I 4 kap. 1 § andra stycket skollagen (1985:100) föreskrivs
att särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i
skolarbetet. I Grundskoleförordningen 5 kap. och i
Förordning om statsbidrag till det offentliga skolväsendet
m.m. (SFS 1991:1123) 2 kap. Beräkning av statsbidrag med
hänsyn till grundskoleutbildningen -- beskrivs närmare
kriterier för och beräkning av dessa s.k. specialresurser.
Solidaritet och humanism
Sammanfattningsvis kan man från dessa källor bl.a.
konstatera att det är väl sörjt för s.k. svaga eller utsatta
elever (även om vi förmodar att åtskilliga ensamstående
föräldrar skulle bli mycket förnärmade om de visste att
dessa förordningar urskillningslöst stämplar deras barn som
svaga eller utsatta). Och självklart skall reellt svaga och
utsatta elever få extra stöd -- något annat vore ett allvarligt
brott mot grundläggande etiska värden kring solidaritet och
humanism.
Topprestationer skall belönas och förstärkas
Vi har emellertid inte någonstans, trots ivriga
efterforskningar, kunnat finna att några specialresurser
destineras för att stödja de absoluta toppeleverna att
prestera sitt yttersta. Vi tycker att det är lika självklart att
ge extra stöd till elitelever som till svaga elever. Hela vårt
svenska välstånds framtida förmåga att överleva är
beroende av vår förmåga att producera intellektuella
topprestationer i hård internationell konkurrens. Skall vi ha
råd i ett längre perspektiv att vara solidariska mot utsatta
samhällsmedborgare måste vi satsa minst lika mycket på vår
intellektuella elit. Ett land utan intellektuell elit hamnar på
efterkälken -- och det är omvärldens bedömning som gäller,
inte Sveriges.
Elitidrott och elitutbildning
Inom idrotten är det självklart och okontroversiellt att
prata om elitidrott och att göra särskilda och kraftfulla
satsningar på elitidrottsmännen -- och det sker inte på
bekostnad av den lika viktiga breddidrotten. Ny Demokrati
anser att det är lika självklart och önskvärt att applicera
detta synsätt inom skolans och utbildningens värld.
Jante-lagen då?
En del anhängare av likriktning och symmetri -- som de
ofta kallar jämlikhet -- protesterar säkert våldsamt mot
detta synsätt, men det ändrar inte på verkligheten och
Sveriges fullständiga beroende av vår förmåga att hävda oss
i den internationella konkurrensen. Att önska och drömma
förändrar ingen verklighet -- hur obarmhärtig denna än må
tyckas vara.
Konkret föreslår vi således att minst lika stora belopp
specialresurser avsätts för stöd till toppelever som till svaga
elever. I avvaktan på bättre fördelningsprinciper kan
fördelning ske på basis av enskilda elevers skolbetyg
kombinerat med lärares bedömningar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om specialresurser till
toppresterande elever,
2. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till
närmare utformning av ett sådant stödsystem.
Stockholm den 27 januari 1992
Stefan Kihlberg (nyd)