I seriös, vetenskaplig forskning är aldrig sista ordet sagt men i populär framställning kan vetenskapliga teorier, trots att de varken är, eller kan vara, bevisade, framställas som ''sanningar''. En tidningsartikel, eller ett TV-reportage kan inledas med ''Vetenskapen har nu bevisat...'', trots att så inte är fallet.
Ett område där detta förhållande särskilt märks, är presentationen av evolutionsteorin (''utvecklingsläran''), t ex i massmedia och läromedel. Nu är emellertid inte evolutionsteorin någon vetenskapligt ''bevisad sanning'', och har av vetenskapligt arbetande forskare heller inte presenterats så. Den är en av flera tänkbara teorier som förklaringsmodell för ursprungsfrågorna, som omfattas av de flesta, dock långt ifrån alla, forskare.
En alternativ teori är creationismen (''skapelseläran'') som är en annan förklaringsmodell, byggd på samma iakttagbara fakta som evolutionismen, men med andra slutsatser.
Det är ett faktum att i Sverige diskrimineras creationismen gentemot evolutionismen i stort sätt på alla tänkbara sätt: populärvetenskapliga TV-program, läromedel både i grundskola, gymnasium och på högskolenivå, beviljande av doktorandtjänster osv., detta trots att många erkända forskare företräder creationismen, både inom och utom landet.
Bland dessa kan nämnas Dmitri A. Kouznetsov, Ryssland, dr i medicin, biokemi och molekylärbiologi, prof. A.E. Wilder Smith, Schweiz, dr i kemi, farmakologi och medicin, W.J. Ouweneel, Holland, dr i genetik och filosofi, prof. Werner Gitt, Tyskland, dr i systemanalys, prof. Siegfried Scherer, Tyskland, dr i molekylärbiologi, samt dennes hustru Sigrid Hartwig-Scherer, doktorand i paleontologi. Bland de svenska forskarna kan t ex nämnas doc. Bernt Lindberg, Uppsala, dr i kemi och fysik, samt Olav Thulesius, Linköping, dr i fysiologi och farmakologi. Ett organ för den vetenskapligt arbetande creationismen i Sverige är tidskriften Genesis (red. Erik Österlund 0582-16575).
Det ankommer varken på regering eller riksdag att ta ställning i sakfrågan för eller emot creationismen som vetenskaplig förklaringsmodell. Det faller utanför dess kompetensområde. Däremot bör riksdagen ta ställning för ett öppet forskningsklimat, där vetenskapliga teorier ges utrymme, även om de för tillfället inte omfattas av majoriteten av svenska forskare. Det är på detta sätt som forskningsfronten kan föras framåt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att motarbeta diskrimineringen av creationismen i massmedia, läromedel i grundskola, gymnasium och högskola, samt vid tillsättande av doktorandtjänster.
Stockholm den 27 januari 1992 Tuve Skånberg (kds)