Vi alla behöver goda språkkunskaper när världen vidgas. Vuxenutbildning och folkbildning är viktiga instrument för att skapa bättre förutsättningar för vuxna, som inte fått chansen att gå i skolan. Den socialdemokratiska gruppen har i annat sammanhang betonat vikten av en god vuxenutbildning i ett föränderligt samhälle.
Goda språkkunskaper på bredden kommer att betyda mycket för Sveriges konkurrenskraft. De spelar också en viktig roll för våra möjligheter som individer att ta del av de möjligheter en ökad internationalisering betyder. Det är därför ett måste att de satsningar på språkutbildning som nu görs inte bara kommer en del av befolkningen till del.
Skolan har ansvar för att ge alla barn så goda förutsättningar som möjligt. Det torde vara få skolämnen, där föräldrarnas möjlighet att stötta sina barn märks tydligare än just språken. Detta gäller särskilt när barnen öppnar dörren till det nya språket. I familjer där föräldrarna har goda språkkunskaper är det ovanligt att barnen inte väljer språk som tillval i grundskolan. Våra kunskaper som föräldrar spelar stor roll för vårt självförtroende att stötta barnens skolgång i olika ämnen.
Om en tolvåring väljer franska som tillval i sjuan har nästan alltid föräldrarna varit med på ett hörn. Statistiken visar dessutom att cirka 20 % av de elever, som valt tyska eller franska i grundskolan ''hoppar av'' och väljer ett annat ämne.
Det är inte särskilt märkligt. Ett nytt språk är samtidigt en ny värld. Är språket inte bekant för föräldrarna blir vägen in genom tyska prepositioner och franska verb ganska snårig. Inte ökar heller barnens självförtroende av att kamraten med välutbildade föräldrar har råd att satsa på språkresor och på andra sätt kan ge ett extra stöd. Om skol- och folkbildningsansvariga inte på allvar engagerar sig i frågan om metoder för att bredda språkutbildningen kan goda kunskaper i t.ex. tyska och franska bli starkt beroende av familjernas utbildningsbakgrund.
När nu läroplanskommittén ser över de moderna språkens ställning i grundskolan är det angeläget att metodutveckling, som syftar till att öka alla barns reella förutsättningar att skaffa sig goda kunskaper i språk, ägnas särskilt intresse. Här bör också möjligheterna för skolan att i samverkan med folkbildningsorganisationerna underlätta för föräldrarna att följa sina barns språkstudier studeras.
Skolverket och folkbildningsrådet torde ha viktiga erfarenheter att tillföra en analys, som bör utmynna i förslag på konkreta åtgärder.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av hur barn från olika miljöer skall ges likvärdiga möjligheter till goda språkkunskaper.
Stockholm den 24 januari l992 Ulrica Messing (s) Inger Lundberg (s)