med anledning av prop. 1991/92:75 Lärarutbildning m.m.
I regeringens proposition 1991/92 om lärarutbildning
föreslås bl.a. att den praktisk-pedagogiska utbildningen för
gymnasielärare organiseras på ett sådant sätt att de olika
lärarkategorierna utbildas tillsammans så långt det är
möjligt. Utbildningen avslutas med en
gymnasielärarexamen. Förslaget innebär att samtliga
gymnasielärarlinjer som finns idag upphör från och med
budgetåret 1993/94 och ersätts av den nya utbildningen om
40 poäng.
Den vårdlärarutbildning, omfattande 60 poäng, som
finns idag utbildar såväl för gymnaieskolan som den
kommunala högskolans behov. Huvuddelen av
vårdutbildningen finns inom landstingen och antalet lärare
är ungefär lika stort inom gymnasieskolan som inom den
kommunala högskolan.
Förslaget att samtliga ''gymnasielärarlinjer'' upphör från
och med budgetåret 1993/94 innebär att
vårdlärarutbildningen för den kommunala högskolan
upphör. Det är alltså inte riktigt att tala om alla
yrkesinriktade lärarutbildningslinjer som
''gymnasielärarlinjer''. Den som inte i detalj är insatt i
dagens olika lärarutbildningslinjer har ingen möjlighet att
utifrån regeringens förslag utläsa konsekvenserna för den
kommunala högskolan och dess lärare.
Den kommunala högskolan har sedan sin tillkomst 1980
genomgått ett mycket omfattande och fruktbart
utvecklingsarbete. Knappast i någon annan sektor av
högskolan har en så genomgripande omstrukturering av
utbildningen ägt rum. Att detta kunnat ske är ett resultat av
lärarnas dubbla yrkesutbildning
(sjuksköterskeutbildning/lärarutbildning) och lärarnas
stora arbetsinsats för att förverkliga högskolans mål.
Lärarna i den kommunala högskolan har tagit fasta på
vad som sägs i högskolelagen om utbildningens mål. Den
problembaserade utbildningen (PBI) har utvecklats inom
vårdutbildningarna och det förs kontinuerligt en diskussion
om olika modeller för kunskapsutvecklilng och hur
utbildningen skall kunna förbättras. En pedagogisk
diskussion som i de flesta fall saknar motsvarighet inom
resten av högskolan.
Nu står lärarna inom den kommunala högskolan inför en
ny utmaning. Regeringen föreslår en ny
sjuksköterskeutbildning. Den föreslås bli förlängd till tre år
(från två) och få ett breddat innehåll. Specialiseringsdelen
läggs utanför själva grundutbildningen. Vidare blir de
studerande en mer heterogent sammansatt grupp. En del
kommer att ha vårdutbildning från gymnasieskolan, andra
kommer från rent teoretiska utbildningar i gymnasieskolan.
Målen dessa studerande skall nå är dock desamma.
Självfallet ställer detta krav på pedagogisk skicklighet hos
lärarna.
Blivande sjuksköterskor skall dessutom som en del av
sitt yrkeskunnande ha en pedagogisk kunskap, eftersom
dagens sjuksköterskor arbetar hälsobefrämjande. De skall
lära ut hur vi bäst bör leva för att bevara vår hälsa. De skall
möta varje människa utifrån hennes personliga
förutsättningar, enligt grundsynen i hälso- och
sjukvårdslagen.
I den decentraliserade högskolan är det dessutom
lärarna, som skall utarbeta kursplaner m m för den nya
sjuksköterskeutbildningen. De skall förbereda, genomföra,
följa upp och utvärdera den utbildning, som skall ge oss
välutbildade och kunniga sjuksköterskor.
Vad som enligt min mening krävs i
''sjuksköterskeutbildningen mot 2000-talet'' är vårdlärare
med god utbildning inom såväl vårdyrket som
läraryrket. Det måste fortsättningsvis finnas en praktisk-
pedagogisk utbildning, som utbildar vårdlärare för
högskolan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en praktisk-pedagogisk
utbildning för vårdlärare inom högskolan.