Den kommunala vuxenutbildningen (Komvux) fyller många skiftande behov i dagens samhälle. På Komvux får människor möjlighet att läsa in grundskolekompetens, komplettera sina betyg, läsa in enstaka grund- eller gymnasiekurser, läsa en hel gymnasieutbildning eller gå en gymnasial påbyggnadsutbildning.
I det ansträngda statsfinansiella läget har regeringen valt att prioritera ungdomsutbildningen samt att bygga ut den högre utbildningen. I budgetpropositionen föreslår regeringen att sektorsbidraget i den del som avser Komvux minskas med 350 miljoner kronor. Regeringen markerar med detta att man prioriterar den grundläggande utbildningen d.v.s. grund- och gymnasieskolan. Reaktionen på denna besparing har på sina håll varit hård.
Vad som inte framkommit i debatten är att kommunerna numera erhåller ett samlat bidrag till skolverksamheten från staten, det så kallade sektorsbidraget. Det uppgår till drygt 29 miljarder kronor för budgetåret 1992/93. I sektorsbidraget ingår bidraget till grund- och gymnasieskola samt vuxenutbildning. Det är sedan varje kommuns uppgift att fördela medel och prioritera olika verksamheter. Ju bättre man organiserar och effektiviserar den övriga undervisningen ju mer resurser kan man satsa på Komvux.
Återkommande utbildning kommer i framtiden att bli allt viktigare. I samband med den ökande internationaliseringen och konkurrensen ökar kraven på välutbildad arbetskraft. För att möta dessa behov krävs att vi använder statens resurser bättre. Det kommer att ställas större krav på samverkan och samordning mellan gymnasieskola, Komvux och AMU vad gäller utbud, lokaler, samläsning och personal. Med den ökande personalutbildningen får Komvux möjlighet att skaffa sig en marknad i konkurrens med andra utbildningsanordnare. Varje Komvuxenhet har således möjlighet att visa sig vara effektiv och konkurrenskraftig.
Vi har tidigare redovisat att regeringen gör en kraftig höjning på anslaget till arbetsmarknadsutbildning för arbetslösa. I en svår arbetsmarknadssituation ger Komvux möjligheter för arbetslösa att komplettera sin utbildning vilket ger dem ett bättre utgångsläge när konjunkturen vänder uppåt igen. Vi förutsätter att länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna noga kommer att pröva möjligheten att använda de ökade anslag som de nu får till att handla upp utbildningar av Komvux.
En del av Komvuxverksamhet är kvällskurser. De som går på dessa gör det för att man vill komplettera ett ämne, höja sin kompetens och bredda sina kunskaper. Det är positivt men vi vet samtidigt att antalet avhopp är högt på kvällskurserna (25--30 procent). Strävan måste vara att hålla samman undervisningsgrupperna och minimera avhoppen.
Det är vår uppfattning att kommunerna bör ges möjlighet att ta in avgifter på vissa kvällskurser. Den möjligheten ger inte nuvarande skollag. Kvällskurser inom etapp 1 (grundskola) skall inte avgiftsbeläggas, däremot bör möjligheten finnas för utbildning som avser etapp 2--4. Avgift tas i dag ut av studieförbunden där man med rätta får betala för att kunna gå en vävkurs, matlagningskurs, kurs i tyska etc. Om man betalar för att läsa tyska hos ett studieförbund, varför skall man då inte betala en avgift för att lära sig tyska på Komvux? Dessutom erhåller man betyg på Komvux.
En avgift som betalas av den enskilde skulle innebära minskade utgifter för kommunen, att betalande kursdeltagare ställer större krav på undervisningen och att man troligen anstränger sig mer för att klara en kurs, samt att fler skulle kunna få undervisning på Komvux.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet för kommunerna att avgiftsbelägga vissa komvux-kurser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar handlar upp utbildning av komvux.
Stockholm den 27 januari 1992 Ulf Melin (m) Kent Olsson (m)