I december 1991 beviljade riksdagen (UbU7) med anledning av förslag från regeringen (Prop. 91/92:25) ett anslag till kommunerna (Komvux) på 48 miljoner kronor för att bereda arbetslösa utbildning. Regering och riksdag markerade därmed den betydelse Komvux har när det gäller att på ett meningsfullt sätt engagera framför allt arbetslösa ungdomar under den nu rådande mycket allvarliga situationen på arbetsmarknaden.
Skälen till varför vi bedriver kommunal vuxenutbildning över hela vårt land är många och välkända. Att det finns ett behov av att ge en utbildning till alla dem, som av skilda anledningar helt eller delvis saknar grundskolekompetens, är uppenbart. Formerna för hur den utbildningen skall ges kan naturligtvis diskuteras, men ingen med minsta verklighetsförankring kan förneka behovet.
Komvux har nu fungerat i vårt land sedan åtskilliga år. Den har funnit sina former och utvecklats till en väl fungerande enhet i vårt undervisningssystem. Den har bevisligen gett ett stort antal människor en möjlighet att skaffa sig den kompetens, som krävs för en vidareutbildning. Genom Komvux har många ungdomar fått en ny chans till högre utbildning. Många har kunnat stärka sin ställning på arbetsmarknaden.
Mellan Komvux, näringsliv och arbetsmarknadsmyndigheter råder ett nära samarbete. Komvux kan erbjuda snabba och effektiva insatser, när det behövs nya eller fördjupade kunskaper inom skilda områden i samhället. Genom samarbetet kan arbetslöshet såväl förebyggas som begränsas. De negativa effekterna av den kan mildras.
Att tvingas gå arbetslös innebär en oerhört svår påfrestning för dem som drabbas. Det är en fullkomlig självklarhet att intensiva insatser måste göras för att så långt möjligt förbättra deras situation. Ingen torde ifrågasätta behovet av kortsiktiga insatser i avvaktan på att de mer långsiktiga ger resultat. Ingen snuddar ens vid tanken på att inte ge hjälp till de människor, som för sin överlevnad är i behov av att få detta. För de allra flesta, som är utan arbete, och då i all synnerhet för de unga, är det mycket bättre att det nödvändiga ekonomiska stödet ges i kombination med en meningsfull verksamhet, än att de går sysslolösa. Därför måste de kortsiktiga insatserna i allt väsentligt gå ut på att ge dem någon form av arbete eller utbildning.
Eftersom Komvux bevisligen mycket snabbt kan anordna utbildning på skilda områden och på det sättet erbjuda många arbetslösa en meningsfull verksamhet, är det enligt min mening angeläget att ta tillvara denna möjlighet. Kostnaderna för densamma torde därtill vara mindre än vad många andra arbetsbefrämjande insatser betingar.
I budgetpropositionen, bilaga 9, anför föredragande statsråd följande: ''Jag har minskat sektoranslagets beräkningsmodell för kommunal vuxenutbildning med 350 miljoner kronor. Jag finner det angeläget att understryka att dessa åtgärder inte bör påverka verksamheter som föreslås förstärkta till följd av sysselsättningsläget.'' Åtgärden skall ses som en del av de helt nödvändiga besparingar som måste ske på den offentliga sektorn för att komma till rätta med samhällsekonomin.
Jag anser att möjligheten att utnyttja den utbildningskapacitet som finns inom Komvux bör tas till vara i ett läge med stor arbetslöshet. Jag förutsätter att regeringen noga prövar möjligheterna att så sker.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utnyttja Komvux.
Stockholm den 27 januari 1992 Hans Nyhage (m)