För många människors personliga utveckling, för deras
möjligheter att delta i samhällsarbetet och för deras chanser
på arbetsmarknaden är rätten och möjligheten till
vuxenutbildning av avgörande betydelse. Det gäller främst
de 800 0000
i yrkesverksam ålder som har en kortare utbildning
än nio år och som vill komplettera till grundskolenivå. Men
det är även viktigt med goda möjligheter att som vuxen
kunna delta i utbildning på gymnasieskolans och högskolans
nivå.
En väl utbyggd vuxenutbildning är också av stor
betydelse för hela samhällets och näringslivets utveckling.
Tillgången på välutbildad arbetskraft kommer att vara
avgörande för vårt lands framtida förmåga att hävda oss i
den internationella konkurrensen.
Socialdemokraterna har därför i regeringsställning
medverkat till att stödja och bygga upp olika former av
vuxenutbildning till en omfattning och kvalitet som är
internationellt högstående. Sverige har en tätposition i
världen vad gäller vuxenutbildning.
Under föregående riksmöte genomfördes på förslag av
den socialdemokratiska regeringen viktiga reformer för
såväl folkbildningen som den kompetensgivande
vuxenutbildningen. Vidare tillsattes utredningar med syftet
att förbättra studiestöden för vuxna och
kompetensuppbyggnaden i företagen.
Vi socialdemokrater har genomfört dessa satsningar
därför att vi anser att kunskaper och utbildning är ett av
samhällets främsta medel för att främja samhällets välstånd
och människans växande välfärd. En förbättrad utbildning
är också ett av de viktigaste instrumenten i strävan att ge
den enskilde löntagaren större inflytande över sin situation
i arbetslivet.
Den förda politiken har inneburit att den allmänna
utbildningsnivån har höjts kraftigt, den högre utbildningen
har blivit tillgänglig för flera samtidigt som en rikt
differentierad vuxenutbildning har utvecklats inom ramen
för folkbildningen, den kommunala vuxenutbildningen,
arbetsmarknadsutbildningen och personalutbildningen.
Livslångt lärande
Satsningen på vuxenutbildning är nödvändig därför att
arbetsmarknaden idag kräver fler välutbildade människor.
Behoven fylls inte av dem som lämnar gymnasieskolan med
god utbildning i bagaget. Till detta kommer att de redan
yrkesverksamma är i behov av möjligheter för att bygga på
den utbildning de tidigare fått -- kraven har ökat sedan den
tid de genomgick antingen en teoretisk eller praktisk
utbildning. Det ger möjligheter för vidare ambitioner i både
yrkesliv och för andra livschanser.
Den genomförda reformeringen av gymnasieskolan,
vuxenutbildningen och folkbildningen syftade till att
ytterligare höja den allmänna utbildningsnivån och
förbereda alla för ett livslångt lärande, där återkommande
utbildning blir allt vanligare.
Genom reformerna skapades goda
utbildningsmöjligheter för ett livslångt lärande. Den
kommunala vuxenutbildningens ansvar omfattar nu
grundläggande vuxenutbildning, gymnasial
vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning,
vuxenutbildning för utvecklingsstörda samt grundläggande
undervisning i svenska för invandrare.
Särskilt viktigt var att reformen innebar en lagstadgad
rättighet att genom den grundläggande vuxenutbildningen
som vuxen få kunskaper motsvarande grundskolans årskurs
nio. Men för att detta skall kunna bli en reell möjlighet
gäller det nu att också undanröja de hinder som finns kvar
för vuxnas deltagande i studier.
Vuxenutbildningen skall bidra till att
utbildningsklyftorna mellan yngre och äldre minskas. Dess
viktigaste uppgift är därför att erbjuda utbildning till dem
som tidigare fått minst av utbildningsresurserna i samhället.
Vidare skall den öppna möjligheterna för individen att
komplettera sin ungdomsutbildning.
Goda möjligheter till distansundervisning för dem som
av främst geografiska skäl har svårt att få önskad utbildning
på hemorten kommer även i framtiden att vara ett viktigt
komplement. Hur denna skall organiseras i framtiden är
föremål för utredning.
I dagens kunskapssamhälle med ett växande
informationsflöde behöver människor mötas för att utbyta
erfarenheter och tankar. Vi behöver öka vår förståelse av
förändringar som sker. Den ökade internationaliseringen
inte minst samarbetet i Europa kräver ökade
språkkunskaper. Det är en fråga både om delaktighet och
arbetslivets behov.
Genom att folkbildning och vuxenutbildning ger ökade
kunskaper om människor och om den värld vi lever i bidrar
den till att förstärka en demokratisk grundsyn. Den
medverkar därmed till att motverka främlingsfientlighet
och rasism.
Under 1970-talet bidrog den internationella debatten om
återkommande utbildning och livslångt lärande samt starka
fackliga krav till att de fördelningspolitiska målen alltmer
kom i förgrunden. Det övergripande målet blev därför att
åstadkomma en utjämning av den faktiska levnadsnivån.
