I propositionen om lärarutbildning ges förslag till vilka lärarexamina som fr.o.m. läsåret 1993/94 ska ersätta nuvarande utbildningsbevis från lärarutbildningslinjer. Bland dessa saknas en examen inriktad mot folkbildningsområdet.
Bakgrund
Den nuvarande folkhögskollärarlinjen har utvecklats från att ha varit en del av den tidigare ämneslärarutbildningen till att bli en helt fristående utbildning. Skälen till detta är flera. Många av folkhögskolans elever är personer som av olika skäl har en bräcklig skolbakgrund. De studerande har en högre medelålder än i gymnasieskolan och verksamheten bedrivs oftast i internatform. I folkhögskolans tradition ligger också att man erbjuder ett stort mått av elevinflytande och att man har en stor öppenhet för friare arbetssätt. Allt detta ställer speciella krav på lärarna och därmed deras lärarutbildning.
Folkhögskolekommittén påpekade i sitt betänkande (SOU 1990:65) att folkhögskollärarlinjen skiljer sig från andra lärarutbildningar genom delvis andra och friare arbets- och examinationsformer, högre grad av deltagarstyrning, högre genomsnittsålder hos de studerande och oftast längre erfarenheter av lärar- och ledarverksamhet samt större variation när det gäller deltagarnas utbildningsbakgrund.
I folkbildningspropositionen behandlades bl.a. lärarutbildningsfrågan. Där konstaterades att lärarnas pedagogiska och ämnesmäsiga kompetens har avgörande betydelse för att upprätthålla kvaliteten på uppläggningen och genomförandet av folkhögskolornas verksamhet. Vidare markerades att huvudmännen för folkhögskolorna bör ha större inflytande över lärarutbildningen än tidigare. När det gäller lärarnas behörighet och kompetens angavs samtidigt att den enskilda folkhögskolestyrelsen har att själv fastställa kriterierna för detta. Utbildningsutskottet hade i sitt betänkande 1990/91:UbU18 samma uppfattning och riksdagen beslutade därefter i enlighet med utskottets förslag.
Sammanfattningsvis har alltså folkhögskollärarlinjen en speciell rekryteringsprofil och ett innehåll som på många punkter avsevärt skiljer sig från övrig lärarutbildning. Enligt min uppfattning innebär utbildningen ett betydelsefullt stöd för den viktiga verksamhet som bedrivs av Sveriges folkhögskolor.
Nuvarande kompetens i Linköping
Universitetet i Linköping har byggt upp och utvecklat en särskild kompetens för att möta folkbildningens behov av både grundutbildning och forskning. Landets enda professur i vuxenpedagogik finns i Linköping och kring den har en aktiv forskargrupp skapats inom Institutionen för pedagogik och psykologi. Universitetet ansvarar också för ett nationellt program för folkbildningsforskning. Grundutbildning och uppdragsutbildning bedrivs av Vuxenutbildarcentrum, som är en avdelning inom Institutionen för lärarutbildning. Den kompetens som har skapats inom universitetet har blivit efterfrågad både nationellt och internationellt och har stor växtkraft. En viktig bas för denna verksamhet är grundutbildningen inom folkhögskollärarlinjen.
Behovet av en folkhögskollärarlinje
Inom det i propositionen föreslagna styrsystemet kan naturligtvis universitetet i Linköping fortsätta att erbjuda sin kompetens för utbildning inom folkbildningsområdet och inom det vuxenpedagogiska området i vidare mening. Det gäller särskilt allmänna kurser av olika slag som behandlar området folkbildning och vuxenpedagogik.
Det föreslagna systemet styr dock tydligt mot studier som berättigar till examen. I sådana examina kan allmänna kurser ingå. Dock är folkhögskollärarlinjen i dess nuvarande form en yrkesutbildning vilken skulle komma att få stora svårigheter att överleva vid sidan av det examenssystem i vilket uppdraget för högskolan formuleras. Utbildningen skulle knappast kunna behålla sin profil som en variant inom ramen för en examen för gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning.
Min absoluta övertygelse är därför att de i propositionen föreslagna nya grundskole- och gymnasielärarutbildningarna inte kan ersätta den nuvarande folkhögskollärarlinjen. Till detta kommer att linjen dessutom fyller ett behov av pedagogisk och folkbildningsinriktad utbildning som tillgodoser också de motsvarande behov som finns bland såväl studieförbunden som folkrörelsernas pedagogiskt verksamma funktionärer. Det finns därför goda skäl för att behålla en särskild examen för folkhögskollärare. En sådan skulle på ett naturligt sätt förlänga den åldersdefinierade serie av lärarexamina som från barn- och ungdomspedagogisk examen över grundskollärarexamen än så länge slutar med gymnasielärarexamen.
Förslag
Det är viktigt för den kvalitativa utvecklingen av utbildningarna vid landets folkhögskolor att en lärarutbildning i huvudsak motsvarande dagens folkhögskollärarlinje bibehålls. Riksdagen bör därför ge regeringen till känna vikten av att folkhögskollärarlinjen i Linköping skall få finnas kvar som en för folkbildningens del särskild praktisk pedagogisk utbildning på 40 poäng. Utbildningen bör leda till en särskild folkhögskollärarexamen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkhögskollärarlinjen.
Stockholm den 16 mars 1992 Roland Larsson (c)