Undervisning i hemspråk syftar till att stödja elevens allmänna språkutveckling och därigenom främja en aktiv tvåspråkighet. Möjlighet till att utveckla hemspråket medför att det blir lättare att utveckla kunskaperna i svenska språket. Risken för s.k. halvspråkighet är annars uppenbar, dvs. att eleven inte behärskar något av språken fullständigt.
Men det är också viktigt att poängtera att det är angeläget både ur den enskildes och samhällets synvinkel att en elev med annat hemspråk än svenska så snabbt som möjligt tillägnar sig sådana kunskaper i det svenska språket att eleven kan följa undervisningen i alla ämnen och får med andra elever likvärdiga möjligheter till framgång i skolarbetet.
Rätten till hemspråksundervisning skall grundas på den enskilde elevens behov av språkstöd. Eleven skall ha grundläggande kunskaper i hemspråket. Vidare skall minst en vårdnadshavare använda hemspråket som ett dagligt umgängesspråk med barnet. Det är kommunerna som är skyldiga att anordna undervisning i hemspråk.
Det har dock framkommit att effektiviteten inom hemspråksundervisningen är bristande. Riksrevisionsverket (RRV) har genomfört en förvaltningsrevision av hemspråksundervisningen i grundskolan. RRV påpekar att det inte är ovanligt att hemspråksundervisning ges till elever som inte uppfyller kraven på grundläggande kunskaper och/eller inte använder språket som dagligt umgängesspråk. Rätten bör enbart gälla barn som hör, förstår och talar språket dagligen i hemmet. Hemspråket skall således vara ett levande språk i hemmet och inte bara i mor-/farföräldrarnas hemland.
Granskningen visade också att undervisningen i allmänhet bedrivs parallellt med den ordinarie klassundervisningen, trots att inga formella hinder föreligger mot en annan ordning. Detta medför att de enskilda eleverna går miste om den ordinarie undervisningen och det uppstår svårigheter att hålla samman klassen.
Det skall i första hand vara elevernas behov som styr undervisningen. Det har i stället framkommit att det är lärarnas tjänstgöringsvillkor som i hög grad styr bedömningen av behoven. Kompetensen bland lärarna måste också bli högre. Hösten 1989 var 32,5 % av hemspråkslärarna obehöriga. Det förekommer t.ex. att föräldrar anställs som lärare enbart på grund av att de behärskar språket. Hemspråksundervisningen bör inte inskränka på annan undervisning. Det kan t.ex. arrangeras genom att undervisningen sker på lördagar. Hemspråksgrupperna måste också ges en sådan sammansättning att undervisningen blir utvecklande och stimulerande.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hemspråksundervisningen.
Stockholm den 27 januari 1992 Charlotte Branting (fp) Ingela Mårtensson (fp)