Ett kunskapsintensivt arbetsliv
De reformer som då genomfördes tog i hög grad fasta på
vuxnas ekonomiska förutsättningar att delta i studiearbetet.
Genom lagstadgad rätt till ledighet för studier och olika
former av studiestöd fortsatte de fördelningspolitiskt
inriktade satsningarna.
Den fortsatta omvandlingen av arbetsorganisation och
arbetsliv under 1980-talet, med snabbt stigande krav på
arbetskraftens kompetens, har medfört en stark tillväxt av
personalutbildning. Denna har dock såväl till inriktning
som omfattning hittintills missgynnat den som har kortast
utbildning. Därför är det viktigt att de anställdas inflytande
över personalutbildningen förbättras.
Den socialdemokratiska regeringen tillsatte i april 1990
en utredning om kompetensutveckling i arbetslivet. Vi
hoppas att utredningens förslag om en samlad politik på
detta område vinner gehör. Möjligheterna till utveckling i
arbetet, förbättring av arbetsmiljö och inkomster hänger
samman med kompetensutveckling.
En breddning av arbetsmarknads-, närings-, regional-,
social- och utbildningspolitikens mål till att också omfatta
kompetensutveckling är nödvändig. Utvidgade försök med
lokala kunskapscentra kan vara ett sätt. Även
folkbildningens modell bör utnyttjas i en politik för
kompetensutveckling.
Den snabba utvecklingen mot ett mera
kunskapsintensivt arbetsliv skärper anspråken på
vuxenutbildningen. Att utveckla näringslivet blir i långa
stycken liktydigt med att utveckla den mänskliga
arbetskraften.
Den yrkestekniska högskoleutbildningen är en god
möjlighet för yrkesverksamma, främst inom industrin, att
skaffa sig kvalificerad yrkesutbildning på högre nivå. I vår
motion på högskoleområdet framför vi förslag om en plan
för utbyggnaden av denna utbildning.
En medveten strategi för vuxenutbildningen är
nödvändig för att utveckla den svenska ekonomins
konkurrenskraft men också för att förhindra att ett mer
kunskapsrikt arbetsliv skapar nya utbildningsklyftor mellan
och inom olika grupper.
Det är viktigt att betona folkbildningens och den
kommunala vuxenutbildningens vidare roll jämfört med
personalutbildningen. Folkbildningen och den kommunala
vuxenutbildningen skall tillgodose den enskildes fria val och
önskningar, och dess uppgift är att stärka dennes situation
både i samhället och på arbetsmarknaden.
Folkbildningen
Folkbildningsarbetet skall vara fritt och frivilligt.
Studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet skall
till både form och arbetssätt tydligt skilja sig från utbildning
inom det offentliga skolväsendet och högskolan.
Staten skall som bidragsgivare inte föreskriva mål och
syften för folkbildningen. De medel som ställs till
folkbildningens förfogande skall utnyttjas för sådana
verksamheter som syftar till att utjämna
utbildningsklyftorna och utbildningsnivån i samhället.
Folkbildningen skall vidare syfta till att göra det möjligt
för människor att påverka sin livssituation och skapa
engagemang att delta i samhällsutvecklingen genom t.ex.
politiskt, fackligt eller kulturellt arbete.
Att finansiera vuxenutbildningen
De olika formerna för de vuxnas studiefinansiering har
medverkat till att vuxenutbildningen inte bara är en formell
rättighet utan också en reell möjlighet.
Särskilt vuxenstudiestöd som täcker inkomstbortfall vid
studier har varit betydelsefullt när man vill vidareutbilda sig
i vuxen ålder.
För att få en aktiv rekrytering av kortutbildade har
särskilda medel avsatts för verksamhet på arbetsplatserna.
Genom en väl fungerande rekryteringsverksamhet leder
ofta studieintresset till vidare studier på högre nivåer.
Nej till nedskärningar på vuxenutbildningsområdet
I en situation med hög arbetslöshet, låg tillväxt, med
minskande ungdomskullar, och då internationaliseringen
ställer högre krav på språkkunskaper, skall man satsa på
kompetensutveckling. Då föreslår den borgerliga
regeringen istället betydande neddragningar på
vuxenutbildningens område.
I stället för åtgärder som på längre sikt ger betydande
vinster både för den enskilde och för samhället, i form av
bl.a. kunskapsuppbyggnad och kompetens, vill regeringen
spara på insatser som är angelägna främst för
korttidsutbildade, främst kvinnor, handikappade och
invandrare.
För en stor grupp människor handlar vuxenutbildningen
om en andra chans -- en andra möjlighet att förändra sitt livs
innehåll. Det handlar om att höja ribban ett par steg genom
studier, fördjupa och bredda sina kunskaper, att växa som
människa. Genom de sparåtgärder regeringen vidtar i
budgetpropositionen, riktas ett ytterst alvarligt slag mot
dessa möjligheter.
