Det nuvarande betygssystemet är dåligt och fyller inte de
krav som man kan ställa på ett nationellt
utvärderingssystem. Därom råder i dag inte någon politisk
oenighet.
Samtidigt som det råder politisk enighet kring något
slags utvärderingssystem döms alltså det nuvarande ut från
olika aspekter.
Nackdelarna med det nuvarande betygssystemet kan
sägas vara följande:Betygen ger ingen rättvisande bild av
kunskapsnivån. Betygen relateras inte till den faktiska
kunskapsmängden som varje elev har. I stället visar betygen
elevens kunskapsmängd i förhållande till övriga elevers
kunskapsmängd. Betygen visar i påfallande stor grad enbart
kunskap som går att mäta. Hur mäter man exempelvis
läroplanens måluppfyllelse vad gäller förmåga till
samarbete och kunskapssökande? Sådana kunskaper
tenderar att komma till korta jämfört med rena
faktakunskaper vid betygsfördelande.
Kunskaper kan dessutom aldrig klassificeras i kategorier
utan att till naturen bli ett orättvist system. Det antal elever
som aldrig upplever sig ha fått ett felaktigt betyg torde vara
ganska få.Alla former av central och nationell
utvärdering kommer att centralstyra undervisningen.
Möjligheterna att lokalt anpassa undervisningen utifrån
individens och gruppens förutsättningar minskar. Dessa
problem gäller särskilt ett relativt betygssystem vars
målsättning är att jämföra alla landets elever med
varandra.Ett relativt betygssystem kommer med
automatik att uppmuntra konkurrens i större utsträckning
än samarbete. Detta leder till en undervisningssyn som
avviker från läroplanen för såväl grund- som
gymnasieskola.
Konstateras kan således att det nuvarande
betygssystemets nackdelar är så stora att systemet i dess
nuvarande form måste avvecklas och ersättas med ett annat.
Utifrån mina åsikter klarar inte ett nytt men
kunskapsrelaterat betygssystem av att lösa de problem som
fanns med det gamla relativa systemet.
Min vision om den framtida skolan bygger på en tilltro
till de lokala skolenheternas vilja och förmåga att skapa en
bra undervisning. I denna process spelar lärarnas, elevernas
och föräldrarnas deltagande en avgörande roll. Den
moderna skolan byggs inte på basis av hot eller tvång, den
byggs på de deltagandes aktivitet. Således är det för mig
uppenbart att allt fler beslut i skolan måste flyttas från
central till lokal nivå. Det gäller allt från skötseln av skolans
ekonomi och underhåll till undervisningens innehåll. Den
tid då det från Stockholm skulle beslutas om enskildheter
inom olika ämnesområden är och skall vara svunnen.
Utifrån denna synpunkt blir det naturligtvis barockt att
försöka införa något slags kunskapsrelaterat
utvärderingssystem. Ett sådant måste ju med nödvändighet
för att uppfylla något slags rättvisa grundas på vissa
klassificerade kunskapsmål. Vad behövs exempelvis för att
uppnå en trea i ämnet historia i årskurs sju? Min vision om
en decentraliserad skola är därför oförenlig med någon typ
av kunskapsrelaterade betyg. När man dessutom inte löser
problemen med orättvisor eller kunskapsvärderingen så ter
sig ett kunskapsrelaterat system felaktigt.
De argument som tidigare funnits för ett flerskaligt
betygssystem har också med tiden successivt fallit.
Antagningen till gymnasiet och högre studier är inte längre
något problem. I dag får de allra flesta plats på
gymnasieskolan och högskoleintaget skulle mycket väl
klaras genom exempelvis en utvidgning av systemet med
högskoleprov.
Vanligtvis nämns också motivationen och pressen på
eleverna att lära sig något. Jag tror inte på en skola som inte
på något annat sätt än via en siffra på ett papper kan
motivera elever till studier. Jag tror inte heller att elever
som får dåliga betyg motiveras till större satsning på
studierna.
En skola för framtiden kräver ett undervisningssätt som
engagerar och motiverar eleverna. I ett sådant system
kommer flerskaliga betyg att bli onödiga och taktikläsande
överflödigt.
Min vision om ett framtida system utgår i stället från ett
system där elevernas kunskap ställs i relation till de mål som
är uppsatta i läroplanen. Det de handlar om skall vara de
grundläggande kunskapsmål som sätts upp nationellt. Det
handlar exempelvis om grundläggande kunskaper om
språk, matematik och samhällets funktion.
Här skall skolan endast avgöra om eleven når upp till de
grundläggande målsättningarna. Ett utvärderingssystem
enligt modellen godkänt--icke godkänt blir då naturligt.
Detta kommer att kunna garantera en grundläggande jämn
kunskapsnivå, möjlighet till lokalt inflytande, elevers aktiva
deltagande samt hjälpmöjligheter till de elever som inte når
upp till dessa grundläggande kunskapsmål. I stället för att
som i dag bara släppa igenom de ungdomar som får dåliga
betyg skulle en godkänt--icke godkänt-modell ge utrymme
för en skyldighet att innan eleverna slutar skall de ha vissa
grundläggande kunskaper.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett framtida
nationellt utvärderingssystem enligt godkänt--icke godkänt-
modell som ersättning för det nuvarande betygssystemet.