För elever med syn- och hörselskador samt rörelsehinder
finns konsulenter som bistår eleverna i deras skolsituation.
För barn med medicinska handikapp finns inte denna
förmån.
Av de studier som redovisats framgår att elever med
medicinska handikapp ofta har en dålig skolsituation i
förhållande till övriga elever. I det handikappolitiska
programmet, SOU 1982:16, som antogs av riksdagen 1983
framhölls betydelsen av ökad uppmärksamhet på elever
med medicinska handikapp.
För barn med diabetes är det möjligt att med viss
anpassning få en god skolsituation. Trots det upplever
många att de inte rönt förståelse för sina krav. Det är främst
när det gäller kosten och schemaläggningen som det uppstår
problem. Ett barn med diabetes behöver anpassad kost på
regelbundna tider. Dessutom krävs en anpassning av
schemat så att inte gymnastiklektionerna läggs före lunch.
Det är en känslig tidpunkt för ett diabetesbarn som då lätt
drabbas av insulinkänning, vilket i värsta fall kan leda till
medvetslöshet och kramper.
Diabetesbarn är en stor grupp bland de medicinskt
handikappade barnen och diabetes är en sjukdom som ökar
i omfattning i vårt land utan att forskarna i dag vet varför.
Det är uppenbart att barn med medicinska handikapp
behöver få ett förbättrat stöd i sin skolsituation. Även för
medicinskt handikappade barn bör det därför finnas extra
resurser, exempelvis i form av särskilda konsulenter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av förbättrat stöd för
barn med medicinska handikapp.
Stockholm den 27 januari 1992
Lennart Fremling (fp)