Autism är ett komplicerat handikapp som karaktäriseras av grava störningar i kontakt, kommunikation och beteende. För många finns också kombinationen med utvecklingsstörning, epilepsi, syn- och hörselhandikapp. Omhändertagandet av personer med autism ställer mycket stora krav på personal och inte minst på föräldrar. Handikappgruppen har länge varit mycket eftersatt på alla områden, delvis på grund av dåliga kunskaper om vilka habiliteringsinsatser som ger resultat. I dag är man världen över överens om att specialpedagogiska arbetsmetoder som bygger på ett nära samarbete mellan skola och föräldrar är det som leder till utveckling. Eftersom autism är relativt sällsynt är det svårt att bygga upp och vidmakthålla kompetens om gruppen. Såväl föräldrar som personal blir mycket ensamma i sitt arbete och måste få stöd, stimulans och kunskapspåfyllning utifrån för att orka med det oerhört krävande arbetet. Statens Institut för Handikappfrågor i skolan (SIH), särskoleutredningen och handikapputredningen har betonat att det behövs regionala insatser för att åstadkomma den kunskapskompetens och det stöd som behövs.
Europas bästa skola bör vara bäst också för elever med autism. För detta krävs regionala kunskaps- och resurscentra, där forsknings- och utvecklingsarbete kan bedrivas och där såväl personal som föräldrar kan få utbildning och handledning. Detta för att ett barn med autism, varhelst i landet det föds, skall garanteras en pedagogisk verksamhet anpassad till handikappet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av regionala resurscentra för elever med autism.
Stockholm den 27 januari 1992 Lena Öhrsvik (s)