Under senare år har förhållandena i våra skolor kommit alltmer i fokus i den allmänna skoldebatten. Nedslitna skollokaler, trasiga skolböcker och kvaliteten på skolmaten framhålls ofta som orsak till oro och dålig stämning på våra skolor.
Det är uppenbart att en dålig fysisk miljö har en negativ inverkan på arbetssituationen för såväl elever som lärare. Det kan dock ifrågasättas om det har så stor betydelse som det gjorts gällande.
Orsaken till ett dåligt arbetsklimat och stämning på en skola beror i många fall på eleverna själva. Slarv med att passa tider för lektioner, avsaknad av nödvändiga tillbehör som penna och lärobok vid lektionsstart samt skolk är orsaker som skapar både oro och dålig stämning i en klass. Det är också störande för de elever som är kunskapsinriktade och vill ha en god kunskapsgrund att bygga sina vidare studier på.
Närvarokontrollen fungerar ofta dåligt. Dåligt uppförande gentemot kamrater och lärare drabbar inte eleven själv på annat sätt än att han/hon får sämre kunskaper vilket många elever insett alltför sent.
Ett betyg i ordning och uppförande skulle kunna bidra till en bättre situation. Det skulle vara ett stöd för skolkande elever som i slapphetens tecken inte insett värdet av att vara närvarande på lektioner. Genom att ge betyg i ordning och uppförande skulle man direkt visa eleverna att man inte accepterar dåligt beteende eller upprepat slarv. Man skulle även stödja eleverna i deras försök att bättra sig eftersom det genast ger synligt utslag i form av bättre betyg.
Betyget skall endast mäta ordning och uppförande och får inte vägas in i kunskapsbetygen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om att återinföra betyg i ordning och uppförande inom grundskolan.
Stockholm den 23 januari 1992 Margareta Gard (m)