Motion till riksdagen
1991/92:Ub259
av Margit Gennser (m)

Skolans gymnastikundervisning


Problemen med det ökade antalet arbetsskador har med
rätta uppmärksammats under senare år.
Orsakerna till ökningen är många även om rena brister i
utformningen av arbetsskadeförsäkringen är
huvudorsaken. I denna motion skall inte denna fråga
beröras, utan i stället skall viss uppmärksamhet ägnas det
ökande antalet arbetsskador bland unga arbetstagare i form
av ryggskador och liknande belastningsskador.
Företagshälsoläkare har funnit att vissa
ungdomsgruppers muskulära utveckling har försämrats och
menar att detta beror på att barn och ungdomar i dag rör sig
mycket mindre än tidigare generationer.
Aktiviteterna på förskolorna kännetecknas av betydligt
mindre kroppsliga aktiviteter än när barnen själva kunde
leka, inte minst utomhus. Tidigare gick eller cyklade barnen
dagligen ofta långa sträckor till och från skolan. I dag
hämtar skolskjutsar och liknande.
Den alltmer organiserade idrotts- och
fritidsverksamheten leder alltför ofta till att barn/ungdomar
får uppfattningen att fritidsverksamhet måste ske i
organiserade former. Detta leder till att antalet timmar när
fysisk verksamhet bedrivs minskar avsevärt. Vad som krävs
för att ge de uppväxande en god fysisk utveckling är
betydligt mer av spontana och i det dagliga livet
återkommande fysiska aktiviteter som cykling, promenader
etc för att i vuxen ålder kunna undvika de belastningsskador
som blivit allt vanligare.
Skolan bör ta hänsyn till detta vid utformningen av
gymnastik och idrottsämnet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om gymnastikundervisningens
inriktning.

Stockholm den 24 januari 1992

Margit Gennser (m)