Problemen med det ökade antalet arbetsskador har med rätta uppmärksammats under senare år.
Orsakerna till ökningen är många även om rena brister i utformningen av arbetsskadeförsäkringen är huvudorsaken. I denna motion skall inte denna fråga beröras, utan i stället skall viss uppmärksamhet ägnas det ökande antalet arbetsskador bland unga arbetstagare i form av ryggskador och liknande belastningsskador.
Företagshälsoläkare har funnit att vissa ungdomsgruppers muskulära utveckling har försämrats och menar att detta beror på att barn och ungdomar i dag rör sig mycket mindre än tidigare generationer.
Aktiviteterna på förskolorna kännetecknas av betydligt mindre kroppsliga aktiviteter än när barnen själva kunde leka, inte minst utomhus. Tidigare gick eller cyklade barnen dagligen ofta långa sträckor till och från skolan. I dag hämtar skolskjutsar och liknande.
Den alltmer organiserade idrotts- och fritidsverksamheten leder alltför ofta till att barn/ungdomar får uppfattningen att fritidsverksamhet måste ske i organiserade former. Detta leder till att antalet timmar när fysisk verksamhet bedrivs minskar avsevärt. Vad som krävs för att ge de uppväxande en god fysisk utveckling är betydligt mer av spontana och i det dagliga livet återkommande fysiska aktiviteter som cykling, promenader etc för att i vuxen ålder kunna undvika de belastningsskador som blivit allt vanligare.
Skolan bör ta hänsyn till detta vid utformningen av gymnastik och idrottsämnet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gymnastikundervisningens inriktning.
Stockholm den 24 januari 1992 Margit Gennser (m)