I den borgerliga ministärens regeringsförklaring anges: ''Människor från skilda kulturer och med skilda livsåskådningar skall här kunna leva i god samverkan. Hemspråksundervisningen värnas.'' Den 3 november bekräftade kulturministern Birgit Friggebo denna politik. I TV-programmet Mosaik sade hon: ''Hemspråk skall vara kvar, fast organiserat på ett bättre sätt.''
Men i kommuner runt om i landet minskas hemspråksundervisningen kraftigt. Redan i början på höstterminen rapporterades om en minskning av hemspråkstimmarna med ca 30 %.
Intresset för hemspråk är svagt hos många skolledare, redan förut belastade av tunga arbetsuppgifter. Tiden räcker inte till, men utan deras insats så tynar hemspråk bort.
Administrativt gnissel brukar ju känneteckna strukturförändringar. Vad som oroar mest på sikt är bristen på engagemang och stimulans, den uteblivna satsningen på framtiden. Man skulle exempelvis tro att lärarnas fortbildning just nu ägnas åt anpassning av deras ämne till den nya situationen med beskurna resurser, men sådana teman förekommer ej. Istället erbjuds de studier som leder bort ifrån yrket; gymnasiesvenska och engelska som grundplåt för framtida omskolning. Hemspråkslärarlinjen på universiteten är under nedläggning. Det finns inte tillräckligt med aspiranter till en så osäker bana.
När lärarna i moderna språk nyligen kongressade, höll utrikesminister Per Unckel ett tal om den förstärkning av språkens ställning i skolan som utlovats i regeringsdeklarationen. Han skisserade ett kostsamt system med tre främmande språk redan i grundskolan.
Inte med ett ord omnämnde han de hundratusen barn som växer upp i Sverige med tvåspråkigheten som livsvillkor, vars träning kunde ge gedigna resultat och tillföra vårt land en global språkresurs.
För några veckor sedan inledde Institutet för Framtidsstudier ett seminarium om det mångkulturella samhället. Av diskussionen om hemspråk framgick det klart att medan den pedagogiska forskningen entydigt bekräftar verksamhetens centrala betydelse för invandrarbarnens utveckling, vittnar lägesrapporterna om en accelererande nedrustning på fältet. Lektor Bereket Yebio från lärarhögskolan i Malmö efterlyste klara besked. ''Om ni vill avskaffa hemspråk, så säg det högt!'' utbrast han. ''Kom inte med vackra deklarationer medan ni skrotar verksamheten i smyg!''
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en snabb utvärdering bör ske av hemspråksundervisningen samt att förslag framläggs för att snabbt förstärka de statliga insatserna för att säkra en fortsatt hemspråksundervisning på hög nivå.
Stockholm den 27 januari 1992 Anita Johansson (s) Eva Johansson (s) Sören Lekberg (s) Ines Uusmann (s)