I tilläggsprotokollet av den 20 mars 1952 till 1950 års
europeiska konvention angående skyddet för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna sägs i artikel 2:
Vid
utövandet av den verksamhet staten kan påtaga sig i
fråga om uppfostran och undervisning skall staten
respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en
uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse
med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.
Då Sverige 1953 ratificerade tilläggsprotokollet gjordes
förbehåll mot artikel 2
av innebörden att Sverige inte kan medge föräldrar
rätt, under hänvisning till sin filosofiska övertygelse, erhålla
befrielse från delar av skolans kristendomsundervisning och
att befrielse från skolornas kristendomsundervisning endast
kan medges elever med annan trosbekännelse än Svenska
kyrkans, för vilka tillfredsställande religionsundervisning är
ordnad.
När försök har gjorts av olika religiösa grupper, kristna
eller andra, att erhålla befrielse från skolans
religionsundervisning så har detta inte medgetts utom för
katoliker, muslimer och mosaiska trosbekännare.
När Skolöverstyrelsen i slutet av 60-talet behandlade
denna fråga hänvisades det till att den svenska
religionsundervisningen är objektiv. Något skäl för befrielse
från den skulle därför inte kunna finnas. Det påstods bland
annat från SÖ att artikel 2
av tilläggsprotokollet inte är formulerad med avseende
på svenska förhållanden.
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna är
tillkommen som ett skydd mot diktaturernas försök till
indoktrinering av barn och ungdom mot föräldrarnas vilja.
Varje stat kan utsättas för risker av en smygande
indoktrinering i frågor av religiös, politisk och filosofisk
natur.
Sverige hävdar alltså att genom läroplaners och
skollagens krav på objektivitet så har ett tillräckligt skydd
för föräldrarätten skapats. Detta är ett slags hybris.
Objektivitet är liksom begreppet effektivitet ett relativt
begrepp. Det finns därför inget skäl att behålla den
reservation mot föräldrarätten som Sverige gjorde vid
ratificeringen av artikel 2.
Det
är intressant att konstatera att den svenska
reservationen endast berörde själva
religionsundervisningen och inte ett mera generellt synsätt
på den fostran som sker i skolan. Internaliseringsprocessen,
dvs barns införlivande med det omgivande samhällets
värden och värderingar, sker ju i ett helhetsperspektiv.
Det är också intressant att notera att dåtidens politik
hävdade att objektivitet utan angivande av begränsningar i
denna var en faktisk möjlighet. Professor Gunnar Myrdal
anförde i boken ''Objektivitetsproblemet i
samhällsforskningen'' (1968) flera viktiga aspekter på detta
ämne. Bland annat konstaterade han att all kunskap
tenderar att vara opportun, dvs många gånger styrd av
tillfälligheter och av de värdepremisser som forskaren eller
läraren har. Gunnar Myrdal hävdade att för att en relativ
objektivitet skulle vara möjlig att uppnå borde man så långt
som möjligt redovisa de värdepremisser man har t ex
i sin forskning. På motsvarande sätt är en relativ
objektivitet i skolans undervisning inte möjlig om man inte
försöker redovisa de grundläggande värdepremisserna --
och då är man t ex
inne just på människors religiösa och filosofiska
övertygelser.
Föräldrarätten är av stor betydelse för en utveckling av
mångfalden i samhället. Den snävsyn som uppvisats när det
gäller reservationen till artikel 2
i tilläggsprotokollet har visat sig i långvarig negativ
behandling av svenska friskolor under årens lopp. Under
senare år har statsmakternas attityd till friskoletanken
förbättrats och med den nya regeringen som tillträdde
under hösten 1991 har denna förbättring fortsatt.
Det borde fästas stor vikt vid föräldrarätten och den
därtill kopplade övertygelse- och religionsfriheten.
Föräldrarätten är en bärare av den demokratiska
mångfalden och därför anser jag att den bör inskrivas i
grundlagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag
till återkallande av reservationen till artikel
2 i tilläggsprotokollet av den 20
mars 1952 till 1950 års europeiska konvention angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna,
2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag
till ändring av 2
kap. regeringsformen så att föräldrarätten i ovan
nämnda artikel
2 blir grundlagsfäst.1
Stockholm den 21 januari 1992
Ingvar Svensson (kds)