställer krav på en lättillgänglig, snabb och kvalitativt säker laboratorieservice som ett komplement till de mer förenklade snabbtesterna, s.k. torrkemi.
Genom att specialistläkarinsatser i viss mån kommer att föras över till husläkarsystemet måste möjligheterna till en säker diagnostik baserad på laboratoriemedicin sannolikt utvecklas även inom husläkarverksamheten.
Inom laboratoriemedicinen pågår strukturförändringar. Laboratorierna blir egna resultatenheter med intäktsbudget, och laboratorierna tar betalt för varje prov/analys. En konsekvens av denna förändring är att vården beställer ett mindre antal analyser än tidigare. P.g.a. detta måste laboratorieassistenten kontinuerligt anpassa arbetet till den efterfrågan som råder samtidigt som rutiner skall anpassas till nya behov, nya rön och att utvecklingen av metoder sker.
Laboratoriemedicinens utveckling påverkas också i hög utsträckning av bioteknikens snabba expansion. Inom de biologiska disciplinerna finns många aktiviteter direkt inriktade på bioteknik, vilka berör laboratorieassistenternas arbetsfält.
Detta sammantaget ställer krav på och bidrar till att laboratoriedisciplinerna blir mer och mer gränsöverskridande och att en mer generell laboratoriemetodisk utbildning måste utvecklas.
Sedan flera år finns ett väl underbyggt och dokumenterat behov av att förändra laboratorieassistentutbildningen. Vid flera tillfällen har UHÄ begärt av regeringen att få en förlängning av laboratorieassistentutbildningen. I den probleminventering som UHÄ har genomfört under 1991 ''Behov av förändring av de medellånga vårdutbildningarna'' har behovet åter aktualiserats och en förlängning till 120 poäng föreslås. UHÄ har lämnat utredningen till utbildningsdepartementet.
Utbildningen i Sverige omfattar 90 poäng och är därmed den enda laboratorieassistentutbildning i Norden som är kortare än tre år. Norge, Danmark, Island och Finland har samtliga som lägst treåriga laboratorieassistentutbildningar. Nordiska ministerrådet har i en rekommendation uttryckt att högskoleutbildningarna skall vara lägst treåriga. Detta innebär att de svenska laboratorieassistenternas möjligheter att etablera sig på den nordiska arbetsmarknaden är begränsade.
Utbildningen är en tekniskt inriktad utbildning som i huvudsak rekryterar kvinnor. Sett till att riksdagen för ett antal år sedan satsade flera miljoner kronor för att öka rekryteringen av flickor till civilingenjörsutbildningen, kan det vara rimligt att ur jämställdhetssynpunkt möjliggöra en kvalitetshöjning av laboratorieassistentutbildningen där 95% av de studerande är kvinnor. Förlängningen bidrar också till att en grupp kvinnor förbereds för en bredare arbetsmarknad.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att laboratorieassistentutbildningen, i enlighet med UHÄ:s förslag, förlängs med 30 poäng till 120 poäng.
Stockholm den 16 januari 1992 Iréne Vestlund (s) Ingrid Andersson (s)