Antalet finskspråkiga i Sverige är idag jämförbart med
antalet svenskspråkiga i Finland. I vårt land finns en hel
sverigefinsk infrastruktur med finskspråkiga föreningar,
kyrkor, idrottsklubbar och andra organisationer. I många
kommuner finns bostadsområden där antalet finskspråkiga
dominerar, i vissa skolor har finska språket en relativt stark
ställning, liksom på många arbetsplatser.
Det finska språket kan inte raderas ut i Sverige. Den
finskspråkiga minoriteten är stor, kontakterna över
Östersjön är täta och en folklig finskspråkig kultur är
levande i vårt land. Trots att så många brukar finska i den
svenska vardagen -- även ett ökande antal finskspråkiga
företagsledare -- finns risken att finskan i Sverige blir ett
subkulturspråk med låg status.
Sverigefinskt alternativ i skolan
Många finskspråkiga föräldrar känner en stor otrygghet
när det gäller barnens undervisning. Föräldrarna har ingen
fast skolplanering att studera och ta ställning till. Ena året
finns en mycket omfattande undervisning på finska, nästa
år kan den skäras ned starkt. Ett av skälen till att många
familjer väljer att flytta till Finland är just omtanke om
barnens skolgång. De sverigefinska föräldrarna reagerar
också ofta mot den låga kvaliteten på undervisningen i
svenska som andraspråk. Föräldrarna önskar en bra och fast
undervisning på och i båda språken.
Det är dags att i Sverige införa vissa språkregler för den
finskspråkiga undervisningen. Erfarenheter från många
länder visar att tvåspråkig undervisning ger goda resultat.
Inte minst borde vi dra lärdom av undervisningen för
finlandssvenskarna i Finland.
Kommuner med en viss andel finskspråkiga invånare
(alternativt att visst antal finskspråkiga barn i åldrarna upp
t.o.m. 16 år) skulle åläggas att inrätta en sverigefinsk
utbildningslinje inom grundskolan elller en särskild
sverigefinsk skola. Utbildningen skulle ha ett visst
garanterat minimiantal timmars undervisning på och i
svenska resp finska i de olika årskurserna.
Målsättningen skulle givetvis vara aktiv tvåspråkighet.
Efter årskurs 9 ska eleverna ha så goda färdigheter i sina
båda språk att de kan följa högre undervisning på både
finska och svenska.
En särskild ''skolstyrelse'' med stark ställning för de
finskspråkiga föräldrarna bör finnas i varje sådan kommun.
Givetvis ska föräldrarna ha rätt att välja om barnen ska gå
den sverigefinska utbildningslinjen elller om de ska gå i
vanlig svensk klass.
Regeringen har aviserat införande av ''skolpeng''. Detta
skulle ge möjlighet för sverigefinska föräldrar att starta
egna skolor. En skyldighet för kommunerna om ett visst
minimiansvar för sverigefinska utbildningsalternativ bör
ändå finnas.
Klara regler för kommunernas skyldigheter skulle
dessutom skapa en bättre balans mellan förhållandena i
Sverige och Finland. Finskspråkiga föräldrar skulle ha
lättare att flytta mellan länderna utan oro för barnens
utbildning.
I regioner med flera kommuner som uppfyller de
nämnda kraven för sverigefinsk utbildning inom
grundskolan, bör också erbjudas sverigefinska
tillvalsalternativ i gymnasieskolan liksom i viss yrkes- och
högskoleutbildning. I alla yrkesinriktade svenskspråkiga
utbildningar bör finnas ett tillvalsalternativ för
finskspråkiga elever. Tillvalet kan utgöras av
yrkesterminologi på finska. De finska institutionerna vid
universiteten bör rustas upp.
Viss autonomi i kulturpolitiken
Den nuvarande kulturpolitiken kan leda till att den
sverigefinska gruppen inte uppfattar sig som en svensk
minoritet utan som en beständig finsk invandrargrupp. Vill
vi stärka de sverigefinska barnens och ungdomarnas
upplevelse av att höra till det svenska samhället, måste det
sverigefinska kulturlivet stimuleras. Andelen i Sverige
producerade finskspråkiga program i radio och TV måste
ökas. Utbyte av program mellan Sverige och Finland är
givetvis till nytta, men den sverigefinska identiteten stärks
bäst genom att man får bättre möjligheter att producera
program i Sverige.
På sikt bör övrigt finskspråkigt kulturliv i Sverige också
få en starkare ställning. Det kan gälla teatrar, kyrkor,
föreningar, tidningar och tidskrifter.
Stärkt meritvärde för finskan
Finska språket bör få ett ytterligare stärkt meritvärde
inom både den offentliga och den privata sektorn. I
praktiskt taget alla yrken och befattningar i det svenska
samhället kommer de anställda i kontakt med
finskspråkiga.
Dags att förverkliga svenska utfästelser
Ovan nämnda skäl talar för att det nu är dags att stärka
finska språkets ställning i Sverige. Vårt land har fortfarande
inte förverkligat de mål som uttrycks i den nordiska
språkkonventionen.
Svenska regeringsföreträdare har dessutom vid flera
tillfällen uttalat sig för en starkare ställning för finska
språket och den sverigefinska minoriteten.
I en överenskommelse som träffades 1986 mellan
Finland och Sverige om riktlinjer för det fortsatta
migrationssamarbetet står bland annat:
Sverigefinnar skall ha tillgång till samhällsservice på
egna språket. Både de som stannar i Sverige för gott och
som flyttar åter till Finland har behov och nytta av
kunskaper såväl i finska som i svenska. Det är också
värdefullt för båda länderna och för det fortsatta nordiska
samarbetet att finska språket ges en starkare ställning i det
svenska samhället. (Protokollet undertecknat i Helsingfors
den 2 juni 1986 av dåvarande invandrarministern Anita
Gradin)
Också statsminister Bildt har vid ett tal i Helsingfors
den 8 oktober 1991 betonat behovet av en starkare ställning
för finska språket i Sverige:
Jag har velat skissera detta historiska perspektiv därför
att det har betydelse inte bara när vi diskuterar det nya
Europa, utan också när vi i Sverige nu på nytt ställs inför
frågan om det finska språkets ställning i det svenska
skolväsendet. I den nya regeringens program slås det fast att
alla skall ges rätt att fritt välja skola och att de offentliga
bidragen i princip skall följa eleven. Det kan ge en ny
möjlighet att få till stånd finska skolor i Sverige och ge det
finska språket en ställning som motsvarar dess urgamla
rötter i Sverige och dess betydelse för oss som huvudspråket
i vårt östra grannland.
Sverige skulle ha behov av en aktiv, kulturbärande finsk
befolkningsgrupp som i vår egen vardag kunde förmedla till
oss det bästa i finskt samhällsliv, samtidigt som den
utvecklade sin egen sverigefinska identitet.
En utredning bör snarast tillsättas med uppgift att föreslå
åtgärder för att förverkliga de löften om finskans och den
sverigefinska kulturens ställning som i olika sammanhang
utställts från svensk sida.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
förstärkt ställning för finska språket och den Sverigefinska
kulturen i Sverige.
Stockholm den 26 januari 1992
Liisa Rulander (kds)