Skolan är barnens arbetsplats. Den som leder skolarbetet har ansvar för att läroplanens mål uppnås. Däri ingår ett visst mått av fysisk träning, som bl.a. avser att skapa intresse för framtida nyttiga träningsvanor.
Idrottsundervisningen är så kortvarig, att stabilt etablerade vanor för framtiden knappast kan förväntas annat än hos ett relativt litet antal elever.
Bestående vanor att använda kroppen på ett normalt, icke skadligt sätt skapas av kontinuerlig och intresserad uppföljning av alla lärare.
Detta är inte möjligt för alla rörelseorganens funktioner men bör vara möjlig för åtminstone en -- sittandet.
Både för barn och vuxna finns en stor variation av arbetsuppgifter, men gemensamt för de flesta är den sittande arbetsställningen. Även på fritiden är sittande den vanligaste kroppsställningen.
Vetenskapliga undersökningar har visat samband mellan framåtböjt huvud och huvudvärk (Gutmann, Manuelle Medicin 1973, p-76 -86 och Harms-Ringdahl, akad.avh. 1986).
En rad arbeten beskriver skolbarns rygg- och nackbesvär (Due m.fl. Nordisk Medicin 1991; 106: p 71--74, Aagard- Hansen m.fl. ibid p 80--81 samt Brattberg och Wickman Läkartidningen 1991; 23: p 2155--2157). Brattberg ifrågasätter med fog, om inte arbetsskador grundläggs redan i gymnasiet.
Barns rygg- och nackbesvär samt huvudvärk har ofta nonchalerats. När man nu vet att de är vanliga, och att de har samband med kroppsställningen, bör förebyggande åtgärder vidtas redan i skolan.
Även med tanke på framtida yrkesarbete är det en värdefull insats att hjälpa barnen att förvärva goda vanor att använda kroppen i den vanligaste arbetsställningen -- att sitta.
Förutsättningarna för en bra sittställning är välbekanta: anpassad höjd på stol och bord, viss lutning på bordsskivan, rätt storlek på stolens sittyta.
Sittandet är en muskelaktivitet -- ett samspel mellan muskelgrupper runt höfterna, buken, ryggen och skulderpartierna. Om vissa muskler används mer än andra i balanseringen av kroppen, uppträder trötthet och senare även smärta.
Det normala balanserandet innebär upprepade smärre rörelser. Pauser är nödvändiga, t. ex. några sekunder var 10:e minut under samtidiga enkla rörelser medan man sitter.
Varje skolas idrottslärare kan säkert utforma ett lämpligt dylikt program. För att effekten skall bli tillfredsställande, måste programmet genomföras under alla lektioner och sålunda kräva medverkan av alla lärare. Dessas insatser kräver ingen särskild utbildning utan bör innebära stimulans och konsekvens.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att bestämmelser bör utfärdas, som ålägger idrottslärare och övriga lärare i grundskolan och gymnasiet att genomföra i motionen nämnda åtgärder för att förebygga att eleverna får arbetsskador.
Stockholm den 10 januari 1992 Laila Strid-Jansson (nyd) Arne Jansson (nyd)