Motion till riksdagen
1991/92:Ub298
av Charlotte Branting och Ingela Mårtensson (fp)

Hemspråksundervisning


Undervisning i hemspråk syftar till att stödja elevens
allmänna språkutveckling och därigenom främja en aktiv
tvåspråkighet. Möjlighet till att utveckla hemspråket
medför att det blir lättare att utveckla kunskaperna i
svenska språket. Risken för s.k. halvspråkighet är annars
uppenbar, dvs. att eleven inte behärskar något av språken
fullständigt.
Men det är också viktigt att poängtera att det är
angeläget både ur den enskildes och samhällets synvinkel
att en elev med annat hemspråk än svenska så snabbt som
möjligt tillägnar sig sådana kunskaper i det svenska språket
att eleven kan följa undervisningen i alla ämnen och får med
andra elever likvärdiga möjligheter till framgång i
skolarbetet.
Rätten till hemspråksundervisning skall grundas på den
enskilde elevens behov av språkstöd. Eleven skall ha
grundläggande kunskaper i hemspråket. Vidare skall minst
en vårdnadshavare använda hemspråket som ett dagligt
umgängesspråk med barnet. Det är kommunerna som är
skyldiga att anordna undervisning i hemspråk.
Det har dock framkommit att effektiviteten inom
hemspråksundervisningen är bristande.
Riksrevisionsverket (RRV) har genomfört en
förvaltningsrevision av hemspråksundervisningen i
grundskolan. RRV påpekar att det inte är ovanligt att
hemspråksundervisning ges till elever som inte uppfyller
kraven på grundläggande kunskaper och/eller inte använder
språket som dagligt umgängesspråk. Rätten bör enbart
gälla barn som hör, förstår och talar språket dagligen i
hemmet. Hemspråket skall således vara ett levande språk i
hemmet och inte bara i mor-/farföräldrarnas hemland.
Granskningen visade också att undervisningen i
allmänhet bedrivs parallellt med den ordinarie
klassundervisningen, trots att inga formella hinder
föreligger mot en annan ordning. Detta medför att de
enskilda eleverna går miste om den ordinarie
undervisningen och det uppstår svårigheter att hålla
samman klassen.
Det skall i första hand vara elevernas behov som styr
undervisningen. Det har i stället framkommit att det är
lärarnas tjänstgöringsvillkor som i hög grad styr
bedömningen av behoven. Kompetensen bland lärarna
måste också bli högre. Hösten 1989 var 32,5 % 
av hemspråkslärarna obehöriga. Det förekommer
t.ex. att föräldrar anställs som lärare enbart på grund av att
de behärskar språket. Hemspråksundervisningen bör inte
inskränka på annan undervisning. Det kan t.ex. arrangeras
genom att undervisningen sker på lördagar.
Hemspråksgrupperna måste också ges en sådan
sammansättning att undervisningen blir utvecklande och
stimulerande.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hemspråksundervisningen.

Stockholm den 27 januari 1992

Charlotte Branting (fp)

Ingela Mårtensson (fp)