I och med frigörelseprocessen i Baltikum, som lett till att
Estland, Lettland och Litauen återfått sin självständighet,
har behovet av kunskaper om våra baltiska grannar blivit
ännu viktigare än tidigare. För att vi bättre skall kunna
förstå komplicerade skeenden och för att möjliggöra
närmare kontakter inom politikens, ekonomins och
kulturens områden är språkkunskaper av största vikt.
Möjligheterna att studera baltiska språk, d.v.s. lettiska
och litauiska, samt estniska, som är ett finskugriskt språk,
är i dag starkt begränsade. Hitintills har ofta personer av
baltiskt ursprung stått för kompetensen inom exempelvis de
lettiska och litauiska språken i Sverige. Dessa specialister
har nu nått pensionsåldern.
En professor i baltiska språk finns vid Stockholms
universitet. Det är den enda fasta tjänsten i detta ämne i
Norden. Denna enda lärare skall tillsammans med tillfälliga
lärarkrafter undervisa i två skilda språk på samtliga nivåer,
handleda forskare och själv bedriva forskning samt sköta
den löpande administrationen.
Vid Stockholms universitet finns dessutom ett baltiskt
centrum. Där bedrivs forskning om Estlands, Lettlands och
Litauens historia, kultur och samhällsliv men inga
språkstudier.
Vi anser att en förstärkning av de baltiska språkens
ställning är nödvändig.
En särskild institution för studiet av baltiska språk och
baltisk litteratur behövs. Den skulle i samverkan med det
redan existerande baltiska centret kunna få en
internationellt ledande roll inom detta forskningsområde.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en förstärkning av
resurserna för baltiska språk och av en särskild institution
för baltiska språk, forskning m.m.
Stockholm den 10 januari 1992
Karl-Erik Svartberg (s)
Anita Johansson (s)
Hans Göran Franck (s)