med anledning av prop. 1991/92:75 Lärarutbildning m.m.
Lärarutbildningar för folkhögskolans och den
grundläggande vuxenutbildningens behov
I propositionen informerar regeringen om vilka
lärarexamina som fr.o.m. läsåret 1993/94 kommer att
ersätta nuvarande utbildningsbevis från befintliga
lärarutbildningslinjer. Bland dem saknas en särskild
examen inriktad mot folkbildningsområdet. Propositionens
förslag har inte föregåtts av någon särskild utredning.
Redan i regeringens budgetproposition föreslogs stora
nedskärningar som allvarligt drabbar folkhögskolans
verksamhet, samtidigt försvårade regeringen utbildningen
av nya folkhögskollärare genom borttagande av
utbildningsbidraget till dem som studerar på F-linjen.
Något som upplevs som en mycket stor orättvisa eftersom
studerande på andra utbildningslinjer med samma
utbildningsbidrag t.ex. vårdlärare- och specialpedagogiska
påbyggnadslinjen får behålla utbildningsbidraget. Dessa
förslag kan inte uppfattas på annat sätt än att regeringen vill
ha bort folkhögskolan som undervisningsform. I
rubricerade proposition om lärarutbildning tycks
regeringen tro att denna strategi redan har lyckats eftersom
folkhögskollärarutbildning och folkhögskollärarexamen
överhuvudtaget inte finns nämnt bland de examina som
förslås finnas i fortsättningen.
Ska inte regeringens uttalade vilja att satsa på utbildning
och högre kompetensnivå också omfatta lågutbildade,
handikappade, invandrare och arbetslösa?
Folkhögskolan är en ovärderlig skolform för vårt
samhälle. Den ger människor, som av olika skäl tidigare i
livet inte haft möjlighet till utbildning, en chans att som
vuxna ta upp studierna. Den ger människor som inte haft
en chans tidigare möjlighet att komma ifatt. Den ger nya
möjligheter till arbetslösa och långtidssjukskrivna. Den ger
kompletterande grundutbildning såväl som kvalificerad
yrkesförberedande utbildning. Den breddar
allmänbildningen och spelar, genom den speciella
undervisningsform som tillämpas, en viktig roll för
demokratins utveckling. De studerande har en högre
medelålder än i gymnasieskolan och verksamheten bedrivs
ofta i form av internat. I folkhögskolans tradition ligger
också att man erbjuder ett stort mått av elevinflytande och
att man har en öppenhet för ett friare arbetssätt. Allt detta
ställer mycket speciella krav på lärarna och därmed också
på deras utbildning.
Rekryteringen till folkhögskollärarlinjen skiljer sig
ganska markant från rekryteringen till övriga
lärarutbildningar. Medelåldern bland studenterna är högre
och man har i regel lång egen yrkeserfarenhet. En del av
antagningen sker från en kvotgrupp med flera års
arbetslivserfarenhet från folkbildningsområdet som krav.
Ofta har de sökande egen erfarenhet av att vara elev vid
folkhögskola. Utbildningen är en förutsättning för att den
viktiga verksamhet som i dag bedrivs av folkhögskolor och
studieförbund ska kunna fortsätta.
Vi anser det alldeles självklart att
folkhögskollärarutbildningen kräver en egen
utbildningslinje med särskild folkhögskollärarexamen. Om
folkhögskollärarutbildningen inordnades som en variant
inom ramen för examen för gymnasieskola eller kommunal
vuxenutbildning, skulle det förändra rekryteringen till
utbildningen och därmed också den speciella profil som
folkhögskolan idag har.
Vi anser därför att folkhögskollärarutbildningen ska
utgöra en egen linje som leder till folkhögskollärarexamen.
Linköping har utvecklats till ett vuxenpedagogiskt
centrum. Här finns landets enda professur i
vuxenpedagogik, den ovan nämnda folkhögskollärarlinjen,
Vuxenutbildarcentrum samt landets enda utbildning för
grundvuxlärare. I propositionen föreslås att den sistnämnda
utbildningen läggs ned, och ersätts av en 20 poängs
påbyggnadskurs för grundskollärare. Det främsta motivet
är, enligt föredragande statsrådet, att den grundläggande
vuxenutbildningen ställer samma krav som grundskolan.
Det är ett märkligt påstående. I vuxenutbildningen
möter läraren ofta elever från andra länder, vilket bl.a.
innebär att läraren i stor utsträckning fungerar som
språklärare. I vuxenutbildningen är det särskilt viktigt att
ta hänsyn till elevernas önskemål och behov. Eleverna har
förvisso bristande skolunderbyggnad och ofta tragiska
erfarenheter av skolan, men samtidigt är de rikt utrustade
med egna erfarenheter och kunskaper. Uppläggningen av
undervisningen samt pedagogiken blir därför annorlunda.
Det ovan beskrivna synsättet präglar dagens
grundvuxlärarlinje. I stort sett hela linjen är särskilt
anpassad efter de krav som ställs på vuxenlärare. Linjen
innehåller bl.a. invandrarkunskap, vuxenmetodik,
vuxenpedagogik, läs- och skrivinlärning för vuxna,
ominlärningsstrategier samt 20 poängs praktik inom
vuxenutbildningen. Om allt detta pressas samman till en 20
poängs påbyggnadskurs måste med nödvändighet viktiga
och unika moment uteslutas eller förvandlas till ytliga
snuttkurser.
Förslaget att lägga ned utbildningen leder alltså till att
unik kompetens hotas. Förslaget kan också leda till att
Linköping förlorar sin roll som vuxenpedagogiskt centrum.
Elevtillströmningen har varit svag till utbildningen. Det
kan finnas olika skäl. De ansvariga har föreslagit en rad
åtgärder för att stimulera rekryteringen. Möjlighet till
distansundervisning skulle sannolikt upplevas som positivt,
eftersom linjen förmodligen lockar något äldre studenter,
som av familjeskäl m.m. har svårt att flytta på sig.
Vi kan inte se att rekryteringsproblemet motiverar en
nedläggning av linjen. Om vuxenutbildningen betraktas
som värdefull måste den självklara lösningen vara att vidta
offensiva åtgärder för att locka fler studerande.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en särskild utbildningslinje och
examensbenämning för folkhögskollärarutbildning,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag att avveckla
grundskollärarlinjens variant avseende utbildning av lärare
för grundläggande vuxenutbildning.
Stockholm den 16 mars 1992
Viola Furubjelke (s)
Lars Stjernkvist (s)