För den kommunala vuxenutbildningen handlar
det om minskade anslag om 350 milj.kr, vilket är en
neddragning med en fjärdedel. Genom att den
grundläggande vuxenutbildningen på grundskolenivå är
skyddad i lag, kommer kurserna på gymnasieskolenivå och
teknikerutbildningar att drabbas mycket hårt. Ett stort
antal kommuner bedömer att det blir omöjligt att starta nya
komvuxkurser på gymnasienivå till hösten.
En stor neddragning av kurserna på gymnasienivå
innebär att möjligheten till komplettering för att vinna
behörighet till högskolan begränsas. Det är negativt för den
enskilde och begränsar underlaget för högskolan.
Neddragningen ger också oönskade effekter för
möjligheten till samordning med gymnasieskolorna vilket
drabbar skolor i glesbygden särskilt hårt. En del av dessa
skolor är starkt beroende av samverkan med den
kommunala vuxenutbildningen för sin existens.
Regeringen motiverar den stora neddragningen av
anslaget bland annat med möjligheter till rationaliseringar
och samordning. Det förtjänar därför att påpekas att förra
vårens beslut i anledning av propositionen Växa med
Kunskap innebar en sådan samordning och rationalisering.
Regeringen bortser ifrån att anslaget med hänvisning till
detta redan minskats med 50 milj.kr. Regeringen motverkar
dessutom möjligheten till samordning genom att skjuta på
gymnasiereformen.
Målet med statsbidag till folkbildningen är att stödja en
garant för en demokratisk kunskapssyn, och att bidra till
den enskildes fria kunskapssökande. Folkbildningen har
fungerat som en hävstång för de demokratiska strävandena,
och gjort det möjligt för stora grupper att söka sig vidare till
andra studier. Regeringens förslag om att minska
Folkbildningsrådets anslag med 300 milj.kr. är därför ett
slag mot de grupper i samhället som redan är eftersatta i
flera hänseenden.
Minskningen med 225 milj.kr. som regeringen föreslår
av anslagen till vuxenstudiestöden medför att färre
korttidsutbildade löntagare, handikappade och invandrare
kan påbörja vuxenstudier. Den sammantagna effekten av
reduceringen av bidragen innebär på kort sikt att
arbetslösheten ökar. På längre sikt undermineras den för
industrin och arbetslivet i övrigt nödvändiga kunskaps- och
kompetensuppbyggnaden. Det handlar om en orationell
och orättfärdig politik när behoven är som störst.
Den rekrytering till studier som fungerar på
arbetsplatserna är av stor betydelse för den enskildes
fortsatta studier vid t.ex. högskolan. I regeringens förslag
återfinns ett slopande av de resurser som ställs till
arbetstagarorganisationernas förfogande för att väcka
intresse för studier. I en situation där kompetens och
utbildning eftersträvas, är det oroväckande att inte större
utrymme kan ges åt så framåtsyftande åtgärder som medlen
till rekryteringsarbete.
Sammantaget leder färre platser inom den kommunala
vuxenutbildningen, urholkade folkbildningsmöjligheter
och ökade kostnader för den studerande till effekter för
lågavlönade, korttidsutbildade och invandrare. Det mål
som uppställts om att överbrygga utbildningsklyftorna i
samhället mister sin reella innebörd då möjligheterna
raseras för en stor grupp människor att antingen
komplettera en tidigare utbildning, inhämta ökad
kompetens eller ta den chans som en vidare utbildning kan
ge. Detta är en orättvis fördelning till de kortutbildades
nackdel, som inte kan accepteras.
Våra förslag
Den socialdemokratiska politikens inriktning när det
gäller vuxenstudier att skapa en reell bas för det lärande
samhället, överbrygga utbildningsklyftor och fortsätta den
kunskapsuppbyggnad ligger fast.
Mot denna bakgrund motsätter vi oss de nedskärningar
som den borgerliga regeringen föreslår. Vi föreslår istället
att 825 milj.kr. utöver regeringens förslag tillförs de anslag
som berör vuxenutbildningen. 350 milj.kr. bör tillföras den
kommunala vuxenutbildningen, 250 milj.kr. bör tillföras
folkbildningsanslaget, 225 milj.kr. bör tillföras
vuxenstudiestöden. Vi återkommer i särskilda motioner
med en mer detaljerad fördelning av anslagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar godkänna de riktlinjer för ökade
satsningar på vuxenutbildning i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Stockholm den 22 januari 1992
Ingvar Carlsson (s)
Jan Bergqvist (s)
Birgitta Dahl (s)
Odd Engström (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Inger Hestvik (s)
Anita Johansson (s)
Birgitta Johansson (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Allan Larsson (s)
Berit Löfstedt (s)
Börje Nilsson (s)
Kjell Nilsson (s)
Lennart Nilsson (s)
Berit Oscarsson (s)
Göran Persson (s)
Mona Sahlin (s)
Pierre Schori (s)
Britta Sundin (s)