Vissa sjukdomstillstånd kräver långvarig, ibland
livsvarig, medicinering. Det gäller t.ex. vid epilepsi.
Medicineringen har inte sällan utöver den behandlande
effekten bieffekter.
En inte ovanlig bieffekt vid epilepsimedicinering är
trötthet och längre reaktionstid. Minnesfunktioner och
behov av längre tid för tankearbete är ofta påtalade
svårigheter. Detta gäller givetvis i mer eller mindre
omfattning även hos andra funktionshinder av neurologisk
natur. Det är inte heller möjligt att alltid konstatera vad som
är följden av sjukdom eller av medicinering.
Funktionshinder av ovan beskriven natur är särskilt
besvärande i samband med tentamen och liknande
skrivningssituationer. Den normalt tilltagna skrivtiden
känns för kort och pressande.
En rundfråga till studierektorer och lärare visar att
behovet av klara regler, som ger rätt till förlängd skrivtid för
den som regelbundet medicinerar, är påkallat och önskvärt.
I nuvarande praxis görs visserligen undantag och förlängd
skrivtid tillämpas i uppenbara fall men osäkerheten är stor
och upplevs ibland som om elev ges en favör om
skrivningstidens längd rubbas. Med uppenbar risk för att
elever behandlas olika.
Eftersom medicinering i vissa fall i en skrivningssituation
onödigtvis kan förorsaka en felaktig bild av kunskap och
färdighet är det angeläget att i skolförordningen skriva in en
rättighet om förlängd skrivtid vid behov för personer som
av läkare ordinerats läkemedel med ovannämnda biverkan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i skolförordningen skriva in
en rättighet om förlängd skrivtid vid tentamen m.m. för
personer som ordinerats läkemedel.
Stockholm den 23 januari 1992
Bo Nilsson (s)
Ingvar Björk (s)