med anledning av prop. 1991/92:75 Lärarutbildning m.m.
Regeringens prop 1991/92:75 angående
lärarutbildningen beaktar varken det akuta lärarbehovet
eller den långsiktiga lärarförsörjningen norr om Dalälven.
Det föreslås inte någon utbyggnad av
grundskollärarutbildningen med inriktning mot årskurserna
1--7, ej heller något för den nya utbildningen med inriktning
mot årskurserna 4--9. I hela Norrland föreslås
utbildningsplatser endast i Umeå, dock bara 86 av för hela
landet totalt 1 450 platser.
I Jämtlands och Västernorrlands län kommer lärarnas
pensionsavgångar att bli mycket besvärande inom
grundskolan under den närmaste tioårsperioden.
Inlandskommunerna har dessutom en stor andel lärare utan
formell behörighet. I Jämtlands län finns 140 obehöriga och
i Västernorrlands län är problemen mest akuta i Sollefteå
och Ånge kommuner, där ca 10--15 procent av grundskolans
lärarkår saknar behörighet.
De stora pensionsavgångarna är ett mera generellt
problem, och man står inom kommunerna inför ett
omfattande nyrekryteringsbehov under den närmaste
tioårsperioden. Det finns exempel på kommuner som
behöver ersätta närmare en fjärdedel av lärarkåren i
grundskolan p.g.a pensionering. Till detta skall läggas övrig
rörlighet på arbetsmarknaden.
Uppenbart är att ytterligare resurser behövs för insatser
på lärarutbildningsområdet. I många kommuner riskerar
situationen att bli ytterst besvärande, för att inte säga
ohållbar. Den svaga satsningen på Norrland som
regeringsförslaget innebär medverkar inte till att
tillgängligheten till utbildning utjämnas i landet. Tvärtom
uppnås motsatt effekt!
Styrelsen för Sundsvall/Härnösands högskola har
prioriterat utbyggnad av grundskollärarutbildning i sin
planering. Länsstyrelsen i Västernorrland har också i sitt
underlag för högskolans planering markerat behovet av
ytterligare utbildningsplatser för grundskollärare.
Inom ramen för tillgängliga resurser har åtgärder redan
vidtagits för att öka lärarutbildningens tillgänglighet.
Genom utveckling av distansstudier på heltid för
grundskollärarutbildning med inriktning på årskurserna 1--
7 har högskolan med framgång prövat ett nytt arbetssätt.
Härigenom har rekryteringsunderlaget kunnat breddas och
utbildningen kunnat möjliggöras för kategorier studerande
som p.g.a. orsaker som arbete, social situation, avstånd
m.m. annars ej skulle ha kommit ifråga. Detta är något som
regeringen allmänt eftersträvar, och det har här givits
praktisk möjlighet för t.ex. obehöriga lärare att skaffa sig
formell behörighet.
Utnyttjandet av platserna har varit gott. Rekryteringen
till den reguljära dagundervisningen har belagt ungefär
hälften av platsantalet, medan man beträffande
distansundervisningen har varit nödgad att medge en
överinskrivning (100 studerande till 60 platser), motiverad
av bristen på behöriga grundskollärare.
I det regionala utvecklingsarbetet påtalas ständigt
utbildningens -- och då inte minst högskolan -- betydelse,
något som för Mellannorrlands del har markerats genom
det för Jämtlands och Västernorrlands län gemensamma
universitetsprojektet Omega. Detta projekt syftar till att
skapa ett nätverksuniversitet, byggt på de bägge
högskolorna i Sundsvall/Härnösand och Östersund med
fasta forskningsresurser och ett ökat utbildningsutbud.
Sundsvall/Härnösands högskola har idag samma
omfattning i sin verksamhet som de övriga högskolorna i
landet som föreslagits få 40 lärarutbildningsplatser och står
sig väl i vad avser kompetens inom ämnesområden av
betydelse. Den teknisk-naturvetenskapliga sektorn är
således den största i landet bland de nya högskolorna, och
forskningen har betydande omfattning inom matematik,
fysik och -- speciellt -- kemi. Kompetensen inom den
samhällsvetenskapliga sektorn är tillfredsställande, med
forskarutbildade lärare i samtliga ämnen som vanligtvis
konstituerar ämnet samhällskunskap inom skolan. Det
humanistiska området är under uppbyggnad.
Historieämnet har redan nu en god bas, och språken är på
stark frammarsch.
Mot bakgrund av vad ovan framförts bör det vara helt
naturligt att dels utöka dimensioneringen av utbildningen
av lärare för årskurserna 1--7, dels lokalisera årskurs 4--9-
lärarutbildning till Sundsvall/Härnösands högskola.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att grundskollärarutbildning för årskurserna 4--9
lokaliseras till högskolan i Sundsvall/Härnösand,
2. att dimensioneringen av grundskollärarutbildningen
för årskurserna 1--7 vid högskolan i Sundsvall/Härnösand
ökas, så att distansutbildning kan bedrivas effektivt i
Jämtlands och Västernorrlands län.
Stockholm den 15 mars 1992
Tage Påhlsson (c)
Stina Eliasson (c)